Ytterby IS och Romelanda UF möts igen – efter fem år
Ytterby IS och Romelanda UF är Kungälvs lag i division 4 i år. KP träffade lagen för att tala om rivalitet, elitlag i Kungälv och läget i trupperna.
A-planen på Yttern ligger vackert vit och oskottad. Så får den bli tills naturen och våren sköter sitt, den årsgamla konstgräsplanen är känslig för större påverkan. Ytterbys premiärmatch mot Götaholm på fredag kväll lär få spelas på B-planen där YIS har spelat majoriteten av sina matcher de senaste säsongerna.
Tränarduon i YIS, Calle Hedén och Daniel Ivarsson, samt vid det här laget veteranen Victor Andersson, 27 år, är på Yttern för att träffa tränaren Oscar Marek och talangen Isak Karlsson, 17 år, från Romelanda. De ska snacka upp division 4, där Ytterby var ett topplag förra året och Romelanda är nykomling i år. Klubbarna har inte mötts så ofta genom åren i seriesammanhang, så den där riktiga rivaliteten har de inte lyckats hetsa fram. Senaste lagen stötte på varandra var 2019 i division 5.
– Under åtta år i Romelanda UF har jag aldrig haft problem med Ytterby, där jag även tränade YIS damer ett år. Konkurrensmässigt har det riktats mer mot Kongahälla och Komarken, säger Oscar Marek.
– Det har vi gemensamt. Man har mött Romelanda, sedan knatteåldern och det har alltid varit respekt. Vi är lite lika som klubbar, medan Kongahälla är vår motpol. Här går passion före pengar, i Kongahälla pengar före passion, påstår Calle Hedén, även om IKK med största sannolikhet inte skulle hålla med om det.
– Fast det är imponerande att Kongahälla löser det och satsar, menar Daniel Ivarsson.
– Vi har sällan haft problem med att släppa spelare till Ytterby, som
Hampus Engevik. Men det var många år sedan, konstaterar Oscar Marek.
Romelanda-sonen Victor Andersson flyttade med sin bror Fabian till Ytterby, utan att alltför många protesterade.
– Det var för att få spela i ett bättre lag, konstaterar han.
– Det finns bara en i Romelanda som hatar Ytterby – Björn Sjösvärd. Och han bor i Ytterby. Fast det är för att han är från Kongahälla, säger Oscar Marek.
Längre än så
kommer inte rivaliteten mellan Ytterby och Romelanda, men det kanske låter annorlunda i skarpt läge.
– Nu ligger vi i samma serie. Då kan det bli en rivalitet på grund av derbyt, tror Calle Hedén.
Det är Kongahälla som har tagit täten i Kungälvsfotbollen med spel i division 2, sedan är det mer splittrat med ett glapp ner till Ytterby och Romelanda i fyran. Förra säsongen var det fyra Kungälvslag i superfemman.
– Jag tyckte det var askul med fyra lag i femman och många derbyn. Men Kungälv är en stad som borde kunna ha ett elitlag. Varför inte ha ett lag i minst division 1, eller superettan till och med, undrar Oscar Marek.
– Nackdelen är att vi är många lag, menar Calle Hedén.
– Det har funnits ruggiga talanger, men de har inte blomstrat i lagen. Max Harris (Romelanda) och jag är väl de enda som är kvar från kullen födda -96 och -97. Det skulle kunna ha funnits ett bra lag utan folk utifrån, säger Victor Andersson
– När jag var ny som tränare i Romelanda (2010) föreslog jag ett Kungälvs FC, en gemensam dundersatsning, minns Oscar Marek.
"Nu ligger vi i samma serie. Då kan det bli en rivalitet på grund av derbyt.
Den idén föll pladask, bland annat för att klubbar som Ytterby och Kongahälla inte var några brobyggare över motorvägen den gången. Hur mår fotbollen i Kungälv?
– Rätt bra. Kongahälla har gått upp, vi har gått upp och Marstrand har gått upp. Ytterby har en bredd, tycker Oscar Marek.
Ytterby kunde ha gått upp i trean förra säsongen, de ledde serien vid sommaruppehållet och en bit in på hösten, men stannade av och blev trea. YIS hade tappat fyra startspelare på sommaren när Tim Stolt Hermansson, Patrik Svensson och
Adam Hurtig lämnat laget, plus att Joakim Thornberg och Fabian Andersson sedan länge drogs med skador.
– Det var många spetsspelare och poängspelare som försvann. Det var inte bara att rulla upp någon ny, duktig spelare som ska leverera, säger Victor Andersson, som själv missar hälften av all fotboll på grund av skiftjobb varannan vecka.
– Jag får träna i kapp mig varje träning, i stället för att träna mig bättre. Det blir en jobbig rytm, säger han.
– Det är kostsamt att lägga det ansvaret på unga killar mitt i säsongen för att ersätta de spelarna, som hade många matcher under bältet. Fast vi har bara oss själva att skylla att vi inte vann matcher, det var inte de andra lagen som var för bra (Lunden ÖBK och Gårda), tycker Calle Hedén.
Hur ser det ut inför 2024?
– Bra överlag med fem och en halv match på försäsongen. Den halva matchen mot Kareby bröts när vi ledde med 3–0. Sedan har vi haft fyra segrar och en förlust, som ändå var lärorik. Uppslutningen har varit bra, vi är betydligt mer folk än förra hösten. Vi har en större trupp med 20 pers plus juniorer som är med varje vecka och tränar. Vi har haft mycket sjukdomar, men ändå varit 19 spelare på träningen. Det har varit mycket roligare än i höstas. Vi var 14 under hela hösten, ingen här tyckte det var positivt, säger Calle Hedén.
Siktet är att finnas med i toppskiktet även i år, men med en dos ödmjukhet att förhålla sig till.
– Vi får vara realister. Det är första året utan flera spetsspelare och vi har litat på den förra generationsväxlingen sedan jag kom upp. Det är bra om vi fattar att vi håller på att bygga något nytt, det tar tid innan vi får ihop det. Vi har haft det svårare än andra lag att vara cyniska, det var därför vi åkte ur trean, säger Victor Andersson.
Oscar Mareks Romelanda
har också tappat tunga spelare, men har däremot inget juniorlag att plocka upp spelare ifrån på samma sätt som YIS.
– Vi är i snitt 14 spelare med målvakt på träningarna och har inte kunnat träna stort en enda gång i vinter. Vi sliter med det antal vi har. Vi har några spelare som inte tränar så mycket, men kommer att vara tillgängliga för matcher. Det är bröderna Björnerud, Daniel Larsson, Tobias Sanne och Anders Carlsbogård. Han kommer göra minst en match i år. Fast vi gjorde våra två bästa träningsmatcher när vi inte hade några avbytare, mot Sandarna och Skepplanda, säger RUF-coachen. Han fortsätter:
– Om alla är friska i startelvan, då är vi ett riktigt bra lag. Men vi är för tunna och får hålla oss i skinnet, inte ta så många gula kort, utan låta domaren göra jobbet. Annars börjar vi på bänken gnälla, säger Oscar Marek som tror att lagandan kan hjälpa till en del.
– Jag har varit här i tre år och det är ett gott gäng som tycker om varandra.
Isak Karlsson var talangen när Oscar Marek inledde sin andra sejour i RUF 2022. Den tog honom vidare upp till Kongahälla, med där gick det inte som han hade hoppats.
– Jag var tillbaka till sommaren. Jag saknade att spela roligt, det är roligare i Romelanda. I Kongahälla var jag sjuk eller skadad hela tiden och det var svårt att komma in i spelet. Först var jag sjuk, sedan tränade jag för snabbt och hårt för att komma igen. Då får man skador. Det kändes meningslöst och jag tappade motivationen, berättar Isak Karlsson.
Konkurrensen i IKK gjorde det inte lättare.
– Jag hade Buba Sanyang, Gustav Lind och William Skoglund att konkurrera med. Det var för tufft, tycker Isak Karlsson.
Till veckoslutet vet vi bättre var lagen står när division 4-premiären är avklarad.