Innehåll
Men att uttrycka sig via rap är någonting som Houman lärt sig med åren och gjort sedan 90-talet fram till idag. I bagaget har han debutdemon ”Tankarnas gränder” ihop med Magro och sina klassiska verser på Petter, Ken och Blues debutalbum. Det är idag också väldigt få rappare i Sverige som är födda på 70-talet som fortfarande är albumaktuella. Men trots sin respektabla ålder har Houman mycket arbete kvar att göra med sig själv.
– Vänner som har hört min nya musik har hört av sig och sagt att jag är mogen på skivan. Jag önskar att jag hade kommit längre i min egen utveckling, men tyvärr så står jag där jag står. Men öppningsspåret på plattan, ”Otrohetsballad”, är bland det ärligaste jag någonsin har skrivit. Det är en låt där jag pratar om otrohet så som en 43-årig man bör tala om otrohet och om han betett sig som skit. Första spåret följs upp av en dikt från Elelta Hiweth som själv upplevt samma sak. Jag började gråta när jag hörde den. Den var som en påminnelse om vad jag hade gjort och hur jag betett mig.
Utöver Elelta Hiweth gästas Houman också av Adam Tensta, Finess, Linda
Pira, Richard Sseruwagi och Dom Fantastiska Få på skivan. Den något otippade Eric Gadd sjunger också refrängen på balladen ”Galna affärer”.
– Jag fick Eric Gadds skiva ”Do You Believe in Gadd?” på vinyl när jag var 14 år gammal. Så det var stort att få hela upplevelsen av Eric Gadd med på plattan. Att han gick in och gjorde en Marvin Gaye-grej på min platta. Jag är väldigt stolt över att få ha skrivit musik ihop med Eric Gadd.
Några andra gäster på skivan som Houman däremot har en nära relation till historiskt sett är Finess och Linda Pira som båda gästar på singeln ”Allt för konsten”. En låt med nostalgisk doftande känsla men också en uppenbar homage till 165. Platsen längst ut på den gröna linjen där det skapades ett raparv - Hässelbys raparv.
– Idag har legacyn av 165 glömts bort, och det med rätta. Vårat material finns inte online idag och vi gav aldrig ut några officiella släpp. Folk kommer bättre ihåg Ayo, Dogge och Ken. Men folk kommer inte ihåg Ken Ring som en del av kollektivet 165.
Men ett viktigt arv eller en känsla som 165-tiden bar med sig var de sorgsna melodierna, smärtan från samplade stråkar och stökiga texter.
– Inför skivan skrev jag bara på nätet och bad om samplingar och så länkade någon till en sampling på Spotify. Det var samma persiska skiva som vi samplade sönder på min första demo ”Tankarnas gränder” med Magro. Jag choppade upp samplingen och så kom en ung producent från Botkyrka hem till mig och gjorde Maybach-musik av samplingen. Så jag blev Meek Mill på låten, det är skönt att få vara modern och få vandra i de skorna också.