Graffiti: HYMN

Berätta kort om din tag - varför valde du ditt namn?

– De gånger jag målar ett namn nuförtiden så är det oftast Hymn som inleder meningen, ett ord som stavas likadant på engelska och har en förståelig innebörd på väldigt många språk. Skälet att jag numera har denna kan vara att jag ville ge en hymn till livet, en hymn till kampen och även en hymn till mina vänner!

När började du måla?

– Det var nog 93-94 då jag greppade penna och spray för att börja utveckla min kreativa förmåga ute i stad och land. I början var det mycket att studera sin omgivning och målningar på alla möjliga platser, och åka till Stockholm för att åka längs graffgallerier som var alla linjeväggar längs tublinjer/pendellinjer på den tiden.

Kan du beskriva betydelsen graffitin haft för dig i ditt liv?

– Ja, det kan vara svårt att säga, men det klassiska med vänner och äventyr, en mening med livet. Ett sätt att utveckla en kreativ förmåga som jag fört vidare i andra aspekter av mitt liv. Det är också en väg som gjort mig mer självsäker och självständig i vissa fall. Men också möjlighet att samarbeta med andra för att genomföra större projekt.

Hur skulle du beskriva din målarstil?

– En som söker förändring, inte vara för

lik andra stilar. En kreativ atmosfär där bokstäver är lika välkomna som figuration. Förhoppningsvis upplevs det hela som lekfullt och inte begränsande.

Inom graffiti har man crews. Vad betyder dina crews för dig?

– Jag känner väl att jag aldrig varit djupt rotad i crew-grejen, lite mer ensamvarg i sådant fall. Uppskattar ändå att måla med andra och att umgås genom måleriet, då finns det vissa vänner som en skulle kunna ha ett crew tillsammans med, men det har aldrig känts som ett måste. Gällande det som jag skrivit så är det ib, vad jag vet är jag för tillfället den enda som gör något ute med de bokstäverna ute, men tidigare var det fler folk, har dock fina målarminnen med de andra från när de var aktiva. Y2k är ett mycket större ”nätverk” som finns i ett flertal länder, där finns det större gemensamma evenemang och resor som jag någon gång deltagit i, men det viktiga där är en del av ligan som jag känt länge och målat med oavsett eller innan jag blev en del av nätverket..

Du har målat sedan 90-talet. Vad är största skillnaden från nu och då?

– Många skillnader i hur livet levdes och annat runt målandet. Inga graffbutiker i Sverige, vi rackade cans, köpte av andra som racka, folk som beställde utomlands och någon gång från butik i Köpenhamn, en större grej att få tag på cansen helt enkelt. Åldersspannet var betydligt lägre på målarna då jämfört med nu. Nutiden så känns det som standard att väldigt många som målar har bil och annat som underlättar. Det fanns väldigt mycket färre övervakningskameror då, vilket kan ha en betydelse för att tubstationsmåleriet minskat mycket. Uppenbara skillnader med tillgång på mobiler och digitalkameror där du kan se foton på pieces direkt istället för efter framkallning. Även om graff fick negativ fokus även på 90-talet så upplever jag att det satts lite hårdare skruvar runt graffutövarna nu, i alla fall om du kör andra spots än de lagliga väggarna. Fler och högre stängsel och kameror/sensorer runt tågområden, betydligt hårdare straff nuförtiden om en kikar i lagboken osv..

Skulle du kunna sluta måla och isåfall varför?

– Jag känner att dagen då jag bara målar fames så har jag nästan slutat ”graffa”, jag är väldigt nära där nu. Det blir några grejer gjorda utanför dessa spots fortfarande dock. Skälen att sluta är nästan uteslutande de förhöjda riskerna och att det oftast faller sig så med högre ålder att en har mer att förlora relaterat till jobb och annat.

Har du något mål med ditt målande?

– Ja, att måla mer och mer saker som inte direkt behöver relateras till graffvärldens kontext.

Vad plockar du inspiration ifrån?

– Nuförtiden så inte så mycket från klassisk graff. En kan ju verkligen bli översköljd av bilder på graff, konst och annat via socialmedia/internet, kanske påverkar det något i ens undermedvetna utan att en märker det, vem vet? Men jag tecknar/skissar rätt mycket, sen plockar jag ut nåt från den högen av idéer. Finns ju vissa målare som har ett intressant experimenterande och det kan ju sporra en, alltid energiinjektion med vänner som håller på med olika projekt och också fortsätter med det kreativa målandet.

Sista egna ord?

– Alltid inspirerande att se hur denna konstform tar sig vidare, jag hoppas också på mer politisk graff, då det måste göras viss avstamp mot en massa skit som finns i vårt land och världen. Graffen eller om en vill säga ”konsten på offentliga ytor utan tillstånd” kommer uppenbarligen inte att försvinna, möjligtvis att gå i ide en kort stund för att senare återvända med drönare och andra verktyg.