PROFIL: POLSK KAVALLERIST

PROFIL i mellankrigstiden

på 1600-talet Polen slagfält. har en var Deras lång de tradition polska kavalleritradition. husarerna levde vidare Under en fruktad även 1500- då fiende Polen och försvann från Europakartan i slutet av 1700-talet. Efter att Polen återuppstod som nation 1918 spelade kavalleriet en avgörande roll i kriget mot Sovjetryssland 1919–1921. Under mellankrigstiden byggde polackerna upp elva kavalleribrigader. Det ansågs vara en ära att få tjänstgöra i kavalleriet.

Kavalleriet var eliten i den polska krigsmakten. Varje kavalleriregemente tog bara in ett par hundra rekryter per år. Dessa genomgick sedan en hård och omfattande utbildning som varade i nästan två år. Det första halvåret delades in i två delar, grundläggande utbildning och specialiserad utbildning. Under den grundläggande delen av utbildningen utvecklade rekryterna avancerade ridfärdigheter, de lärde sig att hantera blankvapen, skjuta, kasta handgranater, gräva skyttegravar, underhålla utrustningen, vårda hästar och så vidare. Därefter började specialiseringen, däribland stridsträning. Det följande halvåret ägnades åt gemensam träning mellan trupper och skvadroner. I samband med det genomfördes också brigadövningar för att utvärdera skvadronerna och regementena. Det sista året användes till repetition och utbildning av nya rekryter.

Det är värt att nämna att som ett led i utbildningen tränades kavalleristerna i att kunna agera självständigt och fatta egna beslut, för att de skulle kunna genomföra uppdrag utan att ha kontakt med en överordnad. Inom det polska infanteriet var självständighet däremot inte en efterfrågad egenskap hos soldaterna.

Vad skulle kavalleriet användas till och vilken inställning hade man till strid från hästryggen? I kavallerireglementet slogs det fast att kavalleriet först och främst skulle användas till rekognoscering och flankskydd, men också som en mobil styrka som kunde utföra snabba anfall mot fienden. Det stod också att kavalleristerna förflyttade sig till häst men stred till fots. I 1922 års utgåva av reglementet för kavalleriet använde man 14 sidor åt att beskriva strid från hästryggen medan hela 53 sidor behandlar strid till fots. I utgåvan från 1930 av kavalleriets stridsinstruktion beskrivs kavallerichock som ett ovanligt undantag på slagfältet. Att strida

till fots var alltså det vanligaste i det polska kavalleriet och det var det träningen gick ut på under mellankrigstiden.

Vilka vapen var det polska kavalleriet utrustat med? Det man först och främst förknippar med det polska kavalleriet är lansar, men de försvann från kavalleristernas personliga utrustning redan i början av 1930-talet. Det fanns fortfarande lansar (franska och tyska modeller), men man insåg deras mycket begränsade värde i strid.

Förutom fältjacka, ridbyxor och stövlar var den polska kavalleristen utrustad med fransk hjälm (modell 1915), gasmask (modell 1932), spade, bajonett, ammunitionsväska och handgranater. Sabeln som infördes 1936 var polskproducerad och ersatte tyska och franska sablar. Det mest utbredda geväret var en Mauser 7,92 mm (modell 1898). Bara officerare och underofficerare tilldelades en polsk pistol av märket Vis (9 mm, Parabellumammunition).

Kavalleristerna hade självklart även tyngre vapen till sin disposition. Det vanligaste lätta maskingeväret var en Browning 7,92 mm (modell 1928). Tyngre maskingevär, monterade på en tripod, var oftast av märkena Maxim (modell 1908) eller ColtBrowning (modell 1930). Två varianter av granatkastare var i bruk, en 46 mm (polskproducerad) och en 81 mm av typen Stokes-brandt. Av pansarvärnskanoner användes Bofors 37 mm (modell 1936). En rysk fältkanon på 75 mm (modell 1902, modifierad 1926) användes också i kavalleriets artillerienheter. Inom kavalleriet fanns också tanketter på 2,5 ton, utrustade med ett eller två tunga maskingevär.

Avslutningsvis kan man konstatera att en polsk kavallerist under mellankrigstiden var en vältränad och väl förberedd soldat, med vapen som var relativt moderna för sin tid. Det polska kavalleriet utförde också sina uppgifter mycket tillfredsställande när kriget kom i september 1939.