Lorentz
”KRIGET ÄR ÖVER OCH NU ÄR JAG TILLFREDS MED MIG SJÄLV”
Precis innan jag ska sätta igång inspelningsfunktionen på min Iphone i en svit på Nobis Hotel ber Lorentz mig att inte skriva att vi dricker alkohol under intervjun. Han säger att han vill vara en bra förebild.
– Absolut inte. Det har du mitt ord på, svarar jag.
Lorentz är tillbaka med nytt album – Nöjesguiden träffade honom och pratade om den nya skivan, Håkan Hellström och drömmen om att göra sina egna cornflakes. ”Det känns som en sjukt oseriös intervju”, tyckte Lorentz själv och ville nästan gå därifrån.
Lorentz vrider runt ståltråden och avlägsnar stålgrimman från flaskans topp. Sedan drar han ur korken och serveras oss varsitt glas rosévin. Jag är nästan lite förvånad att vårt möte till slut ska bli av. Lorentz har nämligen genom sitt skivbolag Sony skjutit upp intervjun inte mindre än fem gånger, trots att det i deras inledande mejl hette att ”Lorentz är flexibel å skulle kunna lite närsom”. Därefter har han olyckligt nog haft feber varje gång vi skulle ha setts.
Har du haft corona eller har det bara varit en ursäkt för att slippa göra intervjun?
– Jag antar att det var en ursäkt för att skjuta upp intervjun.
Varför ville du skjuta upp intervjun?
– Det minns jag inte. Antagligen ville jag inte göra intervjun de dagarna.
Det visar sig att Lorentz har använt coronaviruset som ursäkt för att skjuta upp fler saker än vårt möte. Sin nya skiva Krig och Fred till exempel. Den skulle egentligen ha släppts i april, men har nu skjutits upp till den 15:e maj. – Jag flyttade fram skivan av andra skäl än corona. Corona är en bra ursäkt att dra. Sen kändes det inte alls lika stressigt heller, lite på grund av corona.
Vad är det som påverkas av det?
– Man måste ändra hur man arbetar lite. Man måste jobba över mejl så saker tar lite extra tid.
Varför heter den “Krig och fred”?
– Det passade väl bäst så.
– Det är grymt ju. Så jävla bra svar. ”Det passade väl bäst så”.
Men varför passade det bäst så?
– Varför väljer man det man väljer? Det var en intuitiv känsla liksom. Det kändes bra. Krig och fred kändes som ett vitt sken.
Hur skulle du beskriva skivan?
– Jag skulle inte beskriva den.
Varför inte det?
– Jo, det kan jag väl. Det är lite bokslut på mina 20. Nu är jag 28. Snart är jag 30. Det känns som en avrundning men också som en början på ett nytt steg. Kriget är över och nu är jag tillfreds med mig själv.
Vad menar du med det, utan att prata i metaforer?
– Det var väl inte så mycket metaforer?
Att kriget är över är väl ändå en metafor? Du har ju inte varit i krig på riktigt.
– Jo, det har jag väl? Eller inte i… Det beror ju på.
Hur menar du?
– Jag menar… Nästa fråga.
Men så länge du inte har legat i en skyttegrav…
– Nästa fråga!
Det här är nästa fråga…
– Men att prata om skivan… Vad känner du när du hör den?
Det är jag som ställer frågorna här. Jag har förstått det som att du tycker att den här skivan är det bästa du någonsin har gjort. Vad är det som får dig att känna så?
– Jag har till stor del producerat skivan själv. Och jag är väldigt nöjd med skivan. Det känns som att jag fick till det den här gången. Det är en härlig känsla.
Känner man inte alltid så?
– Jo.
Annars kanske man inte släpper det?
– Det är svårt att prata för andra artister. Men jag känner att jag blir bättre hela tiden.
På tal om andra artister släpps
innebär att det skulle vara väntat eller oväntat om Lorentz släppte sina egna cornflakes är upp till läsaren att avgöra.
Förutom att skvallra om ”Mexicana ofc”-smset har vår gemensamma kompis, som vi kan kalla Peyvand eftersom det är precis vad hon heter, berättat att Lorentz drömmer om att vara med i en Apoteketreklam. Jag är så nyfiken på anledningen till det att jag tar risken att sabotera stämningen en tredje gång med intervjuns sista frågor.
Hur kommer det sig att du drömmer om att vara med i en Apoteket-reklam?