Blizzy
”DET VAR EN HEL VÅG VI STARTADE”
Husby-sonen Blizzy kan ses som en av veteranerna inom den nya vågen av svensk hiphop. Han har varit medlem i gruppen Krabban, kollektivet GSS och hans musik har nått miljonpublik runt om i landet. Efter en tids tystnad är han tillbaka med EP:N ”PHOENIX Pt. 1” och Kingsize träffade nyligen artisten i hemkvarteren i Stockholm.
I ett klassrum i Husby sitter en ung kille med hörlurar på. Han har svårt med koncentrationen och har fått dispens att lyssna på musik under lektionerna. I lurarna snurrar låtar med 2Pac, Biggie, Nas, Snoop Dogg, Ken Ring, Petter och Ison & Fille. Många år senare kommer den här killen vara en del av en ny våg av svensk hiphop och ha mängder av lyssnare över hela landet. Men det vet han inte än och det kommer dröja många år innan han själv väljer att helhjärtat gå in i musiken.
Blizzy föddes 1994 och växte upp i Husby i Stockholm. Han har rört sig mellan allt ifrån traditionell hiphop till trap, afrobeat och dancehall. Han kännetecknas av sin mörka röst och catchiga melodier och har under åren släppt hits som ”Diva” och ”One in a Milli”. Redan för några år sedan fick han även stora virala framgångar på Youtube med ”Kronan Challenge” och ”Shape of You”-remixen. Nu, efter ett år av tystnad är han tillbaka med nytt material. Blizzy själv menar att den nya EP:N är det bästa han har gjort hittills.
– Skivan handlar om, alltså ”rise of the Phoenix”, att det var ett tag sen jag släppte ett så här stort projekt och så.
Att jag är tillbaka från de döda typ. Alltså musikmässigt kan man väl beskriva det som wavy, dancehall, afrobeat-inslag och såna grejer. Mycket blandat. Jag har tagit inspiration från Burna Boy, lite från J Hus som jag gillar att lyssna på. Jag kan lyssna på trap, jag kan lyssna på Drake. Jag försöker bara ta allting och sen göra mitt eget av det. Jag vill att varje låt ska vara en helt egen wave för dina öron.
På de nya låtarna är Blizzys texter djupare än innan och han delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Någon som inte alltid varit självklart.
– Jag är väldigt introvert som människa. Jag gillar inte att berätta mycket om mig själv så där. Jag har alltid varit så. I alla fall förut har jag försökt lägga det i en annan form, inte jag-form utan kanske vi-form. Jag har börjat öppna upp mig mer i texterna och tagit med mycket egna erfarenheter. Så att folk kanske kan lära känna mig på djupet och se vad jag har gått igenom. Var jag är idag, hur det har format mig och var jag står.
Blizzys introverta sida och hans artistiska persona går inte alltid hand i hand. De blir i vissa fall varandras motpoler och han menar att de nästan är som två olika personer.
– Det är som ”Dr. Jekyll and Mr. Hyde”. Det är exakt så där. Faktiskt. Jag älskar att stå på scen men jag kan tycka det är jobbigt när någon säger ”Blizzy, kan vi ta en bild?”. Men man vill inte vara otrevlig. Eller jag tycker det är nice när barnen kommer men när jämnåriga eller lite äldre kommer… en gång det var en morsa som kom fram, jag skämdes asså. Så jag vet inte. Jag älskar mycket av det med musiken, stå på scen och sprida ett fint budskap och så men mycket av det runt omkring, det är inte jag. Om jag hade kunnat gå tillbaka jag kanske hade gjort som 1.Cuz och satt på mig en mask. Men it is what it is. Man få bara ta det och lära sig leva med det och så vidare.
EP:N är den första delen av ett projekt med totalt tolv spår och gästas av Dree Low och K27. Projektet innehåller beats av Stress, Straynane, Shenzi, Matte Caliste, Savas, KJ och Kayen.
– Jag släppte inte så mycket 2019. Jag tog bara en liten paus. Det är kul att få höra och kolla på vad andra gör, så man inte gör samma sak. Jag ser vad alla gör och jag tänker, mina grejer kan inte låta som den grejen eller mina grejer kan inte låta så. Utan det måste vara något helt eget typ. Så det är det jag har försökt göra med de här grejerna också.
Det är ändå real i de grejerna jag säger och så men kanske inte lika hårt som allt annat.
Blizzy vill göra någonting eget och det har genomsyrat även det han släppt tidigare.
– När jag gjorde låten ”Diva” och sånt, det var inte många som gjorde den auran av musik. Afro-stilen typ. Idag känns det som alla vill göra det