Karin Henriksson: Att inte tro på något är lika allvarligt som att tro på allt
Ibörjan av hösten 2023 var min dotter ute och tågluffade i Europa med en kompis. De hade tagit sig till Florens när nyheten om en vägglusinvasion i Paris plötsligt var överallt. Biobesökare vittnade om vägglöss i salongerna, i tunnelbanan vågade folk inte sitta ner och vice borgmästaren beskrev situationen som ett helvete. Min dotter och många andra tågluffare avbokade Paris och ändrade rutt.
Ganska kort efter det blev det tyst igen. Jag tänkte inte så mycket mer om det än att det är så nyhetsflödet fungerar – intresset svalnar. Men nu har Frankrikes minister för Europafrågor, Jean-Noël Barrot, gått ut och sagt att Ryssland låg bakom masspaniken. Det fanns visserligen ett problem med vägglöss i Paris, som i många stora städer, och flera skolor stängdes tillfälligt i början av oktober. Men att nyheten fick den stora spridningen världen över berodde på att konton kopplade till Kreml eldade på, menar ministern. Ryssland har velat destabilisera Frankrike ändå sedan invasionen av Ukraina säger han i en intervju i Frankrikes största tv-kanal TF1.
Det är så krigföring ser ut idag. Man försvagar sin motståndare genom att skapa kaos på olika sätt. Det är nu en vecka sedan Sverige blev medlem i Nato och jag undrar vilka nyheter som just nu, i denna minut är hjälpta på traven av Ryssland. Vilka desinformationskampanjer mot Sverige kommer Kreml att lansera som en reaktion på vårt inträde i Nato?
I onsdags var det Källkritikens dag och Internetstiftelsen släppte då en rapport om källkritik som visar att majoriteten av svenskarna har svårt att avgöra sanningshalten i det som skrivs om krig på nätet. Med avancerad teknik, högt nyhetstempo och en polariserad värld så blir källkritiken en allt svårare konst att bemästra. Samtidigt behöver också källtilliten värnas. Vi behöver bra och trovärdiga källor att lita på, annars kan det sluta med att vi inte tror på något och det kan vara lika farligt som att tro på allt.
Vi på Kungälvs-Posten jobbar dagligen hårt med att vara den pålitliga nyhetskällan som behövs i Kungälv. Det kräver hela tiden mer av oss, men vårt jobb har samtidigt aldrig känts viktigare.
Jag skriver det här med bara två veckor kvar till en annan speciell dag: 1 april. Många redaktioner slutat med aprilskämten – man tycker att det är olämpligt att försöka lura sina läsare i desinformationstider. Men för oss på KP är aprilskämten trots allt en kär tradition och jag tror vi kommer att skoja till det lite i år också. Tiderna är inte bara källkritiskt utmanande, de är också ganska deppiga och det finns något trösterikt i att få skratta lite ibland. Vi kommer inte luras på ett sätt som skadar någon och jag vågar tro att vårt förtroende hos er läsare är så stort att ni kan ta att
(i bästa fall) bli lite blåsta en gång om året.