SU­EZKRI­SEN SU­EZKRI­SEN: EF­TER­SPE­LET

Kalla kriget - - Ett Krig I Hjärta Och Själ -

Den 26 juli 1956 na­tio­na­li­se­ra­de pre­si­dent Nas­ser av Egyp­ten Su­ez­ka­na­len. Den här åt­gär­den skul­le änd­ra fram­ti­den för många län­der och för­änd­ra det po­li­tis­ka land­ska­pet i värl­den för all­tid. Det gav upphov till hot om kärn­va­pen­k­rig, kros­sa­de och främ­ja­de po­li­tis­ka kar­riä­rer och g jor­de att Stor­bri­tan­ni­en blev om­kör­da av en ny su­per­makt i väst: USA. Un­der kal­la kri­gets år skul­le Su­ezkri­sen vi­sa sig bli en vänd­punkt för al­la de in­blan­da­de län­der­na.

Som dri­ven po­li­tisk le­da­re blev Nas­ser arab­värl­dens re­pre­sen­tant. Han ha­de sto­ra pla­ner för Egyp­ten och med en jord­skreds­se­ger i det na­tio­nel­la va­let ef­ter ett ic­ke-blo­digt stör­tan­de av kung Fa­rouk I och mo­nar­kin vil­le den tak­tis­ke ne­ut­ra­lis­ten om­vand­la sitt hem­land. USA och Stor­bri­tan­ni­en stöt­ta­de Nas­sers nya re­ge­ring. Man trod­de att hans an­ti­kom­mu­nis­tis­ka håll­ning skul­le hjäl­pa till att dämma upp den po­ten­ti­el­la so­ci­a­lis­tis­ka flod­våg som spred sig över arab­värl­den.

Egyp­ten var dock fast i en vil­je­strid med den ny­bil­da­de sta­ten Is­ra­el som tving­a­de Nas­ser att sö­ka va­pen och me­del ut­om­lands för att mo­der­ni­se­ra si­na ar­mé­er.

USA gick med på det, men ut­fär­da­de hår­da sank­tio­ner som den egyp­tis­ke le­da­ren väg­ra­de att ac­cep­te­ra. Så han vän­de sig till Sov­je­tu­ni­o­nen som gär­na för­såg Nas­ser med de va­pen och ar­til­le­ri han be­höv­de för att skyd­da sitt land från is­ra­e­lis­ka at­tac­ker i ut­byte mot en se­na­re­lagd be­tal­ning av säd. Trots över­ens­kom­mel­sen var USA och Stor­bri­tan­ni­en fast be­slut­na att få Nas­ser på sin si­da och er­bjöd 270 mil­jo­ner dol­lar för att fi­nan­si­e­ra slut­kon­struk­tio­nen av den mäk­ti­ga nya As­su­an­dam­men. Fram­ti­den såg ljus ut för Egyp­ten, med stöd från kal­la kri­gets bå­da si­dor.

Men när USA och Stor­bri­tan­ni­en fick ve­ta att Sovjet gått till Nas­ser med ett av­tal om

1,12 mil­jar­der dol­lar till 2 pro­cents rän­ta för kon­struk­tio­nen av dam­men drog de till­ba­ka sitt er­bju­dan­de. Sov­jet­ö­ver­ens­kom­mel­sen blev ald­rig av, och när USA:s och Stor­bri­tan­ni­ens fi­nan­sie­ring nu var bor­ta be­höv­de nå­got dras­tiskt gö­ras. Ut­an dam­men skul­le Egyp­ten fort­sät­ta att över­sväm­mas av Ni­len, så ne­ut­ra­lis­ten Nas­ser var tvung­en att fat­ta ett be­slut som skul­le skic­ka hans land, och res­ten av värl­den, in i en kris. Hans upp­märk­sam­het rik­ta­des mot en plats: Su­ez­ka­na­len.

Den bygg­des av Su­ez­ka­nal­bo­la­get och öpp­na­des of­fi­ci­ellt 1869. En 193,3 kilo­me­ter lång vat­ten­sträc­ka där de far­tyg som pas­se­ra­de ige­nom från Nor­dat­lan­ten till In­dis­ka oce­a­nen kräv­des på tull, vil­ket g jor­de den till en god in­komst­käl­la för ägar­na. Nas­ser såg Su­ez­ka­na­len som en chans man in­te fick mis­sa och ut­fär­da­de snabbt un­dan­tags­till­stånd i ka­nal­om­rå­det. Han tog kon­troll över Su­ez­ka­nal­bo­la­get, och lo­va­de sitt folk att tull­peng­ar­na skul­le ge al­la de me­del Egyp­ten be­höv­de för att byg­ga dam­men på bara fem år. Bå­de den brit­tis­ka och den frans­ka re­ge­ring­en ha­de dock star­ka in­tres­sen i re­gi­o­nen och fruk­ta­de att Nas­ser skul­le skä­ra av de­ras vik­ti­ga ol­je­till­gång­ar från Per­sis­ka vi­ken.

När sam­ta­len med Nas­ser in­te g jor­de att Egyp­tens grepp om Su­ez­ka­na­len släpp­te vän­de sig Stor­bri­tan­ni­en och Frank­ri­ke till en ny al­li­e­rad i re­gi­o­nen: Is­ra­el. Den ju­dis­ka sta­ten var en av Egyp­tens störs­ta po­li­tis­ka mot­stån­da­re och de två ha­de ut­väx­lat mind­re mi­li­tä­ran­fall un­der åren, vil­ket en­dast för­vär­rat mot­stån­det. Ef­tersom de in­såg att en in­va­sion av Egyp­ten skul­le upp­fat­tas som en krigs­hand­ling som FN ald­rig skul­le sank­tio­ne­ra an­vän­de Stor­bri­tan­ni­en och Frank­ri­ke Is­ra­el som ställ­fö­re­trä­da­re. Så när Is­ra­el skic­ka­de tio bri­ga­der till Su­ez­re­gi­o­nen den 29 ok­to­ber 1956 för att ja­ga bort de egyp­tis­ka styr­kor­na där klev Frank­ri­ke och Stor­bri­tan­ni­en in för att for­mellt be­gä­ra eldupp­hör, och att bå­de is­ra­e­lis­ka och egyp­tis­ka styr­kor skul­le dra sig till­ba­ka.

Den 5 och 6 no­vem­ber land­steg frans­ka och brit­tis­ka styr­kor vid Port Fu­ad och Port Said, och tving­a­de bå­de is­ra­e­ler­na och egyp­ter­na till­ba­ka ge­nom att i stort sett oc­ku­pe­ra om­rå­det själ­va. Det snab­ba be­slu­tet att flyt­ta styr­kor till Su­ez­ka­na­len för­döm­des näs­tan en­häl­ligt, bå­de på hem­ma­plan och i and­ra län­der, och bå­de Sovjet och USA upp­ma­na­de FN att be­gä­ra att de två län­der­na skul­le läm­na ka­nal­om­rå­det ge­nast. Sov­je­tu­ni­o­nen, som nu in­såg att de­ras in­tres­sen i Mel­la­nöstern ho­ta­des av oc­ku­pa­tio­nen av två av Eu­ro­pas mäk­ti­gas­te län­der, gick till och med så långt som till att ho­ta med kärn­va­pen­k­rig.

Det bör­ja­de som en in­hemsk af­fär, men si­tu­a­tio­nen vid Su­ez­ka­na­len ha­de es­ka­le­rat till en kris som hotade att upp­hä­va kal­la kri­gets al­li­an­ser. Var­ken Stor­bri­tan­ni­en el­ler Frank­ri­ke var vil­li­ga att dra till­ba­ka si­na styr­kor, men FN kun­de in­te ris­ke­ra att in­ci­den­ten för­vand­la­des till ett fullskaligt krig där Sovjet hotade att in­gri­pa på eg­na vill­kor, så man bör­ja­de eva­ku­e­ra frans­ka och brit­tis­ka styr­kor från re­gi­o­nen den 22 de­cem­ber 1956. Tre må­na­der se­na­re följ­de is­ra­e­ler­na ef­ter.

Sam­ti­digt som kal­la kri­get drog till sig värl­dens upp­märk­sam­het upp­stod en ny kris i Egyp­ten.

Su­ezkri­sen blev en vänd­punkt för al­la in­blan­da­de län­der. För brit­ter­na markerade det im­pe­ri­ets ac­ce­le­re­ran­de sön­der­fall där av­ko­lo­ni­a­li­se­ring­en ra­sa­de ge­nom de­ras ut­länds­ka ter­ri­to­ri­er. När de så ge­nant var tvung­na att dra till­ba­ka si­na styr­kor på USA:s och Sov­je­tu­ni­o­nens be­gä­ran los­sa­de Stor­bri­tan­ni­ens grepp om si­na ko­lo­ni­a­la ut­kan­ter för all­tid. Frank­ri­ke led ett lik­nan­de öde när dess ko­lo­ni­er i Afri­ka sak­ta över­gick till själv­stän­dig­het.

Och me­dan USA:s och Sov­jets po­li­tis­ka al­li­ans i Su­ezkri­sen fö­re­föll va­ra en om­start för de två mot­stån­dar­na i kal­la kri­get var miss­tron mel­lan dem stör­re än nå­gon­sin. För USA var Mel­la­nöstern ett hu­vud­mål för Sov­jets ex­pan­sion, så pre­si­dent Dwight D. Ei­senho­wer bad kon­gres­sen om till­stånd att an­vän­da mi­li­tär makt om nå­got land i Mel­la­nöstern be­gär­de det för att hål­la even­tu­ell ag­gres­sion till­ba­ka. Ei­senho­wer kun­de ock­så av­sät­ta 200 mil­jo­ner dol­lar för att hjäl­pa de län­der i Mel­la­nöstern som be­höv­de hjälp från USA gente­mot så­da­na an­fall. Det blev känt som Ei­senho­wer­dokt­ri­nen och var ett för­sök att hej­da flod­vå­gen av sovjetiskt

När Stor­bri­tan­ni­en och Frank­ri­ke tving­a­des till en ge­nant re­trätt för­änd­ra­des värl­dens po­li­tis­ka land­skap för all­tid.

in­fly­tan­de i Mel­la­nöstern.

För rys­sar­na var Sov­jets hot om att skic­ka ett kärn­va­pen­an­fall mot Frank­ri­ke och Stor­bri­tan­ni­en den främs­ta fak­torn som tving­a­de de två län­der­na att dra sig till­ba­ka från Egyp­ten. Den högs­te le­da­ren, Nikita Chrusjtjov, såg age­ran­det som en tri­umf för Sov­jets makt på den po­li­tis­ka are­nan och en be­kräf­tel­se på att väst verk­li­gen fruk­ta­de Sov­je­tu­ni­o­nens kärn­va­pen­ka­pa­ci­tet. Kal­la kri­get var tyd­li­gen långt ifrån över …

Su­ez­ka­na­len var myc­ket vik­tig för de brit­tis­ka och frans­ka re­ge­ring­ar­na på grund av mäng­den ol­ja som trans­por­te­ra­des den vägen från Per­sis­ka vi­ken.

Hang­ar­far­tyg, som HMS Eag­le här, hjälp­te brit­ter­na och frans­män­nen att ge­nom­fö­ra en snabb mi­li­tär in­sats i Egyp­ten.

STOR­BRI­TAN­NI­ENS OCH FRANK­RI­KES SNAB­BA BE­SLUT ATT FLYT­TA STYR­KOR TILL SU­EZ­KA­NA­LEN

FORDÖMDES NÄS­TAN EN­HÄL­LIGT.

Ga­mal Ab­del Nas­ser, av­bil­dad här till väns­ter, såg sitt sty­re sti­ga i po­pu­la­ri­tet bland and­ra arab­sta­ter ef­ter Su­ezkri­sens slut.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.