Kadir Meral: Måste vi tillhöra den ena eller andra sidan?
Från den första dagen jag kom till Sverige har jag strävat efter att umgås med folk från olika världar. Och med lyckat resultat, vill jag säga. Jag har vänner och bekanta från ett brett spektrum av ideologisk, religiös, etnisk, kulturell och socioekonomisk bakgrund. Denna mångfald av människor har bokstavligen berikat mig och vidgat mitt perspektiv. Men tyvärr, idag växer det fram en klyfta mellan oss människor. Under de åren jag har varit i Sverige har jag aldrig beskådat en sådan polarisering i samhället som den som pågår nu. Det offentliga samtalet har blivit hätskt och onyanserat. Utrymmet för saklighet och allsidighet har krymp. I nästan varje fråga bildar vi två läger och skjuter på varandra som i skyttegravar.
Denna utveckling märker jag i allmänhet och ännu tydligare i min roll som komiker, krönikör, föreläsare och samhällsdebattör. När jag fördömer Hamas barbariska övergrepp på judiska barn blir jag kallad judekramare, och när jag med samma ton fördömer Israels huvudlösa bosättningspolitik och skoningslösa krigföring mot civila i Gaza blir jag beskylld som antisemit. När jag gör satirprogram mot Erdogan blir jag stämplad som terroranhängare i turkiska medier och här i Sverige blir jag beskylld som nationens fiende för att ha saboterat Natoansökan. När jag skriver att krig inte är bra blir jag anklagad att inte vara beredd
att försvara Sverige. Och när jag skriver att det är farligt för demokrati och för vår rättssäkerhet att vilja låsa in folk på lösa misstankar utan rättegång som vissa politiker föreslår så blir jag utpekad för att inte vilja bekämpa kriminaliteten i samhället. Eller en mer trivial fråga: när jag skriver att det är omdömeslöst att bygga Biltema mitt i vår historiska stad Kungälv blir jag bortviftad av våra lokala politiker för att vara emot tillväxt och företagande.
Det sprider sig en osund retorik i samhället som går ut på att ”den som inte är för oss, är emot oss”. Men det måste finnas utrymme för folk som inte vill tillhöra något läger, som är neutrala i en konflikt eller har ett mer nyanserat synsätt i samhällsfrågor. Vem ska annars hjälpa oss att se saker och ting från olika perspektiv och att vidga vårt synfält? Vem ska annars ha den fredsmäklande och konfliktlösande diplomatiska rollen när alla tvingas tillhöra den ena eller den andra sidan?
Polariseringen i samhället är farlig. När det bildas två läger med stark ”vikänsla” tenderar det att förblinda oss mot våra egna tillkortakommande, vilket leder till att vi silar mygg från meningsmotståndare men sväljer kameler från våra egna meningsfränder. Polariseringen med stark vi-känsla är som ett tveeggat vasst svärd. Den har en kraft och förmåga att framkalla det bästa och sämsta ur oss människor. Det latinska ordspråket ”corruptio optimi pessima” beskriver detta tydligt: Den bästa förvanskningen är den värsta.
"
Det sprider sig en osund retorik i samhället som går ut på att ”den som inte är för oss, är emot oss”.