Josefine Åkerberg tar ton som mittback i Ytterby IS
Hon bytte en bandymetropol mot en annan, Frillesås mot Kareby. Men det är fotboll med Ytterby IS som gäller för mittbacken Josefine Åkerberg. Ytterby IS är först ut i Avspark 2024 där KP känner pulsen på lagen inför fotbollssäsongen.
På Yttern är det regnkyligt och sju plusgrader. Vårvinter när den är som mest grådaskig. Josefine Åkerberg och hennes nya lagkamrater i Ytterby IS ska snart ut och träna i kortbyxor. Ingen fara, tycker hon. Tempot i träningen ger värme i kroppen. Och så är hon också gammal bandyspelare från Sunvära och var med på isen när laget tog sin enda poäng den här säsongen, efter oavgjort mot KS bandy.
– Jag hoppade in när de behövde folk. Jag spelade fyra matcher och slutade egentligen med bandy 2022 när jag skadade korsbandet. Det var då vi gick upp i elitserien. Jag hade haft ett fem år långt uppehåll från bandy, men saknade det, för det var ett himla gott gäng. Fast jag känner inte för att starta om på nytt, säger Josefine Åkerberg. Bandyn finns i ändå kvar i hjärtat. – Min tvillingsyster Julia spelar kvar. Vi är en bandyfamilj och en fotbollsfamilj, alla har spelat. Jag följer Frillesås matcher via sändningarna på tv. Annandagsbandyn är viktig och jag var här och såg IFK Kungälv i Jontefondsmatchen.
Flyttlasset till sambon
i Kareby gick i höstas. Det är en resa på runt åtta mil genom en bromskloss till Göteborgstrafik, men inte så stor omställning.
– Jag är ju från landet. Fast Frillesås är större, där finns ett torg.
Josefine Åkerberg spelade klart säsongen i moderklubben Frillesås damer, ett stabilt lag på övre halvan i division 3 i Hallandsserierna.
Sedan tog jag några veckor ledigt innan jag kontaktade Magnus (Carlund, tränare i Ytterby). Jag gjorde min första träning i november precis innan uppehållet. Jag har varit här sedan dess och trivs jättebra. Det är ett väldigt härligt gäng, tycker hon.
Ytterby har haft ett framgångsrikt futsallag som har hållit i gång under vintern och var två mål från att kvala sig upp till högsta serien.
– Futsal är inget för mig. Korsbandet gör att jag håller mig till fotbollen, slår Josefine fast.
Hur är du på fotbollsplanen och vad vill du bidra med i Ytterby IS?
– Jag är mittback. En pratsam mittback som styr och har bra spelförståelse. Jag försöker komma in i det och hjälpa till med att styra och snacka. Jag har spelat med Laila Mohamad och Moa Bidås, vi har testat runt lite. Vi har snackat mycket om att vi ska ha tålamod och att vi vågar rulla. Det tycker jag verkligen att vi har gjort i träningsmatcherna.
I vinter har
det blivit två vinster mot Kongahälla, storseger mot Munkedal och förlust mot ett starkt motstånd i Alingsås.
– Jag har aldrig spelat mot Ytterby och hade ingen koll på laget innan. Jag är imponerad av alla, det är ett ungt lag där alla är så spelskickliga och trygga med bollen. Jag är imponerad av Cecilia Dyberg, hon är väldigt bra. Lugn och trygg med boll, lätt att hitta i uppspelen på mitten.
Ytterby har som system att successivt slussa in unga spelare i seniormiljön. I YIS tränar de också ett pass mer i veckan än hennes förra lag Frillesås, tre träningar mot två.
– Jag var 13 år när jag spelade i damlaget och det var lite för tidigt.
Det är väldigt bra att vi har damjuniorer, att de får komma upp och hänga med på träningar med seniorer och att det finns ett division 4-lag. Det är bra utbildning för spelarna som kommer in, för det är stor skillnad att gå från junior till senior.
Har ni satt något mål för säsongen?
– Vi har pratat om det. Att komma bättre än förra året (fyra i division 3).
Hur ska ni höja er?
– Jag tror att det är viktigt med rutiner kring laget och matcher, med hög närvaro på träningar och bra lagsammanhållning. Det gör mycket att ha roligt utanför plan, då blir det kul på plan.