Musik: Recensioner - Svenska album

Dree Low ”FLAWLESS II” (Album) Releasedatum: 10:e mars 2020

Efter dubbla album i fjol och dubbla P3 Guld-vinster i början av året sparar Dree Low inte på krutet, utan kickstartar 2020 med uppföljaren ”FLAWLESS 2”. Och här visar han att han är nummer ett av den nya generationens hit-makande gangsterrappare. Med träffsäkra melodier, fyndiga texter och ett smittsamt självförtroende levererar Dree Low bangers på bangers. Det som blir allt tydligare är också att det finns få som skriver som Dree Low, med lika delar humor som allvar och referenser som både är roliga och ibland smala. För vem skulle egentligen benämnda sina hatare som golv och referera till den tämligen anonyma vänsterbacken Juanfran? Det är detta som gör Husby-stjärnan både unik och intressant. Av den anledningen är det också svårt att tröttna på ”FLAWLESS 2”, även om det precis som alla album över 15 spår blir aningen långt. I stort är det dock ytterligare en imponerande samling låtar och vilken annan svensk rappare har släppt tre bra album inom loppet av ett år? Imponerande. Bästa låt: ”LIGA”. Denna ljuvliga pärla har en perfekt balans av självrespekt och ödmjukhet. Bästa produktion: ”HASTA LUEGO”. Skivans mest ambitiösa produktion förvaltas ypperligt tillsammans med Cherrie. Bästa gästinhopp: Adel och Dree Low är sedan tidigare en kvalitetsstämplad kombo och på ”BODEGA” stjäl den förstnämnda showen. Bästa text: ”LIGA” må använda ett uttjatat sound-koncept, men refrängen träffer helt rätt: ”Lärarn sa att du kan knappt skriva, så jag hade tankar på att kliva / Vilken ironi jag svär på Gud, för idag jag tjänar pengar på att skriva”. / Malkolm Landréus

Greekazo ”GÖR NU, TÄNK SEN” (Album) Releasedatum: 30:e mars 2020

Det är inte svårt att förstå varför Greekazo blivit så populär. Även om vi blivit bortskämda med lekfulla gangsterpoeter som Z.E, Dree Low och 1.Cuz på senare år finns det ingen som tar lekfullheten till sin spets som den 19-åriga Hässelby-rapparen. På debutalbumet får hans karaktäristiska mix av UK drill-influenser, västkustproduktioner och underhållande punchline-rap ta plats och markera ett tydligt revir. Även om Greekazo sannolikt inte studerat rappare som Ludacris, Lil Wayne och 2 Chainz är det någonstans där som liknelsen bottnar. Vare sig han refererar till sitt kön som en istapp eller rappar om ett magasin som är bakfullt är det hela tiden underhållande. Den fyndiga humorn når sin kulmen på den smått genialiska refrängen på ”BIG MAC”, där referensen till Disney Channels sitcom-serie ”The Suite Life of Zack & Cody” och raden ” ’black don’t crack’, så vi pushar vita vikter” talar sitt tydliga språk. Som med allt gott kan det lätt bli för mycket och på låtar som ”PILOTER” blir de hårt packade punchlinesen urvattnade. Men här drar man nytta av ett kort album som håller kvar sötman i helhetsbilden. Om Greekazo lär sig utveckla sin stil med tiden kan vi räkna med att se honom på den svenska rapscenen en lång tid framöver. Bästa låt: Utöver enorma ”ICE CREAM” är just ”BIG MAC” en ny favorit. Bästa produktion: Den snitsiga produktionen på ”PUTA” är otroligt medryckande och behaglig. Bästa gästinhopp: Vem kan toppa Dree Lows insats på ”ICE CREAM”? Så många gems. Bästa text: Nämnda refrängen på ”BIG MAC” summerar Greekazos stil på två rader: ”En vän sa ’black don’t crack’, så vi pushar vita vikter / På vår wave, Cody och Zack, skjuter bollar som cricket”. / Malkolm Landréus

Stress ”Playlist 3” (Album) Releasedatum: 20:e mars 2020

Det finns ett begränsat antal vägar man kan gå med ett producentalbum. Antingen fokuserar man på att göra feta beats med feta gäster, leker med koncept och röda trådar i ljudbilden eller så visar man sin bredd genom att skräddarsy produktioner efter ett gäng noggrant utvalda gäster. På Stress tredje volym av ”Playlist” har valet tydligt fallit på det sistnämnda - och stora delar av Sveriges hiphop-elit är bjudna. Stress själv har beskrivit skivan som en tonårsfest och det är i mångt och mycket vad vi får. Det är en tydligt utvecklad vision där varje spår har ett sound som är synonymt med diverse gästartist. På ”Rude Gal” får Imenella demonstrera sina dancehall-rötter, ”Förklara” lämnar öppet spelfält för Jireel att dominera och på ”Go Low” är Mwuana lika slick som vanligt. Ibland blir Stress amerikaniserade karriärsresa genomskinlig, som på visserligen njutbara Fetty Wap-historien ”Fyra fem pers” som utförs av Dizzy och något daterade ”Big Time”. Men som en utvald ljudpalett för de hetaste rapparna att skina på är ”Playlist 3” ett skolboksexempel. Bästa låt: ”Förklara”. Här får vi en av Jireels bästa prestationer på länge. Bästa produktion: ”Bonita”. Samplingen och den tunga basgången passar Linda Pira som handen i handsken. Bästa gästinhopp: Jireel och Linda Piras prestationer sticker ut klart mest. Bästa text: ”Många söker sin hämnd, alla rappar de e en trend / när min bror börjar dagen inte säkert han tar sig hem, iakttagen av lagen så det är klart jag känner mig spänd” (Dizzy på ”Fyra fem pers”). / Malkolm Landréus

Ant Wan ”724” (Album) Releasedatum: 3:e april 2020

När man tittar på svensk rap i ett bakåt-perspektiv finns det oftast ett par nedstamp i form av händelser eller artister som ändrat riktningen på genrens sound och uttryckssätt. Ibland, artister som helt enkelt gör det många andra gör men på en helt egen nivå. Någonstans däremellan, i sin bekväma och ensamma vrå, hittar vi Västerås-rapparen Ant Wan. Två år efter debuten ”Sativa” släpper han nu sitt fjärde projekt, som bygger vidare på den ”larger than life”-aura som så framgångsrikt frodats sedan dess. Raderna i titelspåret första vers ger en utmärkt inblick i Ant Wans mindset: ”Jag känner mig blessed, är för äkta för världen / har rik fantasi, men jag lever i misären” I varje rad förmedlar han en känsla som bär på självsäkerheten och målmedvetenheten hos en person som inte haft något annat val än att kultivera dessa attribut. Ensam är stark, men ensam är också ensam. Bakom styrkan finns ofta vemod. På albumet ”724” växlar Ant Wan fortsatt mellan röstlägen och tempon, men han tappar aldrig kontrollen över vad han vill förmedla: en gangsterpoets innersta kamp och begär. Hans musik är komplex, stämningsfull och genomtänkt utan att vara cynisk - och vad är det egentligen som definierar en briljant artist bättre än så? Även om det är tidigt kan “724” mycket väl bli ett av de mest minnesvärda verken när vi summerar 20-talet. Bästa låt: Öppningsspåret ”724” och avslutande ”Goat” är en perfekt inramning av albumet. Bästa produktion: ”Ingen autotune” var på många sätt en singel som stack ut, inte minst på grund av produktionen som matchar svansföringen i Ant Wans rader. Bästa gästinhopp: - Bästa text: ”Dom sa han valde den där vägen, men med vilka val? / Blivit trampad på av världen sen han var ett barn” (”Dyin”) / Malkolm Landréus

Vic Vem ”Hem” (Album) Releasedatum: 27:e mars 2020

Vic Vem tillhör en kategori av svenska MC:S som återkommande levererar en välbehövlig dos av reflektion, självinsikt och lärdomar. Med sitt karaktäristiska uttryckssätt har han både inspirerat och rört om i grytan med jämna mellanrum, så även denna gång. Med nya skivan ”Hem” visar Vic att han bemästrar albumformatets ”magiska formel” alldeles galant. Det är tematiskt och konceptmässig hög nivå, med väl avvägda gästinhopp som bidrar till helheten. Över tio spår lyckas han inkapsla en uppfriskande variation av texter om familj, vänner, livet, samhället och musikbranschens baksidor. Ljudbilden är habilt varierad och skräddarsydd efter givna teman, men soundet når inte hela vägen fram till mig personligen. Det akustiska titelspåret får mig dock att vilja höra mer av samma, då texter, budskap och känsla blir extra transparent i den kontexten. Vics egenskapade outro-skits med olika karaktärer erbjuder också träffande humor, med en allvarsam underton. Allt som allt är det ett gediget projekt med ytterligare dimensioner av Vic Vems artisteri. Det är ordkonst präglat av eftertanke och känslouttryck, något ytterst få svenska artister lyckas förmedla på ett så pass genuint och berörande sätt. Bästa låt: Titelspåret ”Hem” är en manifestation av Vic Vems skapande. Stort och vackert! Bästa produktion: Viktor Ax-producerade ”Föräldrar & Son” berör, med fin refräng av Saliboy. Bästa gästinhopp: AKI lägger en monstervers på ”Loneliness”, skarpsynta betraktelser om hur vår samtid ter sig. Bästa text: ”Mapuchedrottning”, en kärlekshymn som känns in i själen. / Tobias Carlsson

Promoe ”Spöken” (Album) Releasedatum: 24:e april 2020

Efter förra årets ”The Art Of Losing” konstaterade jag att Promoes musik ofta har bäst dynamik med det engelska språkbruket bakom mikrofonen. Men det är en sanning med modifikation, efter att jag hört ”Spöken”. På modersmålet erbjuder han en klart mer öppenhjärtig dimension av sitt skrivande, på denna skiva präglad av självrannsakan. Här fokuserar Promoe på insiktsfulla texter som ligger närmre vem personen bakom aliaset egentligen är. Kanske sker det på viss bekostnad av sedvanlig punchline-orienterad rap då han i allt högre utsträckning reflekterar (krishanterar, enligt egen utsago) över sitt eget liv och leverne, på ett sätt han inte gjort lika tydligt förr med Looptroop eller solo. På öppnande ”God morgon” får vi rak beskrivning av premisserna bakom den uppdämda kreativitet som Promoe återupptäckte hemma i Västerås, på sommarlov från juridikstudierna. Den fina studiokemin med Looptroop-kollegan Isak’sson (COS.M.I.C.) går inte att ta miste på, då Promoes rapsjungande framförande gifter sig vackert med den säreget vibbiga ljudbilden. Skivan står väl i klass för sig själv, men väger man ihop båda projekten är det sannerligen ett imponerande ”body of work”, som belyser allt fler aspekter av Proffs-mårtens artisteri och långa karriär. Bästa låt: Titelspåret ”Spöken” är i en klass för sig, även om vackra mammalåten ”Slutet” också berör mig starkt. Bästa produktion: ”Tiden”, både i originalversion av Isak’sson och remixen av Collén. Bästa gästinhopp: Mwuanas inhopp på ”Tiden”-remixen visar på imponerande bredd i hans skapande. Bästa text: Promoes rader på ”No Ragrets” erbjuder en dos punchlines med virusreferens; ”Jag vabbar på klubben, vård av sjuka bars, smittan bryter igenom ditt immunförsvar…”. / Tobias Carlsson