Ledarkolumn

Först och främst. Det finns bara en enda sak på agendan, som nu måste leda till varaktig förändring. Black Lives Matter. Den strukturella rasism som har pågått så länge, är inte bara ett problem i USA. Det existerar överallt. Vi har ett ansvar som samhälle, som företag och som medmänniskor att se till att strukturella förändringar sker. Och att dessa förändringar består. För vår del är jämställdhet, icke-diskriminering och antirasism en fundamental byggsten i vår verksamhet – och inbyggt i den verksamhet vi bedriver. Viljan att gå ut på gatorna för att kräva mer tar inte slut här. Det behövs mer. Mer ansvar. Mer rättvisa. Och mer från de, som precis som vi, är i position att påverka i rätt riktning. Vi har ägnat de senaste veckorna till att lyssna, lära och reflektera över våra egna utmaningar som en aktör inom media, populärkultur och musikbranschen. Finns det anledning för oss alla att se sig själva i spegeln? Absolut. Det måste till en större medvetenhet om att rasistiska strukturer döljer sig i så många sammanhang. Under senaste veckorna har ett flertal stora aktörer utlovat hundratals miljoner i stöd till organisationer som arbetar mot polisvåld, strukturell rasism och mycket annat. Samtidigt finns det otroligt många konkreta förändringsåtgärder som går att genomföra i mindre skala. Arbetet i det tysta med att konfrontera skeva kommentarer, provokativa uttalanden eller rasistiska strukturer, är något vi alla kan påverka. Därför har vi bland annat valt att exkludera termen ”urban” från och med detta nummer. För trots 15 års erfarenhet av att arbeta med, för och inom svart kultur har vi som ledande hiphopmagasin i Norden ett extra stort ansvar att vara lyhörda och ödmjuka. I debattartikeln ”A Call For Change” höjdes också kritiska röster mot musikbranschen i Sverige, som bara måste tas på största allvar. Det är i högsta grad problematiskt att inkluderingen av personer med olika bakgrunder inte är högre. Även om jag vet med mig att jag bara under senaste året försökt överbrygga detta glapp, trots anställningsstopp inom organisationen, så går det alltid att göra mer. Självinsikt kring hur strukturerna ser ut i ens omedelbara närhet, och branschen i stort, är ett måste för att få till nödvändiga förändringar. Inom amerikansk hiphop har vi de senaste veckorna kunnat se hur Blm-rörelsens momentum återspeglas även i musiken och dess budskap. YG:S gatu-anthem ”FTP”, Lil Babys uppmärksammade ”The Bigger Picture” och J. Coles debattinlägg ”Snow In The Bluff” ger eko, medan Kendrick Lamars ”Alright” och Nwa-klassikern ”Fuck Tha Police” streamas mer än någonsin. Inom svensk hiphop har vi historiskt otaliga exempel på kamplåtar som stämmer upp mot orättvisor och samhällsproblem, allt från Infinite Mass ikoniska ”Area Turns Red” och antirasist-anthems som ”Tystas Ner” med Promoe, Sebbe Staxx m.fl. från 2012. I samband med Blm-demonstrationerna har återigen Jason ”Timbuktu” Diakité varit en av de mest vokala artisterna i samtiden, medverkande i debatter och fler karantänrap-sessions på Blm-tema. Det är bara några år sedan Timbuktu släppte politiskt laddade ”Ett Brev” (2012), samt ”Budskapet” (2013), i samband med kravallerna i Husby. Då rappade Jason: ”Polisen glider runt och kallar människor apor och sen undrar man hur saker och ting händer på gator.” Under just den tidsperioden var den här tidningens omslagsartist, Blizzy, i full färd med att lägga grunden för sitt, och stora delar av västerorts, genombrott på den svenska hiphopscenen. I vår intervju reflekterar Blizzy kring protesterna, Husbykravallerna, synen på förortsområden och hur han själv, Yasin, Z.E och Dree Low (med flera) startade en våg som förändrade hela den svenska hiphopscenen. Deras revolutionerande Diy-perspektiv har kommit att bli en ledstjärna för svensk hiphop in i 2020-talet.