PRO­FIL: POLSK KAVALLERIST

PRO­FIL i mel­lan­k­rigs­ti­den

Kavalleriet anfaller! - - Innehåll - AR­TUR SZULC

på 1600-ta­let Po­len slag­fält. har en var De­ras lång de tra­di­tion pols­ka ka­val­le­ritra­di­tion. hu­sa­rer­na lev­de vi­da­re Un­der en fruk­tad även 1500- då fi­en­de Po­len och för­svann från Eu­ro­pakar­tan i slu­tet av 1700-ta­let. Ef­ter att Po­len åter­upp­stod som na­tion 1918 spe­la­de ka­val­le­ri­et en av­gö­ran­de roll i kri­get mot Sov­jetryss­land 1919–1921. Un­der mel­lan­k­rigs­ti­den bygg­de po­lac­ker­na upp el­va ka­val­le­ri­bri­ga­der. Det an­sågs va­ra en ära att få tjänst­gö­ra i ka­val­le­ri­et.

Ka­val­le­ri­et var eli­ten i den pols­ka krigs­mak­ten. Var­je ka­val­le­ri­re­ge­men­te tog ba­ra in ett par hund­ra re­kry­ter per år. Des­sa ge­nom­gick se­dan en hård och om­fat­tan­de ut­bild­ning som va­ra­de i näs­tan två år. Det förs­ta halv­å­ret de­la­des in i två de­lar, grund­läg­gan­de ut­bild­ning och spe­ci­a­li­se­rad ut­bild­ning. Un­der den grund­läg­gan­de de­len av ut­bild­ning­en ut­veck­la­de re­kry­ter­na avan­ce­ra­de rid­fär­dig­he­ter, de lär­de sig att han­te­ra blank­va­pen, skju­ta, kas­ta hand­gra­na­ter, gräva skytte­gra­var, un­der­hål­la ut­rust­ning­en, vår­da häs­tar och så vi­da­re. Där­ef­ter bör­ja­de spe­ci­a­li­se­ring­en, där­ibland strids­trä­ning. Det föl­jan­de halv­å­ret äg­na­des åt ge­men­sam trä­ning mel­lan trup­per och skva­dro­ner. I sam­band med det ge­nom­för­des ock­så bri­gad­öv­ning­ar för att ut­vär­de­ra skva­dro­ner­na och re­ge­men­te­na. Det sista året an­vän­des till re­pe­ti­tion och ut­bild­ning av nya re­kry­ter.

Det är värt att näm­na att som ett led i ut­bild­ning­en trä­na­des ka­val­le­ris­ter­na i att kun­na age­ra själv­stän­digt och fat­ta eg­na be­slut, för att de skul­le kun­na ge­nom­fö­ra upp­drag ut­an att ha kon­takt med en över­ord­nad. In­om det pols­ka in­fan­te­ri­et var själv­stän­dig­het där­e­mot in­te en ef­ter­frå­gad egen­skap hos sol­da­ter­na.

Vad skul­le ka­val­le­ri­et an­vän­das till och vil­ken in­ställ­ning ha­de man till strid från häst­ryg­gen? I ka­val­le­ri­reg­le­men­tet slogs det fast att ka­val­le­ri­et först och främst skul­le an­vän­das till re­kog­no­sce­ring och flank­skydd, men ock­så som en mo­bil styr­ka som kun­de ut­fö­ra snab­ba an­fall mot fi­en­den. Det stod ock­så att ka­val­le­ris­ter­na för­flyt­ta­de sig till häst men stred till fots. I 1922 års ut­gå­va av reg­le­men­tet för ka­val­le­ri­et an­vän­de man 14 si­dor åt att be­skri­va strid från häst­ryg­gen me­dan he­la 53 si­dor be­hand­lar strid till fots. I ut­gå­van från 1930 av ka­val­le­ri­ets strids­in­struk­tion be­skrivs ka­val­le­ri­chock som ett ovan­ligt un­dan­tag på slag­fäl­tet. Att stri­da

till fots var allt­så det van­li­gas­te i det pols­ka ka­val­le­ri­et och det var det träningen gick ut på un­der mel­lan­k­rigs­ti­den.

Vil­ka va­pen var det pols­ka ka­val­le­ri­et ut­rus­tat med? Det man först och främst för­knip­par med det pols­ka ka­val­le­ri­et är lan­sar, men de för­svann från ka­val­le­ris­ter­nas per­son­li­ga ut­rust­ning re­dan i bör­jan av 1930-ta­let. Det fanns fort­fa­ran­de lan­sar (frans­ka och tys­ka mo­del­ler), men man in­såg de­ras myc­ket be­grän­sa­de vär­de i strid.

För­u­tom fäl­tjac­ka, rid­byx­or och stöv­lar var den pols­ka ka­val­le­ris­ten ut­rus­tad med fransk hjälm (mo­dell 1915), gas­mask (mo­dell 1932), spa­de, ba­jo­nett, am­mu­ni­tions­väs­ka och hand­gra­na­ter. Sa­beln som in­för­des 1936 var polsk­pro­du­ce­rad och er­sat­te tys­ka och frans­ka sab­lar. Det mest ut­bred­da ge­vä­ret var en Mau­ser 7,92 mm (mo­dell 1898). Ba­ra of­fi­ce­ra­re och un­derof­fi­ce­ra­re till­de­la­des en polsk pi­stol av mär­ket Vis (9 mm, Pa­ra­bel­lu­mam­mu­ni­tion).

Ka­val­le­ris­ter­na ha­de själv­klart även tyng­re va­pen till sin dis­po­si­tion. Det van­li­gas­te lät­ta ma­sking­e­vä­ret var en Brow­ning 7,92 mm (mo­dell 1928). Tyng­re maskingevär, mon­te­ra­de på en tri­pod, var of­tast av mär­ke­na Max­im (mo­dell 1908) el­ler Col­tBrow­ning (mo­dell 1930). Två va­ri­an­ter av gra­nat­kas­ta­re var i bruk, en 46 mm (polsk­pro­du­ce­rad) och en 81 mm av ty­pen Sto­kes-brandt. Av pansar­värns­ka­no­ner an­vän­des Bo­fors 37 mm (mo­dell 1936). En rysk fält­ka­non på 75 mm (mo­dell 1902, mo­di­fi­e­rad 1926) an­vän­des ock­så i ka­val­le­ri­ets ar­til­le­ri­en­he­ter. In­om ka­val­le­ri­et fanns ock­så tan­ket­ter på 2,5 ton, ut­rus­ta­de med ett el­ler två tunga maskingevär.

Av­slut­nings­vis kan man kon­sta­te­ra att en polsk kavallerist un­der mel­lan­k­rigs­ti­den var en vältränad och väl för­be­redd sol­dat, med va­pen som var re­la­tivt mo­der­na för sin tid. Det pols­ka ka­val­le­ri­et ut­för­de ock­så si­na upp­gif­ter myc­ket till­freds­stäl­lan­de när kri­get kom i sep­tem­ber 1939.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.