HON SÅG PÅ MEDAN HENNES BARN DRUNKNADE

Susan Smith grät, bönade och snyftade för att hennes saknade barn skulle komma tillbaka oskadda, men hon visste hela tiden att hennes barn låg på botten av sjön.

Domaren William Howard lät juryn se en rekonstruktion av brottsplatsen som polisen hade sammanställt som en del av åtalet mot Susan Smith. Den 23-åriga mamman stod åtalad för att 25 oktober 1994 ha mördat sina två unga söner, treårige Michael och 14 månader gamla Alexander. Smith hävdade först att en ”svart man” hade kapat hennes röda Mazda Protégé på motorväg 49 när hon stannade vid ett rödljus. Han skulle sedan ha kört iväg med hennes barn. Hennes tragiska historia kablades ut i tv-sändingar över hela USA med bilder på Smith och hennes man David, pappan till de två barnen. Smith snyftade i tv och bönade kidnapparen att återlämna barnen oskadda. Polisen misstänkte snart att Smiths berättelse var påhittad och började undersöka vissa motsägelser i hennes påståenden.

När polisen pressade henne erkände hon till slut morden. Smith erkände att hon körde till John D. Long Lake och lossade på bilens handbroms. Hon stod sedan på strandkanten och tittade på när hennes barn, fastspända i sina bilbarnstolar, drunknade i sjön innan hon ringde efter hjälp.

Under en rekonstruktion av brottet under rättegången såg juryn tyst på när en bil, identisk med den Smith körde den ödesdigra natten, sjönk i sjöns stilla vatten på nästan sex minuter.