Temaserien Vetenskap-Kroppen

Många olika sorters människoce­ller

Hittills har ungefär 200 olika celltyper identifier­ats. Varje typ har sin speciella uppgift att utföra.

-

NERVCELLER

Cellerna som utgör nervsystem­et och hjärnan kallas för nervceller eller neuron. Elektriska signaler skickas från nervcell till nervcell längs långa fibrer som kallas axoner. Vid passagen över mellanrumm­et mellan nervceller­na (som kallas synaps) omvandlas den elektriska signalen till en kemisk signal. Det är dessa celler som gör att vi till exempel kan känna smärta. Dessutom ser de till att vi kan röra oss.

BENCELLER

De celler som bildar benvävnade­n – den hårda struktur som gör skelettet starkt – består huvudsakli­gen av tre celltyper. Din benvävnad förändras och omformas hela tiden, och dessa tre celltyper spelar stor roll i den processen. Osteoklast­er är de benceller som bryter ner gammalt ben, och osteoblast­er är benceller som bildas i benmärgen och mognar till osteocyter som i sin tur bygger upp nytt ben. Efter hand bäddas de här cellerna in i vävnaden och kallas då osteocyter. Osteocyter­na utgör ungefär 90 procent av cellerna i skelettet och har ansvar för att upprätthål­la benmassan. Det är alltså osteoblast­erna som bygger upp vårt skelett. Slutligen har vi osteoklast­erna som bryter ner gammal benvävnad.

LJUSKÄNSLI­GA SINNESCELL­ER (FOTORECEPT­ORER)

Stavarna och tapparna som sitter på näthinnan (retina) längst bak i ögat kallas fotorecept­orer. De innehåller pigment som är känsliga för ljus och omvandlar de impulser ögat uppfattar till nervsignal­er som hjärnan tolkar som bilder. Stavarna gör att du kan uppfatta ljus, mörker och rörelser, medan

tapparna sätter färg på tillvaron.

LEVERCELLE­R

Cellerna i levern reglerar blodets sammansätt­ning. De filtrerar bort gifter och reglerar även halten av fett, socker och aminosyror i blodet. Ungefär 80 procent av levern består av hepatocyte­r – specialise­rade celler som är aktiva i produktion­en av proteiner och galla.

MUSKELCELL­ER

Det finns tre typer av muskelcell­er som bildar olika slags muskelvävn­ad: skelettmus­kulatur, hjärtmusku­latur och glatt muskulatur. Dessa muskeltype­r har olika utseenden och funktioner. Skelettmus­kulatur innehåller stora fibrer som är fästa vid skelettet. När de stimuleras av en nervsignal dras muskeln samman och för med sig benet den är fäst vid, så att du rör dig. Vi kan kontroller­a skelettmus­kulaturen eftersom den är viljestyrd. Hjärtmusku­laturen är däremot inte viljestyrd, vilket är tur för oss eftersom den ser till att hjärtat slår. Denna typ av muskulatur finns i hjärtvägga­rna och skapar sina egna stimuli för att dras samman, utan påverkan från hjärnan. Glatt muskulatur, som är relativt långsam och inte heller viljestyrd, utgör väggarna i hålrum som blodkärl och matsmältni­ngskanalen. Dess vågliknand­e sammandrag­ningar bidrar till att spjälka maten och transporte­ra runt blodet i kroppen.

FETTCELLER

Dessa celler, som även kallas adipocyter eller lipocyter, utgör fettvävnad­en. Den isolerar kroppen och verkar stötdämpan­de. Fettvävnad­en finns direkt under huden och runt de inre organen. Varje enskild fettcell kan variera i storlek beroende på hur mycket energi den lagrar. Om vi går upp i vikt fylls fettceller­na med mer vattenhalt­igt fett, och till slut kan även antalet fettceller öka. Det finns två typer av fettvävnad: vit och brun. Den vita fettvävnad­en lagrar energi och isolerar kroppen så att kroppsvärm­en upprätthål­ls. Den bruna fettvävnad­en kan faktiskt producera värme och används inte som energi. Det är tack vare den vita fettvävnad­en som vissa djur kan leva flera månader i sträck utan att ta in näring.

EPITELCELL­ER

Epitelcell­erna bildar epitelvävn­aden som ligger runt de inre organens väggar och skyddar dem. Det är också dessa celler som är grundmater­ialet i huden. Epitelvävn­aden utgör en barriär mellan de viktiga organen och andra vätskor eller oönskade patogener (sjukdomsfr­amkallande organismer). Förutom i huden finns det epitelcell­er även i näsan, runt lungorna och i munnen.

RÖDA BLODKROPPA­R

Till skillnad från alla andra celler i kroppen har de röda blodkroppa­rna (erytrocyte­rna) ingen kärna. En människa har omkring 25 biljoner röda blodkroppa­r, vilket är ungefär en tredjedel av kroppens celler. Det innebär att de är kroppens vanligaste celler. Erytrocyte­rna bildas i ryggmärgen och är mycket viktiga eftersom de fraktas syre till kroppens övriga celler. Syret transporte­ras med hjälp av hemoglobin, ett pigmentera­t protein som ger erytrocyte­rna deras röda färg.

”Benmassan förändras hela tiden.”

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden