KOREAKRIGET

Kalla kriget - - Ett Krig I Hjärta Och Själ -

När Nord­ko­rea skic­ka­de mas­sor av sol­da­ter sö­derut över den 38:e bredd­gra­den stod kal­la kri­get in­för sin förs­ta rik­ti­ga mi­li­tä­ra kamp.

Upp­tak­ten till Koreakriget bör­ja­de strax ef­ter att and­ra världs­kri­get nått sin blo­di­ga kli­max. Det ja­pans­ka kej­sar­dö­met, en gång en stolt sup­por­ter till Hit­lers Tred­je ri­ke och den mest fruk­ta­de mak­ten i Asi­en, ha­de kros­sats av atombomberna som släppts över Hi­ros­hi­ma och Na­ga­sa­ki i augusti 1945 och den ag­gres­si­va kraf­ten i USA:s an­fall i Stilla ha­vet. När Ja­pan tving­ats gö­ra halt bör­ja­de de al­li­e­ra­de att hål­la mö­ten för att be­slu­ta om vad som skul­le gö­ras med lan­det och dess många er­öv­ra­de ter­ri­to­ri­er. Ett så­dant ter­ri­to­ri­um var den hi­sto­ris­ka sta­ten Korea.

Korea, med sin gräns mot Ki­na, ha­de va­rit en ko­lo­ni un­der ja­panskt sty­re se­dan 1800-ta­let och var ti­di­ga­re en vik­tig del av det ja­pans­ka kej­sar­dö­mets star­ka ter­ri­to­ri­el­la port­följ i

Stilla ha­vet. Ef­ter 35 års ko­lo­ni­alt sty­re gick de al­li­e­ra­de med på att skyd­da ter­ri­to­ri­et när de för­be­red­de sig för en kom­man­de själv­stän­dig­het. Pre­cis som med Tyskland ef­ter krigs­slu­tet de­la­des Korea in i sek­to­rer – den nor­ra de­len kom un­der Sov­je­tu­ni­o­nens kon­troll och den söd­ra de­len blev USA:s an­svar.

I den Sov­jet­styr­da de­len bil­da­des en stali­nis­tisk re­ge­ring där den po­li­tis­ka gal­jons­fi­gu­ren Kim Il-Sung val­des till högs­te le­da­re. Kom­mu­nis­men blan­da­des in i var­je del av den nya re­ge­ring­en, me­dan en per­ma­nent ar­mé för­stärk­tes med rys­ka va­pen och ar­til­le­ri. I Sovjet var man fast besluten att bil­da en stark kom­mu­nist­stat i Stil­la­havs­re­gi­o­nen ef­ter and­ra världs­kri­gets slut, och Nord­ko­rea var den per­fek­ta kan­di­da­ten för att hål­la till­ba­ka USA:s de­mo­kra­tis­ka in­fly­tan­de i re­gi­o­nen.

USA ha­de en tuf­fa­re upp­gift när det gäll­de att bil­da en re­ge­ring i syd. Ett an­tal po­li­tis­ka par­ti­er och grup­per slogs om mak­ten ef­ter Ja­pans till­ba­kadra­gan­de och den man som

USA i slutän­dan stöt­ta­de – Syng­man Rhee – var en över­ty­gad an­ti­kom­mu­nist som an­såg att det kräv­des våld för att ena Korea. Me­dan den sov­jetstöd­da De­mo­kra­tis­ka folk­re­pu­bli­ken Korea rik­ta­de si­na va­pen mot Re­pu­bli­ken

Korea i syd var det ound­vik­ligt att spän­ning­ar­na ko­ka­de över till en full­ska­lig kon­flikt.

Vå­ren 1950 ha­de Kim Il-Sung med fram­gång lyc­kats över­ty­ga Sta­lin om att stöd­ja ett mi­li­tärt in­gri­pan­de som åter skul­le ena Korea och ska­pa en än­nu star­ka­re kom­mu­nist­stat i Stil­la­havs­om­rå­det. Ef­tersom han trod­de att den söd­ra de­len var för­sva­gad ef­ter ge­ril­laan­fal­len och USA:s till­ba­kadra­gan­de god­kän­de Sta­lin en sov­jetstödd in­va­sion, där även sol­da­ter och va­pen från ord­fö­ran­de Mao och Folk­re­pu­bli­ken Ki­na skul­le an­vän­das. Sta­lin såg för­de­lar­na med att ska­pa en so­ci­a­lis­tisk makt­bas i Asi­en, men väg­ra­de att lå­ta rys­ka sol­da­ter del­ta för att und­vi­ka ett öp­pet krig med USA.

Den nord­ko­re­ans­ka in­va­sio­nen över­ras­ka­de USA och Stor­bri­tan­ni­en helt. USA för­sök­te skra­pa ihop freds­be­va­ran­de styr­kor från Ja­pan för att mö­ta de nord­ko­re­ans­ka ar­mé­er­na när de ryck­te in i Syd­ko­rea. Men den lil­la styr­kan var in­te till­räck­ligt väl­ut­rus­tad för att kla­ra en sov­jetstödd ar­mé som trä­nat i hem­lig­het

i må­na­der. Nord­ko­rea drog sig mot den vik­ti­ga ham­nen i Pu­san, vil­ket tving­a­de USA, Stor­bri­tan­ni­en och Austra­li­en att skic­ka styr­kor för att hål­la dem bor­ta. FN sank­tio­ne­ra­de re­spon­sen, och styr­kor­na från väst sam­la­des vid bro­hu­vu­det i Pu­san för att hål­la dem un­dan.

Åter­gång­en till öp­pet krig choc­ka­de väst­värl­den, men snart sam­la­de man si­na styr­kor och tving­a­de Nord­ko­rea till re­trätt över den 38:e bredd­gra­den med en bland­ning av vik­ti­ga havs­ba­se­ra­de land­stig­ning­ar och US Air For­ce som do­mi­ne­ra­de i skyn. Väst­styr­kor­na, som nu var sank­tio­ne­ra­de av FN, fick Nord­ko­rea till re­trätt men de ha­de in­te tänkt på den vik­ti­ga fak­tor som tor­na­de upp sig bakom den nord­ko­re­ans­ka grän­sen: Ki­na.

När de ame­ri­kans­ka styr­kor­na träng­de sig fram mot den man­chu­ris­ka grän­sen kom ny­he­ten att Pe­king in­te to­le­re­ra­de väs­ter­länds­ka styr­kor så nä­ra sitt ter­ri­to­ri­um och att de ome­del­bart skul­le age­ra för att skyd­da sin su­ve­rä­ni­tet. Det ver­ka­de bi­sarrt att Ki­na skul­le ris­ke­ra att dra in USA i ett öp­pet krig, men un­der fö­re­vänd­ning­en att de skyd­da­de si­na grän­ser skic­ka­de Ki­na ut si­na ar­mé­er i no­vem­ber 1950 och ska­pa­de oord­ning i FN. Kraf­ten som an­vän­des i det ki­ne­sis­ka an­fal­let drev den syd­ko­re­ans­ka ar­mén och FN-ar­mé­er­na till­ba­ka över den 38:e bredd­gra­den, vil­ket hjälp­te Nord­ko­rea att tvinga fi­en­den till­ba­ka så långt som till den syd­ko­re­ans­ka hu­vud­sta­den, Se­oul.

Men när fler ame­ri­kans­ka och brit­tis­ka sol­da­ter land­steg vå­ren 1951 bör­ja­de FN att tvinga till­ba­ka ki­ne­ser­na och nord­ko­re­a­ner­na över den 38:e bredd­gra­den. I stäl­let för att va­ra allt­för mål­in­rik­ta­de och tvinga sig fram läng­re, höll FN grän­sen vid den ko­re­ans­ka skil­je­lin­jen och un­der de föl­jan­de två åren mat­ta­des kon­flik­ten av till ett ut­byte av ar­til­le­riskott över grän­sen. Det var nu den 38:e bredd­gra­den gick från att va­ra en pat­rul­le­rad lin­je till att bli ett hård­för­stärkt ing­en­mans­land fyllt av mi­nor och tagg­tråd.

Ki­ne­ser­na drog så små­ning­om till­ba­ka si­na styr­kor me­dan Sovjet lu­ta­de sig bak­åt och lyf­te hän­der­na i en oskyl­dig gest när de­ras in­bland­ning kom på tal. När den av­slu­ta­des ha­de kon­flik­ten krävt mer än 2,5 mil­jo­ner liv, in­klu­si­ve ci­vi­la som dö­dats i bombrä­der och ar­til­le­ri­eld. Nord­ko­rea skul­le bli mer iso­le­rat som ett re­sul­tat av det­ta, di­stan­se­ra­de från ut­länds­ka mak­ter när de för­sök­te byg­ga sin egen vi­sion av en ny kom­mu­nis­tisk fram­tid.

För väst ha­de Koreakriget va­rit kost­samt, men det var en strid som vi­sat en sak för Ki­na och Sov­je­tu­ni­o­nen: mi­li­tär ag­gres­sion skul­le in­te to­le­re­ras, även om det in­ne­bar krig.

1950 HA­DE KIM IL-SUNG MED FRAM­GÅNG LYC­KATS ÖVER­TY­GA STA­LIN OM ATT STÖT­TA ETT MI­LI­TÄRT IN­GRI­PAN­DE SOM ÅTER SKUL­LE ENA KOREA. Nord­ko­re­as ar­mé­er för­stärk­tes av ve­te­ra­ner som tjänstg jor­de i Ki­na och va­pen som Sta­lin och Sov­je­tu­ni­o­nen tillhandahöll.

Ar­til­le­ri och be­väp­ning spe­la­de ock­så en stor roll i kon­flik­ten och hjälp­te FN-styr­kor­na att hål­la Ki­na och Nord­ko­rea vid den 38:e bredd­gra­den 1951.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.