... SM-FINALEN 1989
■ ”Redan första året med Abris gick vi rätt långt, men andra säsongen nådde vi finalen. Det minns jag så jävla starkt, vi hade slitit i så många år och hade stora skulder. Sedan gick vi hela vägen till finalen, jag fick vara med och spela final och så gjorde vi 2,5 miljoner i vinst och blev skuldfria. Det var bra för ekonomin.
Vi hade inte varit i final på så himla länge, det lilla samhället. Vi blev tvåa i serien. Djurgården vann finalen rättvist, det ska jag vara ärlig och säga. Men vi slog dem i alla fyra matcherna i grundserien, vi hade hittat ett sätt att spela mot dem. De spelade väldigt mycket 1–3–1, men vi hade ett kreativt spel och kunde dyrka upp det där. Sen vann vi den första finalen, på bortaplan, och alla började prata om SM-guld. Och… vi klarade inte riktigt av det. Samtidigt ändrade de i sitt spel, den andra finalmatchen stod och vägde. Hade vi vunnit där så hade de tappat tron på sitt nya spel också. Det var lite där det avgjordes. Så jag brukar säga att vi vann fem matcher och de tre den säsongen. Och de blev svenska mästare. Så det känns väl lite bittert. Men det var inte min bittraste förlust, det var ändå en häftig grej. Det var kanske de två roligaste åren med Abris.”
(Finalserien Leksand–Djurgården: 5–4, 1–4, 3–5, 1–6).