Nästa Nivå 2020
Fyra talanger - fyra synnerligen heta coacher. Nästa Nivå 2020 har under våren gått emot oddsen och genomfört sin årliga talangtävling som denna gång frontas av Fricky, Jelassi, Dree Low och Guleed. Fyra artister som själva är högaktuella med nya projekt. I omslagsintervjun för Kingsize Magazine nr 2 2020 får vi veta mer om kommande musik, den speciella resan att genomföra ett stort projekt under en global pandemi och lära känna detta års utvalda talanger.
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Sedan 2013 har Red Bull anordnat talangtävlingen Nästa Nivå i syfte att hitta morgondagens stjärnor inom urban musik. Här har bland annat artister som Joy, Naod, LASH och Lokal byggt grunden för sina karriärer och de medverkande har gjort resor till Red
Bull Studios i Paris, London och New York. Faktum är att jag personligen var på plats för den allra första upplagan då namn som Labyrint, Mohammed Ali, Stor och Cleo agerade coacher. Då med en viss Babak Azarmi, hjärnan bakom RMH/ Trans94, vid spakarna.
Men mycket vatten har flutit under många broar sedan dess och Nästa Nivå 2020 är speciellt på många sätt. När det i december förra året basunerades ut att stjärncoacherna Fricky, Jelassi, Dree
Low och Guleed skulle få ta sina utvalda talanger till Sydafrika fanns det förstås ingen som hade kunnat förutspå det världsläge som just nu råder. Istället för Kapstaden är det i den nybyggda lokalen Gaming Sphere, vägg i vägg med spelinstitutionen Inferno Online vid Odenplan i Stockholm, som jag möter upp talangerna och deras coacher.
Det är en påtagligt provisorisk studiomiljö som arrangerats, men som ändå känns hemtrevlig. En Red Bull-brandad bar samsas med fyra rum avskilda av skynken runt mitten av lokalen där en mindre scenanordning byggts upp med Dj-bord inför kvällens live-streamade konsert. Utanför ett av rummen där ett 20-tal gamingdatorer trängts ihop finns en soffa och en tv, där ett Playstation 4 med spelet ”FIFA 20” står redo. Här har Fricky och Dree Low nyligen besegrat Djurgården-spelarna Jesper Karlström och Elliot Käck i en 2v2-turnering med välkända Niklas Holmgren som kommentator. Det är i detta organiserade kaos som coacherna och deras talanger har tillbringat mars månads sista trevande vecka med att färdigställa sina låtar.
Det är ingen optimal tillvaro, vilket gör årets upplaga än mer imponerande. När det stod klart att en resa till Sydafrika var uteslutet, försökte Red Bull och Nästa Nivå förflytta projektet till Åre, men även det fick ställas in efter Folkhälsomyndighetens nya direktiv kring coronaviruset - det snabbt spridande viruset som i skrivande stund skördat över 200 000 människoliv. Men trots en global pandemi där live-gig, festivaler och gigantiska idrottsevenemang fallit som furor har man alltså lyckats navigera sig vidare i projektet. – Det är ett exempel på hur fort det kan gå om man bara slår ihop hjärnorna och jobbar mot ett gemensamt mål, berättar Calle Dernulf, ansvarig för Red Bulls musik- och kulturprogram.
Utöver de kringliggande förutsättningarna har konceptet också genomgått en modernisering och finputsning. Detta år har inte bara fokuserat på stora, välrenommerade namn - utan snarare på artister som är i ropet.
– På så vis är det lite skillnad. Där Fricky har varit med i gamet länge och gjort många olika saker så har Jelassi verkligen inte gjort det. Men utöver att vi tycker att hon är högst relevant ung och bra artist så jobbar hon ju också med Nisj, som varit med i två Nästa Nivåprojekt tidigare och har både kunnande och erfarenhet, berättar Calle Dernulf och fortsätter:
– Det har verkligen varit en bra kombination av producenter och artister som har gjort att vi tycker att det är en fantastiskt rolig ”årskull”, om man säger så.
Tillsammans med klädmärket New Black och distributionstjänsten Amuse har man dessutom tagit in namn som ligger rätt i tiden vad gäller svensk hiphop. Bakom det rörliga materialet står
Malmö-bröderna Olof och Fred Bendz, mer kända som duon ofbendz, som filmat, regisserat och producerat musikvideos och filmprojekt åt bland andra Ozzy, Guleed, Cherrie, Erik Lundin och Silvana Imam. Video-kommunikationen går därefter genom Youtube-kanalen Block Juice, som också kommer att skapa musikvideos åt låtarna som talangerna jobbat fram tillsammans med sina coacher.
En som dock inte behövt särskilt mycket hjälp är 19-åriga Zoey, som går under rapnamnet Demagxrgxn. Den fåordiga och introverta, men otroligt talangfulla, sångerskan och rapparen kommer från ”en liten håla” som heter Kävlinge och ligger utanför Lund i sydvästra Skåne. Och nu sitter hon i Stockholm och gör musik med Västerbottens stolthet, Fricky.
Demagxrgxn: Det känns helt sjukt och är fortfarande svårt att greppa. Men jag tycker att det har gått väldigt bra, jag har varit väldigt bekväm med både dig och Alex (Alexander ”Academics” Juneblad, reds anm). Jag känner att jag har fått mycket utrymme och säga vad jag tycker och känner. Det har varit nice, berättar Zoey och skrattar lite nervöst.
Men resan hit började långt tidigare och en bit ifrån den hiphopkultur som många av de andra deltagarna vuxit upp med.
D: Jag började ta gitarrlektioner när jag var tio, så det var väl egentligen då jag började med musik. Sen höll jag på med det i typ fem år, började lyssna på mycket rock, punk och emo-låtar. När jag väl hade lärt mig ackord så var det inte så kul att bara spela, så då fick jag lära mig att sjunga. Sen har det bara blivit så att helt plötsligt kunde jag sjunga ganska fint.
Och ”ganska fint” är såklart en underdrift. Fricky fyller i:
– Det är en sjuk röst. Väldigt speciell och det är inte bara det; det finns många som kan sjunga. Hon har ”flava”, ett speciellt sätt att skriva på och en väldigt specifik smak och stil som sticker ut.
En stil som mångt och mycket är självlärd.
D: Jag tog lite sånglektioner i skolan, men jag gick inte till skolan så mycket så det var inte så många jag var närvarande på ändå, haha. Så lite teknik har jag lärt mig av sånglärare, men annars är jag väl ganska självlärd.
Själv beskriver hon musiken hon gör som Demagxrgxn som ”emo-fjortis-trap”, något som kanske inte låter så lockande, men som visas upp med bravur på de två låtar hon redan hunnit släppa som artist.
D: Några kompisar från gymnasiet skaffade en egen studio för något år sen. Sen hade jag tråkigt en dag och åkte dit, satt bara där i några timmar först tills dom sa: ”nä, men nu får du skriva någonting!”. Så fick jag skriva någonting, jobbade några dagar och spelade in och så lät det helt okej, haha. Jag råkade surprisa mig själv och tänkte att ”fan, nu ska jag bli bättre på det här”.
Och det blev hon, uppenbarligen. Fricky berättar att hon innan programmet hade skickat in demos och att valet efter talangernas sista audition blev lätt. Man har redan spelat in två låtar, en producerad av Yung Mirko och en av Greener (även under artistnamnet Maxi). Båda från ett kollektiv som inspirerat Zoey.
D: Squadet i Malmö, TV FEH. Dom är feta, tycker jag. Dom inspirerar mig väldigt mycket.
F: Vi har gjort två låtar och Greener har proddat en av dom, medan Yung Mirko gjort den andra. Vi har typ bara co-proddat dom, eller Alex har lagt sin touch på dom.
Ibland blir det som sagt inte som man tänkt och precis som arrangörerna bakom Nästa Nivå har deltagarna också fått anpassa sig och gilla läget. En stor usp med detta års upplaga var såklart Sydafrika-resan som fick ge vika för corona-virusets framfart, men man brukar också säga att allt ont för något gott med sig. Fricky berättar att även om de inställda resorna självklart var en besvikelse så har arbetet fungerat bra.
F: Men det är inget konstigt, hela samhället har avstannat och saker förändras och alla påverkas. Så allt runtomkring som skulle kännas som en resa fick hamna lite i andra hand. Vi har försökt fokusera på att sitta i studion och utbyta tankar…fokusera på musiken mycket.
D: Vilket har varit skönt med att vi har varit här istället. Om vi hade varit i Sydafrika hade det kanske inte varit lika mycket fokus på musiken kanske.
F: Ja, man ska ju komma ihåg det att det här är en vecka som inte speglar musikskapande. Vi har försökt fokusera på det ändå, men det är ganska mycket saker som händer mitt i som gör att man kanske inte är 100% fokuserad på att skriva sin text, eller whatever.
Till skillnad från vad man tänker att en mentorsroll innebär har Zoey fått framförallt ett tips: att göra sin grej och inte låta någon annan säga åt henne vad hon ska göra.
F: Hon är på en sån level där man inte ska toucha hennes craft på det sättet. Det här formatet är kanske första gången för henne som det får en ganska wide spread och då vill man ju inte ta bort något från
Hon är på en sån level
där man inte ska toucha hennes
craft på det sättet. – Fricky
det hon gör som bäst eller göra det halvdant. Det är en viktig stund och kan betyda väldigt mycket om man får möjligheten som musik innebär.
Ibland är det helt enkelt det en mentor gör. Att snarare förädla, än att förändra. F: Om man är på en nybörjarnivå där det finns tekniska saker man kan lära ut, då är jag för att man gör det, men jag tror både jag och Alex har fokuserat på saker som har med självbevarelsedrift att göra…ta fram olika tricks och tips på hur man får fram vem man är och sen också orka göra det här så länge som möjligt. För det är så många som går in fel och inte orkar hålla på så länge. Och hon är så duktig att folk förtjänar att höra talangen som finns i henne och att det utvecklas på rätt sätt.
Och är det någon som har erfarenhet av hur man hittar sig själv är det just Fricky. Det artisteri och sound som numera kännetecknar Fricky som artist är en helt annan värld än den som han först verkade i som Friman i duon Broder John & Friman.
F: Verkligen. Jag gjorde boombap och sen ville jag inte göra det något mer, men då hade jag redan testat så många olika genres genom livet att jag var så bekväm och vågade byta över till något annat. På samma sätt som att jag nu har gjort Fricky-grejen ett tag så känner jag mig 100% bekväm när jag har känsla för att göra något annat. Att ha tro på den känslan och våga lite på första känslan som händer i ens kropp, för det är den som är sanningen.
Men just nu är det fortsatt Fricky-spåret som gäller och glada är nog fans för det, med tanke på hur bra det gått. Och roligare blir det, för senare i år kommer hans efterlängtade debutalbum.
F: Ja, fan! Det blir nice. Jag har försökt göra det lite i skymundan från allting och på samma sätt som innan att hålla kanalerna fria och öppna för feelings. Så att det blir det som är jag.
Du har pratat om att våga gå på sin första känsla och vara bekväm i att följa den. Har det varit fallet på det här albumet?
F: Jag har gjort låtar ända sedan jag släppte ”Aqua Aura” och jag kan vara ärlig med att säga att det är saker som kommer i vägen när man slår igenom som gör att man inte alltid vågar lite på sin första känsla, som jag gjorde innan. Den känslan är som sagt alltid sanningen. Sen kommer den andra känslan och det är tvivel. Det har varit en brottningsmatch mellan mina tvivel och mina rena känslor när jag har skapat. Jag har först på senare tid lär mig syna mina tvivel, men det är väldigt enkelt när man öppen i känslokanalerna och inte låter sig påverkas av pressen. Jag kommer slänga ut det här albumet och hoppas att folk gillar det.
Han är redan nu i stadiet att välja ut låtar och enligt egen utsago - och precis som på debut-ep:n ”Aqua Aura” - blir det en salig blandning i tempo och influenser orkestrerade av parhästen Academics som exekutiv producent.
F: Jag har testat asmycket grejer, det är en jävligt delad upplevelse. Det finns allt möjligt som tagit sig in och tagit sig uttryck. Lite ballader, någon disco-dänga… massa wavy grejer.
Och pressen efter att ha slagit igenom har han lyckats bemästra. Även om han beskriver känslan som ”nervöst, läskigt och enkelt på samma gång”.
F: Ah, jag tycker det. Det finns press som säger att jag borde tänka på framgången och vad den kan innebära, på ett positivt sätt. Det är ju så, jag har familj och det innebär ett ekonomiskt ansvar, det är klart det finns en rädsla i att lyssna på vissa såna tankar…som säger att jag borde göra på ett visst sätt och låta på ett visst sätt. Men jag är också så pass medveten att jag vet att OM jag gör så, så kommer jag vara over it eller så kommer alla andra vara over it och bara ledsna på skiten.
Men att Fricky skulle sväva iväg och göra något opersonligt och konstlat känns föga troligt. Inte minst när han berättar om konceptet kring albumet, som innefattar de för både honom och resten av Random Bastards karaktäristiska djurmotiven och lika organiska som originella tankarna. Efter att ha varit under vatten med ”Aqua Aura” är det nu dags att bredda sina vingar.
F: Det handlar lite om flyttfåglar som chillar under vattnet och sen ses dom efter parningssäsongen och flyger tillsammans i trupp. Så det är lite som att jag har varit under vattnet och nu är tillbaka i luften och ska flytta någonstans, men med crewet.
Årets Nästa Nivå skiljer sig som sagt från tidigare upplagor. Där stora namn och redan etablerade artister som Linda Pira, Stor, Frej Larsson och Erik Lundin agerat coacher får vi detta år en annan dynamik mellan adept och mentor. Jelassi skrev sin första vers så sent som 2018, när hon gästade på Michel Didas låt ”20 lax”. Att hon nu agerar coach till endast tre år yngre Daniel Luna, är således förvånande även för henne själv.
Jelassi: Jag blev ju förvånad, jag blev jätteförvånad. Men sen tänkte jag ”ah, det finns ju bara en Jelassi” och det finns inte så mycket tjejer. Det var fett också att någon tjej blir inkluderad i något sånt här, det är inte så ofta det händer, säger hon med en nedstämd ton som snabbt viftas bort igen.
J: Och hur ofta ser man en kille ta hjälp av en tjej? I rap? Asså, det händer inte. Jag är fett glad att han har varit så mottaglig och inte alls låst i sin grej, för det kan ofta hända när en tjej säger åt en kille. Det har varit skitroligt.
Är det någon som vet vikten av att ha en mentor vid sin sida är det just Jelassi. I en tidigare intervju med Kingsize har hon beskrivit hur mycket producenten Nils Svennem Lundberg, mer känd som Nisj, beytt för hennes karriär:
”Jag tror inte det hade gått som det har gått om vi inte hade suttit sådär och pratat i början. För det var mer att vi lärde känna varandra från botten. Vi pratade om allt från familjeproblem till musik... alltså allt! Så jag kände mig mer och mer bekväm...”
J: Det har blivit så att dom grejerna han har sagt till mig har jag fört vidare till Daniel. Det är väl så det funkar, man lär sig saker och sen för man det vidare. Men nu har jag verkligen fattat att jag har lärt mig grejer.
Och även om Jelassi och Daniel Luna inte känt varandra i mer än ett par veckor har råden från Nisj, som i sin tur förts vidare genom Jelassi, haft en stor inverkan redan nu.
Daniel Luna: Ja, asså jag har aldrig skrivit en så här djup, komplex text innan. Det har varit lite mer ytligt, lite simplare…man kanske inte går in på detaljer. Då kanske jag har hunnit skriva tre låtar på en dag och det är vanligt för mig, men det jag älskar med Jelassi, och Nils också, är att dom utmanade mig och grävde ut vem jag var. Jag började komma ihåg minnen och måla upp en bild, förklarar Daniel och beskriver låten de skapat som ”ett intro till vem jag egentligen är”. Jelassi, som även hon fokuserat på personliga texter med den självrannsakande och Grammis-nominerade debut-ep:n ”Port 43”, fyller i:
J: Det var en av anledningarna till att jag valde honom också. Jag ser ju potentialen: han ser ut som en artist, han har rösten, han kan rappa…men det enda som fattades var lite mer personliga texter. Att gräva lite mer så man får en bild av vem Daniel Luna är. Det var det enda jag och Nils diskuterade som han behövde hjälp med.
Precis som Jelassi är Daniel Luna uppväxt vid en ändhållplats på tunnelbanans gröna linje i Stockholm, där han omgavs av musiken och hiphopkulturen. Det var där fröet såddes till att en dag bli artist.
DL: Musik och framförallt hiphop har varit något som alltid funnits där. Jag är uppvuxen i Skarpnäck där alla pumpar hiphop och brorsan brukade pumpa
2Pac i rummet bredvid. Jag hörde alltid hiphop och ju mer jag hörde, desto mer började jag komma in i den gruppen av människor, berättar Daniel och fortsätter.
– Sen har kulturen alltid funnits med i det jag har gjort; skejtat, spelat basket, lyssnat på musik… Första låten jag skrev var när jag gick i trean i grundskolan och den låten sjunger fortfarande barnen i lågstadiet på. Det var typ en rap om marsipan, ”jag gick till stan, köpte marsipan”, nynnar han och skrattar. ”Dom använder den fortfarande!”
Hans stil vill han själv inte sätta ord på, även om jag tillsammans med Nisj roar mig med att spekulera kring en hybrid av Hov1 och den kreativa Västerås-trion Fridlyst. Men Daniel tänker större än så.
DL: Om jag hade fått välja hade jag velat att ingen skulle sätta någon artist i någon box, för jag tror att alla har potentialen att göra vad dom vill. Jag vill bara vara så bred som möjligt, även om hiphopen ligger mig närmst om hjärtat. Mitt sound går inte att förklara, det är bara jag.
Hur ofta ser man en kille
ta hjälp av en tjej? I rap?
Asså, det händer inte. – Jelassi