Professor i stamcellsforskning

Majlinda Lako vid universitetet i Newcastle berättar om supercellerna.

Vad återstår det att ta reda på om stamceller?

Vi vet att stamceller finns i alla livets stadier. Stamcellerna i embryot har potential att bli olika celltyper, medan stamceller hos vuxna är mer specifika. Några av de frågor vi försöker besvara är: Kan vi identifiera alla typer av stamceller? Kan vi ombilda dem till vilken celltyp vi vill? Kan vi använda stamceller för att behandla cancer, åldrande och ärftliga sjukdomar?

Har alla flercelliga organismer stamceller?

Ja. Hos däggdjur finns det två huvudtyper av stamceller: embryonala, som bildas i embryot strax efter befruktningen, och vuxna, som finns i olika vävnadstyper och bidrar till reparation och underhåll i kroppen. Tidigare trodde man att en stamcell som hade omvandlats till en vuxen cell omöjligt kunde återgå till sitt ursprungliga stamcellstillstånd. Men år 2006 visade nobelpristagaren Shinya Yamanaka att vuxna stamceller kan ombildas till embryonala genom en enkel genmanipulation.

Vem upptäckte stamcellerna?

Stamcellerna beskrevs första gången av Valentin Haecker och Theodor Boveri på 1800-talet. Samtidigt använde Artur Pappenheim, Alexander Maksimov, Ernst Neumann med flera stamcellerna för att lansera en ny teori om hur blodsystemet uppstår. Efter hand som framsteg har gjorts inom fältet har termen ”stamceller” ofta kommit att användas för den förmåga en stamcell har att förnya sig själv, liksom att ge upphov till alla celltyper i kroppen.

Behöver stamcellerna få en signal för att reparera kroppen?

Alla stamceller behöver få en signal om att det behövs reparationer, och detta kan vi utnyttja i laboratoriet. Inuti kroppen är det svårare att få till signalen, men det sker vid specifika problem eller skador.