NICARAGUANSKA REVOLUTIONEN
DATUM: JULI 1979–FEBRUARI 1990
PARTER: SANDINISTERNA MOT ANTKOMMUNISTISKA REBELLER DÖDSFALL: 30 000
RESULTAT: DANIEL ORTEGAS SANDINISTER BESEGRAS OCH CONTRAS AVRUSTAS
Amerikanska soldater ockuperade Nicaragua under tidigt 1900-tal. Efter att vänsterrevolutionären Augusto Sandino blivit besegrad och de amerikanska styrkorna dragit sig tillbaka tog Anastasio Somoza Debayle makten i en statskupp. Han etablerade en regim som skulle styra landet i många decennier framöver, med hjälp av ett nationalgarde som tränats av USA.
Sandino hade under tiden fått martyrstatus och blev inspirationen till Sandinistiska nationella befrielsefronten, som ville göra sig av med det sittande styret och minska USA:S inflytande i Nicaragua. Under sent 1970tal utnyttjade sandinisterna den omfattande fattigdomen samt Somozas våldsamma stil till att rättfärdiga attacker på huvudstaden Managua.
Organisationen ”Organisation of American States” krävde att Anastasio Somoza Debayle skulle avgå. När han till sist gick i exil då sandinisterna tog makten den 19 juli 1975 hade mer än 50 000 nicaraguanska medborgare dödats. Den nya regimen satte upp en junta och ett brett kabinett som inte bara bestod av sandinister, samt etablerade en lagstiftande församling inför valen. Sandinisterna satsade också på vård och utbildning enligt den kubanska modellen. Reagans administration var särskilt negativt inställd till det sandinistiska styret och började stödja den antikommunistiska gerillan, som kallades ”contras”. De befann sig i första hand utanför Nicaragua, speciellt i Honduras, och bestod av före detta soldater från nationella gardet och högerpolitiska kritiker. År 1986 uppdagades Iran-Contras-skandalen där ledande figurer inom Reagan-administrationen sålt illegala vapen till contras. Det hela ledde till Boland-bestämmelsen som begränsade USA:s stöd.
Sandinisterna vann valet 1984 med goda marginaler, men inom bara några år drabbades nationens ekonomi av en hyperinflation samtidigt som relationen till den katolska kyrkan började försämras. Tidigt under
1989 hade de centralamerikanska ledarna gått med på att fredligt avsluta konflikten och 14 partier gick ihop som Nationella Oppositionsförbundet (UNO). I presidentvalet i februari 1990 vann UNO:s kandidat Violeta Barrios de Chamorro, vars journalistmake hade mördats av Samozas regim, mot den sandinistiske ledaren Daniel Ortega.