PRO­FIL: RYSK KAVALLERIST

PRO­FIL un­der na­po­le­on­kri­gen

Kavalleriet anfaller! - - Innehåll - HEINE WANG

bör­ja­de Re­dan rys­sar­na un­der Ka­ta­ri­na för­nya den den rys­ka sto­ra ar­mén. (1762–1796) Hen­nes son och ar­vinge, tsar Paul, följ­de ef­ter, in­spi­re­rad av mo­der­ni­se­ring­en av den preus­sis­ka ar­mén un­der Fred­rik den sto­re. Det var än­då först un­der led­ning av för­svars­mi­nis­tern Bar­clay de Tol­ly som den nöd­vän­di­ga mo­der­ni­se­ring­en ge­nom­för­des på all­var.

Rys­sar­na ha­de ett stort ka­val­le­ri som över­träf­fa­de de fles­ta eu­ro­pe­is­ka na­tio­ners ka­val­le­ri. Det rys­ka ka­val­le­ri­et ha­de er­fa­ren­het från kri­get mot tur­kar­na och stor­le­ken åter­speg­la­de det fak­tum att Ryss­land med si­na sto­ra vid­der pas­sa­de ka­val­le­ri­et som va­pen­gren.

Bå­de till in­fan­te­ri­et och ka­val­le­ri­et re­kry­te­ra­des det ut­länds­ka of­fi­ce­ra­re. Den vik­ti­gas­te var själ­va för­svars­mi­nis­tern, Bar­clay de Tol­ly. Tsa­ren la­de ti­digt mär­ke till den ut­länds­ke of­fi­ce­ren och han fick an­svar för att le­da mo­der­ni­se­ring­en av he­la ar­mén.

Det rys­ka ka­val­le­ri­et im­po­ne­ra­de på ut­länds­ka ob­ser­va­tö­rer. Häs­tar­na var sto­ra, ut­rust­ning­en var först­klas­sig, och bå­de häst och sol­dat var väl för­be­red­da. Om de rys­ka be­fäl­ha­var­na lyc­ka­des an­vän­da ka­val­le­ri­et kor­rekt till­sam­mans med in­fan­te­ri­et skul­le den rys­ka ar­mén bli en far­lig mot­stån­da­re.

Un­der Na­po­le­on­kri­gen an­vän­des ka­val­le­ri till oli­ka upp­drag, bland an­nat re­kog­no­sce­ring, skydd av un­der­hålls­vägar och för att bry­ta fi­en­dens lin­jer. En vik­tig stra­te­gisk upp­gift på slag­fäl­tet var att bry­ta fi­en­dens for­ma­tion. Om fi­en­dens lin­je bröts led de sto­ra för­lus­ter och för­lo­ra­de i re­gel själ­va slaget. Un­der Na­po­le­on­kri­gen skul­le det rys­ka ka­val­le­ri­et få mö­ta frans­män­nens myc­ket skick­li­ga ka­val­le­ri un­der led­ning av Na­po­le­ons mar­skal­kar.

Ky­ras­siä­rer­na var det tunga ka­val­le­ri­et som skul­le bry­ta fi­en­dens skyt­te­lin­je. Ett re­ge­men­te be­stod av 5 skva­dro­ner med 1 be­fäl­ha­va­re, 1 andre­be­fäl, 2 ma­jo­rer, 2 kap­te­ner, 7 stabs­of­fi­ce­ra­re, 10 löjt­nan­ter, 17 ”läg­re of­fi­ce­ra­re”, 5 ser­geant­ma­jo­rer, 10 ka­det­ter, 5 kvar­ter­mäs­ta­re, 50 un­derof­fi­ce­ra­re, 660 ka­val­le­ris­ter, 17 mu­si­ker och yt­ter­li­ga­re per­so­nal som stod för för­nö­den­he­ter, me­di­cin och and­ra be­hov.

Dra­go­ner var trä­na­de att ock­så stri­da som in­fan­te­ri. De del­tog of­ta på själ­va slag­fäl­tet, även om dra­go­ner­na dess­utom an­vän­des till re­kog­no­sce­ring och till att skyd­da bak­re om­rå­den. Dra­go­ner­na stred of­ta till fots och kun­de till ex­em­pel få i upp­drag att säk­ra en er­öv­rad by. När dra­go­ner­na möt­te an­nat ka­val­le­ri med bätt­re trä­ning i strid på häst­ryg­gen fick de of­ta pro­blem. Franskt ka­val­le­ri med lan­sar var en fruk­tad och far­lig mot­stån­da­re.

Hu­sa­rer­na var ka­val­le­ri med lät­ta­re be­väp­ning. De an­vän­des som hä­rens ”ögon och öron”. Det är vik­tigt att re­kog­no­sce­ra vid fram­ryck­ning och stän­digt va­ra ori­en­te­rad om fi­en­dens för­flytt­ning­ar. De kun­de ock­så le­da rä­der in bakom frans­män­nens lin­jer el­ler skyd­da eg­na un­der­hålls­lin­jer mot mot­svar­an­de frans­ka an­fall.

Ula­nav­del­ning­ar bil­da­des 1805 ge­nom att Odes­sa­husa­rer gjor­des om till ula­ner och ut­rus­ta­des med långa lan­sar. Se­na­re blev även kosacker ulan­ka­val­le­ri. Till­sam­mans med ko­sac­ker­na var det här ett ka­val­le­ri som kun­de be­stri­da franskt in­fan­te­ri när strids­lin­jen var bru­ten.

Liv­gar­det var eli­ten i det sto­ra rys­ka ka­val­le­ri­et. 1812 be­stod al­la re­ge­men­ten av sex skva­dro­ner samt en de­påskva­dron. Liv­gar­det till häst be­stod av bå­de hu­sa­rer, ky­ras­siä­rer, dra­go­ner och kosacker.

Ko­sac­ker­na var myc­ket cen­tra­la un­der det frans­ka an­fal­let mot Ryss­land. I den in­le­dan­de de­len var det de som ge­nom­för­de den brän­da jor­dens tak­tik. De tän­de på bygg­na­der, mat­la­ger och allt som den frans­ka hä­ren be­höv­de. Un­der den ka­ta­stro­fa­la frans­ka re­trät­ten vin­tern 1812 vållade ko­sac­ker­na Gran­de ar­mée sto­ra för­lus­ter ge­nom att anfalla de frans­ka ef­ter­trup­per­na. Ko­sac­ker­na var or­ga­ni­se­ra­de bå­de i re­gul­jä­ra re­ge­men­ten och i mer oor­ga­ni­se­ra­de av­del­ning­ar. De oor­ga­ni­se­ra­de av­del­ning­ar­na lyd­de of­ta un­der lo­ka­la höv­ding­ar från de söd­ra om­rå­de­na av det enor­ma rys­ka ri­ket. Det frans­ka ka­val­le­ri­et kros­sa­des del­vis un­der den ka­ta­stro­fa­la re­trät­ten från Moskva och ha­de sto­ra pro­blem med att be­käm­pa ko­sac­ka­vdel­ning­ar­na un­der de se­na­re stri­der­na i Cen­tra­leu­ro­pa. De bi­drog till att Na­po­le­on be­seg­ra­des och se­na­re skic­ka­des i lands­flykt. Den frans­ke kej­sa­ren gav sig in­te ut­an kom till­ba­ka, fram till ne­der­la­get i slaget vid Waterloo. Här möt­te han in­te rys­sar­na, ut­an för­sök­te be­seg­ra brit­ter­na och preus­sar­na in­nan den sto­ra rys­ka ar­mén an­föll.

Ryskt ka­val­le­ri del­tog un­der al­la fält­tåg och i de sto­ra sla­gen, bå­de när rys­sar­na för­sva­ra­de sig mot frans­män­nen och 1813 un­der stri­der­na mot den frans­ke kej­sa­ren.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.