Lerum i topp bland ungdomar som idrottar i Västra Götaland
I Västra Götaland ligger Lerum i toppen vad gäller ungdomar som idrottar i förening, visar Riksförbundets senast publicerade statistik, som baseras på LOK-stöd från 2022.
Dock skiljer det sig en del kring hur många ungdomar som föreningsidrottar beroende på vart i kommunen man bor. Gråbo hamnar längst ner på listan i kommunen, men där finns en förening som går mot trenden.
Sedan 2021 publicerar Riksidrottsförbundet varje år statistik över ”hur vanligt det är att barn och ungdomar idrottar i en idrottsförening i olika stadsdelar och områden”.
Statistiken baserar de på ”förteckningen över de barn och ungdomar som deltog i minst en idrottsaktivitet som beviljas LOK-stöd”. Men på RF:s hemsida förklarar de att eftersom LOK-stödsansökningar görs först efter kalenderårets slut och att de sedan ska handläggas och granskas, presenteras statistiken först knappt ett år efteråt.
Det innebär att statistiken som baseras på år 2022 är den senaste.
I statistiken ingår de barn och ungdomar som fyllde 7-25 år 2022 och den visar att Lerums kommun hade högst andel idrottande flickor i den åldersgruppen i Västra Götaland (52 procent).
Även bland andelen killar som föreningsidrottar ligger kommunen högt (54 procent). Endast Härryda har en större andel vad gäller killar, med sina 56 procent.
Svenljunga var den kommun men minst antal föreningsidrottande ungdomar 2022 (25 procent kvinnor, 32 procent män).
Om man emellertid tittar på statistiken inom Lerums kommun visar det sig ganska snart att andelen ungdomar som föreningsidrottar skiljer sig beroende på vart man bor.
Aspenäs toppar listan inom kommunen (60 procent flickor, 57 procent pojkar), medan Gråbo placerar sig längst ner på listan (33 procent flickor, 41 procent pojkar).
Gråbo gymnastikförening går dock emot den aningen dystra trenden vad gäller föreningsidrottande ungdomar i Gråbo. De har cirka 700 medlemmar i föreningen, varav omkring 400 av dem är ungdomar, berättar ordförande Karin Forsberg.
– Vi har inga utövare upp till 25 år, den äldsta är nog 20 tror jag. Det är väldigt tunt mellan 17-20, där kanske vi har tio stycken. Så jag skulle säga att de flesta är mellan 7-17.
Hur ser fördelningen ut mellan män och kvinnor?
– Det är solklart mest flickor, man kan inte säga något annat. Det är 90-95 procent flickor. Men vi har pojkgrupper och mixade grupper också.
13-årige Benjamin Ånskog är en av få killar i föreningen. Han förklarar sitt val kring att börja med föreningsidrott:
– För att det är en fin gemenskap och för att utveckla mig själv fysiskt och psykiskt, säger han.
Hur upplever du att det är i Gråbo? Har du många kompisar som idrottar?
– Jag bor i Floda, men där har jag väldigt många kompisar som idrottar.
Varför blev det just gymnastik för dig?
– Jag håller på med fler sporter och gymnastik började jag med för att jag ville utveckla min rörlighet, kroppskontroll och styrka.
Vad är roligast med gymnastik?
– Att lära sig nya saker.
Lite längre bort i Hjällsnäshallen står Viola Göthberg, 16, Vera Weibull, 16, och Hanna Andersson, 17. De tränar fem gånger i veckan och i deras grupp är de sju gymnaster som är ganska nära vänner, berättar Viola.
– Det är en väldig gemenskap och allt är väldigt roligt, säger Vera om varför hon började med gymnastik. Hon fortsätter:
– Det är väldigt kul på uppvisningar och sådant, då får man se hela utvecklingen från de minsta till oss som är äldst.
Vad utmärker en bra gymnast?
– Det är väl styrka, smidighet, explosivitet och vighet.
Även Viola och Hanna lyfter gemenskapen och kompisarna som
faktorer till att de började med föreningsidrott. Alla tre är från Lerums kommun och upplever att det är många ungdomar i deras ålder som idrottar.
– Ja, det är det. Det är nog fler som idrottar är som inte gör det, säger Viola.
Hur tror ni att det skulle vara om ni inte var med i en förening?
– Man skulle inte ha så mycket att göra, säger Hanna.
Gråbo gymnastikförening har dock under de senaste tio åren tvingats ha kö för att släppa in nya medlemmar, berättar Karin Forsberg.
– Vi öppnade upp med 115 platser förra terminen och då var det cirka 150 som inte fick plats, säger hon.
Då hade de dessutom rekryterat 18 nya ledare. Men att de inte har möjlighet att släppa in fler nya utövare tror Forsberg beror på flera faktorer. Hon nämner saker som att föreningen är ideell, att de som kommit in ska ha det så bra som möjligt och att de behöver optimala halltider.
– Här handlar det om väldigt många barn som är mellan 7 och 12 år. Då kör inte föräldrarna hit mellan klockan 20 och 22 på kvällen, utan det är prime time mellan 16.3020 som gäller för den målgruppen, säger hon.
Kön har de emellertid endast två veckor efter terminsstart.
– Sedan tar vi bort kön under året, så man måste söka om igen. För vi klarar inte av att administrera den, säger Forsberg.
Att behöva neka inträde för fler barn till föreningen är också en tuff uppgift, eftersom det i Gråbo gymnastikförenings vision står att alla barn som vill ska få gympa.
– Det kan vi inte riktigt säga idag, men det är en målsättning. Och vi får ju höra av oss till alla de som inte får plats. Jag kan säga helt ärligt att det är en av de värsta dagarna på hela året. Vi släppte de senaste 115 platserna klockan 8 på en söndagsmorgon och två minuter senare var alla platser fyllda.
Det händer att många som är ledsna och arga hör av sig när de inte fått plats. Och enligt Forsberg kan föreningen upplevas som stängd.
– Det känns så där, när de flesta vet att man kanar på knä för att alla ska få vara med. Det är inte roligt att känna att det står folk utanför och inte får vara med.
I Gråbo är det som tidigare nämnt inte så vanligt att ungdomar väljer att föreningsidrotta, åtminstone inte enligt statistiken. Men anledningen till att Gråbo gymnastikförening är så populär tror Forsberg också beror på olika faktorer.
– Jag tror dels att vi har ett upparbetat rykte. Men jag tror också att till exempel dans och gymnastik inte funnits så mycket i utbudet tidigare, speciellt inom Lerums kommun. Dessutom har kanske studsmattorna i trädgården och många föräldrar inom crossfit också banat lite väg.
Hon fortsätter med att berätta att gymnastik är en sport som växer snabbt i riket och att föreningen dubblat antalet medlemmar sedan de kommit in i Hjällsnäshallen för några år sedan.
Ändå arbetar de inte särskilt aktivt för att nå ut till potentiella medlemmar.
– Nej, tvärt om skulle jag säga. Det var ett tag som kommunen ville att vi skulle hänga med på prova på-dagar och sådant, men vi sa att det inte går.
På frågan om hur de ska kunna släppa in fler medlemmar i föreningen svarar Forsberg:
– Den ena delen är att vi får halltider så att vi kan ta emot barnen. Det är a och o skulle jag säga. Men sedan behöver vi som förening ta nästa steg i att anställa personal och tränare. En sådan förening är vi inte idag.
Vad krävs för att nå dit? Vill ni nå dit?
– Det är inte ett självändamål, vi måste inte bli många. Men vi vill såklart att alla barn som vill träna gymnastik skall få den möjligheten, men det är inte så enkelt även om vi siktar mot det, säger Forsberg och fortsätter:
– Enligt Riksidrottsförbundet är det en utmaning att behålla ungdomar inom idrott. Det behövs mer engagemang och samarbeten för vända den trenden och här kan man absolut vara med och bidra. Vad det handlar om är att ha bra och utbildade tränare, bra och trygga träningsmiljöer anpassade för idrotten, samt en fungerande förening som håller ihop.
Forsberg säger fortsatt att det är fantastiskt roligt att få vara med och bidra till barn och ungas idrottande.
– Men skall vi kunna vända trenden behövs fler samarbeten, engagemang och fler resurser. Vi kan inte själva lösa den uppgiften i en ideell förening. Det blir också en ekonomisk fråga, även om pengar inte löser allt.
Hon utvecklar:
– Om vi har möjlighet att anställa tränare och personal som leder verksamheten, kan vi såklart snabbare ta emot både fler barn och ungdomar. Och inte minst erbjuda fler träningstillfällen för våra gymnaster som vill satsa och utvecklas inom sin sport. Därför blir också halltider en nyckelfråga.