Undersköterskan Petra Sundberg är krigsveteran
Kungälv: Många av de 50 000 svenskar som gjort utlandstjänst i krigshärjade områden känner sig osynliga i ett samhälle som präglats av över 200 år av fred. Vissa väljer att inte ens berätta att de har tjänstgjort utomlands – eftersom ingen verkar bry sig. Det bekräftar Petra Sundberg från Kungälv. – Den vanligaste frågan är ju ”Har du dödat någon?” eller ”Har du skjutit någon?”
Det är onsdag förmiddag och Petra Sundberg är skiftledig från sitt jobb som undersköterska på Kungälvs sjukhus. På köksbordet har hon lagt fram minnen från sina utlandsmissioner i Kosovo, Kongo och Afghanistan. Det är baskrar, medaljer och fotoalbum.
– Jag hade ju gillat värnplikten och sen var det en kompis som hade varit i väg på utlandstjänst som sa att det var det bästa hon har gjort. Det inspirerade mig att söka och åka till Kosovo, säger Petra Sundberg.
Plötsligt var hon soldat dygnet runt. Petra och hennes grupp åt, tränade, sov, umgicks och arbetade tillsammans, från att de åkte i väg till att de kom hem. Varje mission varade i ungefär ett halvår.
– Sen kommer man kommer hem och rustar av. Då lämnar man in allt sitt material och sitter ner gruppvis, plutonvis och ensam och pratar lite om hur man har haft det och vad man har upplevt. Sen får man en medalj och åker hem. Om man har med sig svåra upplevelser kan det nog vara lite futtigt.
Petra var själv förskonad från tragiska händelser inom den egna gruppen, men fick se mycket misär, fattigdom och elände under sina missioner. Hon fick också många viktiga erfarenheter från olika kulturer i tre olika världsdelar.
– Just nu jobbar jag på Kungälvs sjukhus på operationsavdelningen. Vi får in patienter från olika länder och jag har med mig mycket av hur de kan tänkas vilja bli bemötta. Jag har också jobbat i förskolan under fyra år. Där möter man föräldrar och barn som kommer från krigsdrabbade länder och då har jag haft vidgade vyer kring det.
Något som har
varit slående för Petra när hon berättar om sina erfarenheter är att folk bara orkar vara intresserade en liten stund och bara till viss del.
– Den vanligaste frågan är ju ”Har du dödat någon?” eller ”Har du skjutit någon?” Inte ”Vad tar du med dig för upplevelser från landet Kosovo eller från Afghanistan?” Och det kan jag tycka är lite sorgligt.
Försvarsmakten har gjort insatser utomlands sedan 1950-talet och i dag finns drygt 50 000 svenska utlandsveteraner i samhället. Jan Grimell är forskare på sociologiska institutionen vid Uppsala universitet och författare till boken ”De osynliga krigarna i fredssamhället”, där han har intervjuat svenska utlandsveteraner.
– För veteraner som kommer hem har det varit en omställning att hitta tillbaka till den gamla rollen. Ett genomgående drag i hemkomstprocessen är att man inte delar med sig av det man varit med om. Många har upplevt att de man lever ihop med ändå inte förstår vad man har varit med om, så det är ändå ingen idé att man berättar något. Och om man berättar avtar intresset ganska så fort, så då behåller man det för sig själv, säger Jan Grimell.
Han upplever att Sverige ligger tio till tjugo år efter många andra länder i veteranarbetet. Även om utvecklingen på senare år har tagit fart har andra länder ofta fler stöd
” Vi får in patienter från olika länder och jag har med mig mycket av hur de kan tänkas vilja bli bemötta Petra Sundberg
system och en annan kultur kring att visa uppskattning för veteraner.
För de som Jan Grimell har intervjuat innebär utlandstjänstgöringen en stark identitet och erfarenheter som ofta påverkar dem resten av livet.
– Man tycker att samhället ser ner på de som berättar att de är veteraner. Att man ses som lite konstig, så de håller det för sig själva, trots att det är något som har betytt mycket för dem. Försvarsmakten har skickat ut personal sedan 1953 och i decennier har folk kommit hem till ett fredssamhälle där ingen vill lyssna.
Det var ont
om jobb för Örjan Svahn när 1990-talets ekonomiska kris drabbade byggbranschen. Han tog tillfället i akt och åkte på sin första utlandsmission till Bosnien. Det skulle bli ytterligare tre missioner i Bosnien, Västsahara och Afghanistan.
– Jag berättar inte alltid att jag har gjort utlandstjänst. Det får komma av en händelse i så fall. Men det är ju inte något jag ställer mig upp och säger utan vidare, säger Örjan Svahn.
Första gången han kom hem till det civila livet igen började han direkt jobba som snickare igen. Han var knappt ledig utan gick direkt till jobbet på byggfirman måndagen efter att han kommit hem.
I början var han ljudkänslig och reagerade starkt på höga smällar.
– Jag kom ju på mig själv skrikande ”Skydd!” på natten en gång när åskan slog ner precis utanför och upptäckte att jag stod i dörröppningen i sovrummet. Men det mattades av och gick över ganska snart.
Liksom Petra Sundberg upplevde Örjan Svahn att folk väldigt fort tappade intresset för det han varit med om.
– De frågade hur det var och så började jag berätta. Och sen fem minuter senare så var det inte så intressant längre. De förstod ju inte vad det var man har varit med om. Vad man har gjort. Så man slutar prata om det. Varenda gång jag har varit i väg så har det varit så.
Sveriges veteranförbund har 5 300 medlemmar, ungefär tio procent av alla veteraner i Sverige. De säljer bland annat Gula bandet för att uppmärksamma och samla in pengar till veteraner, svensk personal i utlandstjänst och deras anhöriga.
Johan Mattsson är
verksamhetsansvarig på förbundet och upplever att man till viss del kämpar mot den amerikanska mediebilden av hur en krigsveteran ser ut.
– När folk tänker på en typisk veteran ser de karaktären lieutenant Dan i filmen Forrest Gump. Någon som sitter i rullstol och är hemlös. I USA har man rekryterat folk från parkeringen på Wallmart. Men i Sverige har vi ett system där man tvingar alla att göra värnplikt och sedan plockar de bästa till utlandsstyrkan. Då får man bättre verktyg för att hantera saker efteråt, säger Johan Mattsson.
Han tror att
tanken på de svenska veteranerna krockar med svenskarnas uppfattning av ett alliansfritt och neutralt land, som inte har varit i krig på över 200 år.
– Men i praktiken har vi skickat militär personal till krig och krigsliknande situationer sedan 1950-talet. Jag tror det skaver lite mot den svenska självbilden.
Johan Mattsson gjorde själv utlandstjänst som skyttesoldat i Kosovo 2010.
– Det var en omställning för min del i att man började förstå att det faktiskt är på allvar det man sysslar med. Hemma får du ut ammunition
"I decennier har folk kommit hem till ett fredssamhälle där ingen vill lyssna Jan Grimell Uppsala universitet