Bo­te­me­del ska­pa­de av mänsk­li­ga de­lar

Knasiga Historier - - Innehåll -

Idag anses kan­ni­ba­lism som grovt so­ci­alt av­vi­kan­de och in­ne­bär of­ta en en­vägs­bil­jett till en psy­ki­a­trisk av­del­ning. För ba­ra 300 år se­dan gäll­de in­te rik­tigt sam­ma sak. Kon­sum­tio­nen av mänsk­li­ga ben och blod an­sågs som me­di­cins­ka bo­te­me­del för en rad oli­ka sjuk­do­mar, från hu­vud­värk till epi­lep­si. Ett av de mest po­pu­lä­ra bo­te­med­len var Mum­my Pow­der (Mu­mie­pul­ver) som an­vän­des för att bo­ta mag­sår, magont och hu­vud­värk. Det­ta hel­täc­kan­de bo­te­me­del gjor­des av mal­da res­ter från egyp­tis­ka fa­ra­o­ner, även om det är mer san­no­likt att ut­ö­va­re mal­de upp li­te kvar­le­vor från lo­kal­be­folk­ning­en el­ler när­lig­gan­de kyr­ko­går­dar.

Karl II var en an­ge­lä­gen föl­ja­re av lik­me­di­cin och gjor­de King’s Drops (Kung­ens droppar), som var ett fly­tan­de elix­ir gjort på mal­da skal­lar. Han tog des­sa droppar re­gel­bun­det för att främ­ja all­män god häl­sa. Det var dock in­te ba­ra kung­en och aristo­kra­tin som an­vän­de sig av lik­me­di­cin. Kung­ligt blod an­sågs va­ra ett bo­te­me­del för många sjuk­do­mar som bön­der led av. När Karl I av­rät­ta­des sam­la­des folk­mas­sor­na för att mop­pa upp det kung­li­ga blo­det från ga­tor­na. På ett lik­nan­de sätt trod­de ro­mar­na att gla­di­a­to­rers blod var ett bo­te­me­del mot epi­lep­si.

Ett av bo­te­med­len in­om lik­me­di­cin som an­vän­des längst var sal­vor gjor­da av mänsk­ligt fett. Des­sa sal­vor skul­le hjäl­pa mot led­värk, ar­trit och mus­kel­kram­per. De dö­das fett blan­da­des med al­ko­hol­hal­ti­ga dryc­ker och in­togs. Fors­ka­re an­tar att den­na be­hand­ling an­vän­des än­da in på 1920ta­let i Ne­der­län­der­na.

Karl I:s av­rätt­ning. Kung­ligt blod an­sågs ha lä­kan­de egen­ska­per.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.