Fakta: Kerstin Granlund
Ålder: 72 år. Bor: Glöskär. Född: I Främmestad, uppvuxen i Trollhättan.
Familj: Maken Mats Wedin och två hundar.
Yrke: Pensionerad kulturarbetare på paus. Revyer och musikaler i urval: Skruven är lös, Träsmak, Cyklar, Stinsen brinner, Grisen i säcken Lyckad nedfrysning av Herr Moro, Alla ska bada.
Tv-serier i urval: Jonssons onsdag, Macken, En himla många program, Tornado.
Filmer i urval: Leif, Hajen som visste för mycket, Macken ¬ Roy och Rogers bilservice, Stinsen brinner …filmen alltså, Monopol, Åke från Åstol, Den enskilde medborgaren.
Yrkesdevis: Bättre fet än
aldrig. Aktuell: En av huvudrollerna i boken om Galenskaparna & After Shave. Kalle Lind om Kerstin Granlund: ”Det är lätt att från ett nutidsperspektiv titta på GAS och säga: ”Typiskt att de bara hade en kvinna!” Man ska då komma ihåg att när Claes och Kerstin började samarbeta för femtio år sedan var det spektakulärt att man hade så mycket som en kvinna i ensemblen. Omständigheter gjorde att en grupp med två bröder och deras väninna slog sig ihop med en manlig sångkvartett och så var de sju i besättningen och Kerstin den enda kvinnan. Det har gjort att hon fått spela fler roller och använda ett större register än övriga. Har hon någonsin beklagat sig har det möjligen handlat om att hon så sällan fått ha scener kvinna mot kvinna. GAS utan Kerstin Granlund hade varit många mödrar och döttrar, men också sniglar, schlagerstjärnor och mackkunder fattigare. Mitt intryck är att hon trivts med det hon gjort och att hon gjort det exakt som det ska göras”.
Det var jättelätt att välja den rätta vägen.
Var det praktiken som gjorde att du i stället valde showbiz?
– Nej. Jag hade nog valt showbiz även om det hade varit en lugn och trevlig skola. Det var svårt att greppa vad man kunde uträtta, arbetsbeskrivningen var luddig. Jag ville vara där det var roligt, inte där det var problem.
Det gick rätt bra före henne och komikerkollegorna. De fick vara med hos bland andra Hagge Geigerts revyer. Flera år senare, när GAS var på väg att slå igenom, fick Kerstin vikariera för Inger Heyman i Hagges revy och spela med Rulle Lövgren, Laila Westersund, Stefan Ljungqvist, Åke Harnesk och Jörgen Mörnbäck. Lillebror Anders Eriksson kom med i gruppen och nu kallade han, Claes Eriksson och Kerstin Granlund sig för Galenskaparna. De uppträdde i Sigge Fürsts sista avsnitt av radioklassikern Frukostklubben, som också sändes direkt i tv.
Galenskaparna gjorde först roliga radiokvartar, innan gruppen gick vidare till större uppdrag, som att vara med Sten-Åke Cederhök i Veckans revy på Liseberg 1979.
– Det var lärorikt. Sten-Åke var en så stark scenpersonlighet. Han skruvade fast mickstället för att det inte fick flyttas mellan numren, vilket vi förmodligen hade gjort innan i våra nummer. Och han hade inga planer på att ändra i föreställningen.
1982 gifte sig
Galenskaparna med barbershop-gruppen After Shave med Knut Agnred, Jan Rippe, Peter Rangmar och Per Frizell, Chalmers-kompisar till Anders Eriksson. Det blev starten för en svensk musik- och komikpräglad kulturinstitution som skulle bli sex tv-serier, åtta filmer, flera turnéer och mängder av scenproduktioner med hela eller delar av ensemblen. När det vandrande och oljiga blåstället Roy på bilverkstaden upprepade frasen ”Ring mej sen” i en tv-version av revyn Träsmak 1985 blev det en catchphrase som alla i hela Sverige slängde ur sig i tid och otid. När tv-serien Macken började sändas 1986 hade de flesta tröttnat på just den frasen, men inte på karaktären Roy och hans bror Roger. Serien skulle locka miljonpublik. 3,5 miljoner tittare satt framför tv:n när sista avsnittet sändes.
– Han säger bara ”Ring mej sen” en gång i Macken, i första avsnittet.
Macken spelades in i en barackbyggnad i Stockholm som funkade som studio. Skådespelarna var välrepeterade i studion och hann med fem minuter färdig film per dag. Det kan låta lite, men i det ingår en del repetition, tre-fyra kameravinklar som ska sitta och en hel del väntan. Då kom ”Svullos” kompis, fixargubben Christer Wiklund med fikabröd och spred gott humör. Kerstin fick som enda tjej i GAS spela alla typer av kvinnor, från den snygga tjejen till tanten med hatt och kappa – och allt däremellan. Hon gjorde sammanlagt 17 roller i seriens sex avsnitt.
– Vi skrattade så i sminklogen. Vi hade en maskör som var nära till gapflabb. Hon skrattade själv åt perukerna hon tog på mig. Det var tre till samma avsnitt och de skulle vara så olika som möjligt, säger Kerstin.
GAS gjorde sina första filmer och fyra år senare kom långfilmen om Macken.
– Det var första gången som jag hade dialog med tjejer – Monica Dominique, Laila Westersund och Charlotte Strandberg. Men det var en mycket liten tjejdialog. Dialoger har jag haft många i det här jobbet, men det har varit med gubbarna och farbröderna, som jag börjat att kalla dem när jag blivit tant själv, säger Kerstin som alltid varit ensam tjej i ensemblen. Har du saknat tjejsnacket?
– Jag har inte tänkt så mycket på det. Frågan har kommit upp. Vi andra har inte skrivit så mycket manus och Claes vet inte om han fixar tjejdialoger. Jag har inte saknat det jättemycket. Jag har fått göra allt.
Någon favoritroll?
– Arga tanten i stumfilmsparodin i En himla många program, där jag slåss med handväskan. Det var roligt att få göra den.
Kerstin har inte heller försökt påverka manusarbetet för den sakens skull.
– Claes har varit enväldig i mångt och mycket, han har gjort det här sedan han var barn och ligger långt före. Däremot skrev vi allihop sketcher i tv-serien En himla många program. Den som hade idé och manus till en sketch fick göra allt annat också innan den sändes, såsom plats, scenografi, medverkande, kostym och regi, samt efterbearbetning med klippning och slutredigering. Mycket lärorikt, tycker Kerstin.
– Det blev väldigt brokigt och med olika kvalitet. Man insåg hur svårt det var att få fram de där geniala idéerna, säger Kerstin, som bland annat låg bakom Knut på linjen, Lilly Sugar show, Lördag´i la´a och Gubbutställningen, inspirerad av en hundutställning.
GAS körde på i ett högt tempo och produktionerna avlöste varandra. De spelade Stinsen brinner (premiär 1987) 436 gånger, sex föreställningar i veckan på sin hemteater Lorensberg, som de hyrde in sig i då och blev kvar i.
– Den hade fysiska nummer, som i ”Bragdmamman”, med massor av text och rörelser. Vi fick kondition.
Stinsen brinner lades ner, men hade säkert kunnat fortsätta längre om publiken hade fått bestämma. Tempot fortsatte in på 90-talet, med bland annat Grisen i säcken, där rollerna Douglas och Rune var till stor igenkännlighet med Ian Wachtmeister och Bert Karlsson i Ny Demokrati. Eller Kalle Stropp och Grodan Boll, enligt ensemblen själva.
– Aftonbladet ordnade så att Bert och hans fru såg föreställningen. Vi träffade dem i paus. Jag tror att Bert var smickrad, men sa att ”vi inte hade fattat någonting”. Ny demokrati var till för att förlöjliga!
"Läkaren sa att jag hade ”duktig flicka-syndrom, det får jag minst en patient om dagen som har”. Det hade jag svårt att acceptera.
1997 gick GAS-medlemmen
Peter Rangmar bort i cancer, bara 40 år gammal, och sorgen tog hårt på ensemblen. Efter mycket tvekan gjorde GAS ändå Alla ska bada samma år, med Thomas Hedengran som vikarierande Rangmar.
2006 tog Kerstin Granlund paus från scenen.
– Jag har gjort enstaka sporadiska scenframträdanden och medverkat i TV-sketcher sedan dess. Men jag har inte varit med i någon längre scenproduktion.
Vad gjorde att du pausade?
– Utmattningssyndrom. Det blev motigare och motigare, jag tappade lusten. Jag gjorde ett hälsotest. Jag hade inte sökt för något, men förklarade att jag hade svårt att sova. Läkaren sa att jag hade ”duktig flicka-syndrom, det får jag minst en patient om dagen som har”. Det hade jag svårt att acceptera. En duktig flicka kan inte få utmattningssyndrom. Jag var 55 år och tog paus som varade länge, jag valde att sänka garden i stället för att prestera.
Kerstin har funnits med i bakgrunden hos Kulturtuben och hjälpt till som regiassistent på Lorensbergsteatern.
– Det är bra att ha ett öga i salongen. Jag har haft åsikter om saker och ting, det har varit kul att bli lyssnad på. Jag har tillit på scenen med att själv veta hur det ter sig där, att de repeterar länge. Jag kan vara med på premiären och kalaset – och sedan tacka för mig och åka hem.
Har du märkt av något kändisskap?
– Ja, när det begav sig med tv-serierna. Klart att det var så. Och det kommer fortfarande fram vänliga människor och tackar för allt roligt genom åren, även barn som har sett någon gammal video. Jag kallar det för eftervärme.