En resa genom tunntarmen

Tarmen spelar en viktigt roll för att maten vi äter ska omvandlas till näring, men hur går det till?

Tunntarmen är en av matsmältningssystemets viktigaste delar. Det är den som behandlar maten så att näringsämnena kan tas upp. En normal tunntarm är drygt fem meter lång och 2,5–3 centimeter tjock. Den består av tre huvuddelar: tolvfingertarmen (duodenum), tomtarmen (jejunum) och krumtarmen (ileum).

Tolvfingertarmen förbinder tunntarmen med magsäcken. Det är i tolvfingertarmen som proteinet i maten bryts ner till aminosyror med hjälp av galla från gallblåsan och enzymer från bukspottkörteln. Trots att tolvfingertarmen är så viktig för matsmältningen är den bara cirka 30 cm (tolv fingerbredder) lång. Den är tunntarmens kortaste del.

Efter tolvfingertarmen följer tomtarmen. Den har fått sitt namn för att den ofta är tom under anatomiska dissektioner. Här bidrar tarmsaften till att kolhydrater och proteiner sugs upp i lymfan och blodet. Detta kräver en stor yta, och denna del av tunntarmen är lång och dessutom invändigt försedd med veck och 1–2 millimeter långa utskott som kallas tarmludd eller villi. I krumtarmen, som är tunntarmens sista del, sugs de sista näringsämnena upp tillsammans med B12-vitamin och gallsalter.

Peristaltiken är böljande muskelrörelser som för tarminnehållet mot den meterlånga tjocktarmen. I tjocktarmen sugs vattnet upp från tarminnehållet tillsammans med kalk, magnesium, järn och vissa salter. De peristaltiska sammandragningarna och avslappningen ombesörjs av olika muskler som utgör tarmväggens yttre del.

Slemhinnans veck SubmucosaVecken på slemhinnan ökar ytan och underlättar transporten av tarminnehållet. Det finns klaffar som hindrar att tarminnehållet rör sig åt fel håll. Ligger under mucosan och förbinder den med det muskellager som utgör den yttre tarmväggen.