Josef Slunge
20-årige rapparen Josef Slunge är uppväxt i Göteborg-stadsdelen Majorna, en plats som format mycket av hans uppväxt och liv fram till nu. Efter att ha släppt debut-ep:n ”Bucket Hat” förra året är han åter aktuell med nya Ep-projektet ”20 år men flytväst” som manifesterar barnasinnet och lekfull kreativitet. För Kingsize berättar han om inspirationskällor, samarbetsprocesser och framtidsvisioner i en öppenhjärtig intervju om entrén på den svenska hiphopscenen.
En av mina allra största svenska musikinspirationer är Laleh.
Redan i unga år introducerades Josef Slunge för musik, när hans pappa lärde honom spela gitarr. På högstadiet gick han i musikklass och hans beskriver sig som ”vilken skitunge som helst från Majorna”. Efter ett år på gymnasiet flyttade han till Bristol i England och pluggade under drygt sex månader. Tiden där betydde mycket för hans fortsatta utveckling - framförallt viljan att uttrycka sig själv. Där föddes även ett fotointresse som levde kvar efter hemkomsten.
– Jag tror det formade mig väldigt mycket. Jag gick på en skola med lärare som varit konstnärer hela sina liv och mina klasskamrater inspirerade mig väldigt mycket till att vilja uttrycka mig själv. Fast på andra sätt än med musik. Jag höll på mycket med fotografi, vilket från början kom från att jag i några år höll på med parkour. Vi skulle filma videor och jag köpte en kamera, vilket ledde till fotointresset. När jag kom hem från England hamnade jag i en krets med massa gamla barndomsvänner där en alltid ville sitta och freestyla när vi hängde. Efter några månader satt vi i en riktigt luffig studio på fritidsgården i Frölunda och spelade in våra första låtar.
Men redan långt tidigare hade hiphopkultur och rap fångat hans intresse. Josef minns tillbaka:
– Jag och mina polare lyssnade alltid på rapparna från Majorna på rasterna på Kungsladugårdsskolan där jag gick lågoch mellanstadiet. Det var mycket Roffe Ruff, Hofmästarn och Kaptenen (Kapten Röd, reds anm). Men även en del 50 Cent, Eminem och Snoop. Men på något vis hade jag inte riktigt fattat grejen än då.
När han var 10 år fick han upp ögonen för Snook och deras debutalbum från 2004:
– Jag lyssnade sönder det hela dagarna, men även då utan att riktigt fatta grejen. Men när Parham släppte albumet ”Pojk” under 2014, då blev jag kär. Jag minns så tydligt hur jag hade varit med en vän som visade ”Dela på hälften” och sa att jag måste lyssna på plattan. När jag sen kom hem och lyssnade på plattan från början till slut för första gången var det något i mig som kändes så galet starkt. Jag kan inte riktigt beskriva det men jag kunde sätta mig in i texterna på ett sätt som jag aldrig hade gjort innan någonsin med musik. Jag lyssnade på plattan säkert tio gånger den kvällen och lärde mig alla texter direkt, och de sitter kvar än i dag, någorlunda. Sen tog det som sagt ett par år tills jag vågade spotta något själv, det var när jag kom hem från Bristol och jag började hänga med vänner som var väldigt lika mig i sitt intresse av musik.
Vilka musikaliska influenser har inspirerat till ditt eget skapande?
– Som sagt, när jag hörde Parham första gången väcktes drömmen. Men det finns så många fler som har inspirerat mig. För att nämna några från Göteborg; hela Ozone Fukkaz och The Order och där ligger Överklass och Bob Village väldigt nära hjärtat. Vic Vem, Ikhana, Skander. Även Petters,