Över 30 år sedan Tommy Salo skrev idrottshistoria i OS
En hel hockeynation tuggar på naglarna när Kanadas straffskytt Paul Kariya stormar fram mot Tommy Salo. Då OS-finalen i Lillehammer ska avgöras finns nog bara en lugn person – rysarens huvudrollsinnehavare. 30 år efter superräddningen berättar målvakten om när han skrev svensk idrottshistoria.
27 februari 1994, Håkons Hall i Lillehammer. Sverige möter Kanada i OS-finalen i ishockey. Efter en sen svensk kvittering till 2–2 och en mållös förlängning pågår straffläggning.
I den sjunde straffomgången får Peter Forsbergs iskalla dribbling svenska folket att hålla andan. Men anledningen till att ”Foppas” mål ska komma att pryda ett frimärke är helt beroende av vad som sker härnäst.
Matchen är
nämligen inte avgjord och spelaren med chans till kvittering är inte vem som helst. Supertalangen Paul Kariya har både gjort ett spelmål och mål under de ordinarie straffarna i finalen. Ändå är Tommy Salo säker på sin sak.
– Efter att ”Foppa” gjort mål och jag såg att det var Paul Kariya som skulle skjuta visste jag att vi skulle vinna, säger han.
När Kungälvs-Posten pratar med tränaren i på fredagseftermiddagen har han nyligen avslutat ett pass med målvaktsträning. Han vet att det snart gått 30 år sedan OS-finalen 1994, men inte att årsdagen då bara ligger några dagar bort.
– Jag visste inte alls vilken dag det var, så det var bra att du påminde mig. Jag får fira med tårta, säger han.
Tommy Salo inleder turneringen i Lillehammer med att sitta på läktaren som tredjemålvakt, men redan den tredje matchen får han spela. När Håkan Algotsson sedan reser hem för att bli pappa inför kvartsfinalen blir Salo förstahandsvalet i buren.
– Jag får tacka Algotsson för det.
Efter slutspelssegrar
mot Tyskland och Ryssland väntar alltså Kanada i finalen. Tommy Salo är nöjd med sin prestation men självförtroendet får sig en törn när han släpper in de två första straffarna. Då kommer vändningen.
– När jag tog tredje skottet hoppades jag att det lossnat och sen rulllade det på. Det gäller att komma in i ett stim och det var vad jag gjorde även om det var mycket nerver. Det var ändå en OS-final.
Trots det infinner sig ett lugn när den då 23-årige målvakten kan bli matchhjälte i duellen mot Paul Kariya.
– Han hade full fart framåt och tittade bara neråt och inte på vad jag gjorde över överhuvudtaget.
Tommy å sin sida läser tidigt motståndarens drag.
– Jag visste att han bestämt sig för att skjuta högt på plocksidan som förra gången, och då visste jag att jag skulle ta den.
Men Tommy Salo väljer inte den konventionella metoden, att stå kvar och försöka fånga pucken med plockhandsken. Istället bjuder han på hockeygodis av överraskande sorten. Sekvensen där han slänger sig raklång på isen och sparkar vänsterbenet rakt upp i luften tillhör ett av den svenska idrottshistoriens stora ögonblick.
När bestämde du dig för en benparad?
– Direkt när jag såg vad han skulle göra.
Hade du övat in räddningen eller kom den i stunden?
– Jag hade gjort den flera gånger. Jag hade sett Pekka Lindmark (tidigare landslagsmålvakt) göra den och lärt mig av honom. Man täcker ganska mycket, det är svårt att dra målvakten och det är svårt att få in pucken om man har tajmingen.
Och tajmingen kan inte bli bättre. Pucken träffar benskyddet – och Sverige tar guld.
Vilka tankar gick genom huvudet sen?
– Känslan var sjuk på alla sätt. För det första var det skönt att ha tagit pucken, plus att vi vunnit. Jag tittade upp mot båset och såg att alla var på väg in. Det var första gången Sverige vann OS-guld och det kunde inte bli mer spektakulärt än att vinna på det sättet så det är klart att det var stort.
Räddningen och OS-guldet blev språngbrädan till en fortsatt framgångsrik karriär med VM-guld och flera NHL-säsonger i New York Islanders, Edmonton Oilers och Colorado Avalanche. 2013 valdes Tommy Salo in i svenska ishockeyns Hall of Fame.
Dessvärre
kom även smärtsamma plumpar i protokollet. I OS 2002 utsågs han till syndabock när Vitryssland skrällde mot Sverige i kvartsfinalen. En målvaktstavla resulterade i matchens enda mål.
Den tidigare förbundskaptenen Curt Lindmark tillhör dock en av dem som framhåller Tommy Salo som en av Sveriges bästa målvakter genom tiderna. Han minns hellre OS-turneringen 1994.
– Det är tyvärr ganska ofta man glömmer Tommys insats i finalen, säger Curt Lindmark i en intervju med NHL.com.
Håller du med?
– Det är inget jag går och tänker på. Jag vet att jag gjorde en av mina bättre matcher i finalen så det är inte så mycket att säga om, svarar Tommy Salo.
2020 blev det svarta rubriker när Tommy åkte fast och dömdes för grovt rattfylleri. I tidigare intervjuer i flera medier har han berättat om en mörk period med mycket alkohol och depression. Han har även kommit ut med den självutlämnande boken ”Mitt liv bakom masken”. I dag avböjer han vänligt men bestämt att svara på frågor kring privatlivet.
– Jag har berättat om det, nu är det locket på och jag vill prata om positiva saker, så enkelt är det.
Om det blir någon fortsättning som tränare i Kungälv är oklart.
– Jag har ingen aning. Vi har precis avslutat och jag har inte hört någonting, så vi får väl se. Jag håller på med målvaktsträningar, föreläsningar och lite annat.
Till sist återstår så klart en väsentlig fråga till den 53-årige målvaktslegendaren:
Hade du kunnat upprepa straffräddningen i dag?
– Ja, det hade jag nog kunna göra faktiskt. Ner kommer jag men jag vet inte om jag skulle komma upp bara, säger Tommy Salo och skrattar.