Karin Henriksson: Ett försök till brandtal – på Pressfrihetens dag
Idag är det Pressfrihetens dag, och här sitter jag och vill skriva ett brandtal. Men orden kommer inte till mig. Det kommer ord, men de är för allmänna och för utslitna, de träffar varken i magen eller i hjärtat. De tar sikte på hjärnan och intellektet. Där behöver de också landa, men det räcker inte, jag behöver skriva något som får det att verkligen kännas.
Det är samma sak när jag ska skriva om andra delar av vår demokrati – om politik, yttrandefrihet, tryckfrihet, fria val, mänskliga rättigheter. Orden blir stora och fluffiga men utan skarpa konturer. Jag går redan nu och försöker få fatt i formuleringar som ska hjälpa mig att skriva den där glödande krönikan om varför det är viktigt att vi går och röstar i EU-valet den 9 juni.
Men det är svårt att formulera frihetens värden för någon som alltid har haft den. För mig är det lika självklart att öppna telefonen när jag vaknar och scrolla mig igenom morgonens pushnotiser från de tidningar jag följer, som att jag sedan har kläder att ta på mig och tandkräm till min tandborste. Att det bara skulle finnas en app på min telefon med statligt kontrollerade ”nyheter” kan jag inte tänka mig in i. Att det i nästa riksdagsval, med ett officiellt valdeltagande på 100 procent, skulle var uppgjort på förhand vilket parti som skulle vinna är lika otänkbart.
Vi lever i ett fritt och demokratiskt land, och jag tror att de flesta av oss också på riktigt känner tacksamhet över det. Kanske inte varje morgon under tandborstningen, men ändå ganska ofta. Men risken med att vi så länge har kunnat ta demokratin och alla dess stöttepelare för givna är att vi inte har känselspröten ute, att vi inte reagerar i tid om de hotas.
Vi kan titta oss om i världen och se hur det otänkbara – inte plötsligt men gradvis – händer. Vem hade för tio år sedan trott att USA skulle gå till val för att eventuellt välja om en presidentkandidat som inte tror på demokratin? Som försökt påverka utgången av valet han förlorade 2020, som uppmuntrat anhängare att storma kongressen, som förklarat krig mot medierna, som ställts inför riksrätt två gånger och nu är åtalad för brott på 88 punkter i fyra olika mål? Inte många skulle jag tro, oavsett politisk tillhörighet, men sådan är demokratin. Den kan aldrig tas för given, den kräver arbete och underhåll.
Donald Trump blev avstängd från Twitter efter 57 000 tweets och startade då sin egen plattform, Truth social. Det är ingen djärv gissning att han, om han blir vald igen, kommer att gå ännu längre i att kontrollera bilden av sig själv genom egna medier. För det är så diktatorer gör.
Den insikten känns i alla fall i mig. Vi kan lära av utvecklingen i USA, och förstå att värn våra friheter medan vi har dem. Läs en fri tidning i dag och hedra Pressfrihetens dag.