Bussförare svårt misshandlad vid Knappekullaskolan
En bussförare blev slagen och sparkad på utanför Knappekullaskolan i Lerum för två veckor sedan, enligt en anmälan till Arbetsmiljöverket. Föraren vill inte anmäla händelsen – men nu meddelar Lerumspolisen att brottet kan komma att utredas ändå.
– Det där vill man gärna sätta stopp för, säger David Hallberg, polis.
Det var vid 19.30-tiden under onsdagen den 3 mars i år som tre unga män närmade sig en sjuktransportbuss parkerad utanför Knappekullaskolan i Lerum.
I den vita Ford minibussen satt en man som av arbetsgivaren, Göteborgs buss, beskrivs som en rutinerad förare. Föraren väntade på sitt nästa uppdrag när kvällen fick en plötslig och obehaglig vändning.
– Det är klart att jag känner att det här är orimligt. Det här är ett tecken på att samhället är på väg åt fel håll, säger Peter Olsson, vd vid Göteborgs buss, som verkar på uppdrag av Västtrafik.
De tre männen började banka på bussens bakruta, det framgår av en anmälan till Arbetsmiljöverket som LT har tagit del av.
Föraren stiger då ut ur bussen och konfronterar de tre männen, som han i anmälan har beskrivit som tre ungdomar, och frågar vad de håller på med. Det är då situationen eskalerar.
En av de tre männen tar ner sin ena hand i byxlinningen, som om han fingrar på en pistolkolv, heter det i anmälan. En av de andra männen kastar en öppnad burkdricka på föraren som då ilsknar till, tar upp burken och häller ut den över en av männen.
Då blir föraren nedslagen. ”När vår förare ligger på marken utsätts han för sparkar över hela kroppen förutom huvudet”, skriver Göteborgs buss i sin anmälan till Arbetsmiljöverket.
Anmälan beskriver också hur de tre männen tar av bussförarens skor och trampar på hans tår. Höger ben, knäskål och revben blir särskilt utsatta för svårt våld.
– Jag accepterar inte något sådant här. Det är väldigt tragiskt och för den inblandade är det väldigt traumatiskt, säger Peter Olsson.
De tre männen lämnar sedan platsen och föraren samlar sig. Trots den svåra misshandeln går han tillbaka till bussen och fortsätter arbetsdagen. Även nästa dag arbetar han som vanligt.
Först på fredagen sjukanmäler han sig på grund av smärta och besöker läkare. Enligt anmälan till Arbetsmiljöverket konstaterar läkaren då att han har inre blödningar som ”kan få allvarliga påföljder”. Så fortsätter det: ”Läkaren säger att det kan ta 12–16 veckor innan hans kropp är återställd om allt läker som det bör”, heter det i anmälan.
Föraren vill inte polisanmäla misshandeln. LT har sökt föraren via arbetsgivaren, som meddelar att han inte vill uttala sig.
– Det är upp till föraren att avgöra om det ska polisanmälas eller inte och föraren har fram till nu inte valt att göra det, säger Peter Olsson.
Men Lerumspolisen kan komma att utreda händelsen ändå. David Hallberg, polis i Lerum, berättar att de själva måste skriva en anmälan om de får kännedom om ett brott.
– Det är svårt om inte målsägande är med på tåget. Inte omöjligt, men svårt, säger han och fortsätter:
– Det kan ha upprättats en anmälan som jag inte har kännedom om, som har lagts ner på grund av att man inte har målsäganden med sig.
David Hallberg berättar att det ändå kan bli tal om en anmälan, om ingen redan har skrivits.
– Förare är en utsatt yrkesgrupp, säger han och fortsätter.
– Det där vill man gärna sätta stopp för. Men ungdomar är svåra att identifiera. För är man ung har man inte varit med om så mycket än, man kanske till och med debuterar med sådant här.
Händelsen har lett till oro bland andra förare på Göteborgs buss, som har 240 anställda, berättar Peter Olsson.
– Man ifrågasätter varför det har blivit så här och varför man drabbas av något sådant här som helt oskyldig, vad man förstår. Då blir det diskussioner i lunchrummet, säger han.
Företagshälsovården har aktiverats och Göteborgs buss har kontinuerlig kontakt med den skadade föraren, berättar Peter Olsson.
– Vi har haft ganska mycket arbete kring det här och vi har rutiner som fungerar när det händer sådant här.
Hur ska man skydda sig?
– Våra instruktioner är att känner man sig hotad på något vis ska man inte vara kvar på plats. Men det är inte alltid så lätt och det är en komplicerad fråga.
Hur jobbar ni med detta framåt?
– Det vi kommer att titta på är om det här är en lämplig plats att stå på. Man kanske ska stå på en annan plats. Att titta på vad det finns för folk runtomkring och om det finns belysning så att man känner sig så trygg som möjligt, det är sådana frågor som dyker upp i efterhand.