MORDMINNEN
MÄRKLIGA SAMMANTRÄFFANDEN OCH FOTOGRAFIER LÖSTE FALLET
I takt med att efterkrigstidens medelklass växte blev teknik mer tillgänglig för vanliga arbetare. Ian Brady använde kameror, filminspelningsutrustning och .45 pistoler. Liksom för många seriemördare var dessa dystra souvenirer som hedmördarna kunde använda för att återuppliva sina brott.
Hindley beskrev gravplatserna som ”markerade på fotografier istället för med gravstenar”. När det var dags att döda, eller strax efter en ”händelse” som Brady kallade det, köpte de .45 pistoler för att markera tillställningen. Efter mordet på Pauline Reade valde Brady ut Ken Thorne and His Orchestras hitlåt ”Theme from The Legion’s Last Patrol” för att fira händelsen. På juldagen 1964, bara några timmar innan Brady dödade Lesley Ann Downey, gav han Sandie Shaws singel ”Girl Don’t Come till Hindley”.
Brady hade höga tankar om sig själv och var listig, men paret lämnade ändå många avgörande bevis efter sig. En dag när polisinspektören Ian Fairley sökte genom en påse med bevis från Wardle Brook Avenue 16, hittade han en ritbok med en lista över filmstjärnor mellan några teckningar. Fairley blev chockad när han såg att John Kilbride stod med bland kändisarna. Polisen hittade också ett kvitto på en hyrbil från Warrens Autos, hyrd samma dag som Kilbride kidnappades.
Innan man hittade den skrämmande inspelningen av Lesley Ann Downey (en ljudfil som skär i även den mest härdade polisens hjärta) var det mest övertygande beviset bilderna som togs med Bradys kameror. Polisen hade en känsla av att bilderna från Saddleworth Moor hade kopplingar till kidnappningarna. Varför tog Brady landskapsbilder som fokuserade mer på marken än på utsikten? Varför fanns en bild av Hindley och hunden som stod på knä och tittade på marken?
Med riktigt gammaldags detektivarbete skulle en mängd hemska händelser börja grävas upp.