ATT CYKLA TILL LYCKA Trampa iväg all oro och sorg på natursköna landsvägar.

Skaka av dig världens bekymmer genom att ta en tur med cykeln.

”Melankoli är oförenligt med cykling”, skrev James E. Starrs i The Literary Cyclist, och jag håller med. Jag tror inte man kan vara på dåligt humör när man cyklar längs en landsväg under en sommardag, med vinden i håret och pedalerna som går runt och runt.

Cykling som antidepressivt medel backas också upp av vetenskap. Studier visar att cykling ökar ämnen i hjärnan som höjer känslan av lugn och ro. Det fokus som krävs för att cykla är ett kraftfullt motgift mot sorg – du kan helt enkelt inte älta det förgångna för länge när det finns horisonter att nå och mil av landsbygd att korsa.

Att syssla med något så upprepande som cykling får också tankarna att vandra och ger möjlighet för djupare eftertanke. Eller så kan man tänka på något enkelt som en mental shoppinglista eller bestämma vilka låtar du skulle sjunga i Idol. Hur som helst får du lite tid till att höra dig själv tänka. Albert Einstein trodde också att han kom fram till relativitetsteorin medan han cyklade.

I vårt vackra gröna land är cykling ett utmärkt sätt svepa in landskapet runt dig. Fly från staden en söndag. Planera istället en rutt på tysta landsvägar och cykelvägar, förbi sjöar, blomsterängar och nyfikna kor. Avsluta med en kall dryck på ett mysigt litet café.

En av mina favoritupplevelser på cykeln var ett litet men perfekt sommaräventyr med min vän Charlie. Vi bestämde oss för att göra vår cykelsemester i England. Vi började i Ledbury, en gammal handelsstad nära Malverns i England, och vi hade en plan - en rundresa på 60 kilometer till Ross-on-wye och tillbaka. Väderprognosen sa att det skulle regna men vi bestämde oss för att skratta hänsynslöst åt dåligt väder, slänga cyklarna bak på bilen och köra mot cykelvägen.

Det är svårt att hitta en mer typisk engelsk väg än den vi tog. Vägen slingrande genom Herefordshires skuggiga dalar, uppför trädkantade kullar, genom idylliska byar och förbi bönder som vinkade till oss från Land Rovers.

Solen sken och vi avverkade kilometer efter kilometer av de slingrande körfälten och hamnade i söta byar med namn som Much and Little Marcle, Pixley och Hole-in-the-wall. Vi cyklade förbi gröna fält där cricketracket som träffade en boll, följt av artiga applåder, var det enda som bröt söndagstystnaden.

Fåglarna sjöng och flugorna surrade – främst i våra munnar när vi körde genom massiva svärmar. Men vi tänkte att flugor är en bra proteinkälla och att det var ett effektivt mellanmål mitt i cyklingen om vi svalde några stycken.

Den surrealistiska känslan av att vi kanske har snubblat in i ett tidigare årtionde, eller till och med ett alternativt universum, fortsatte när vi trampade förbi byn Fownhope och såg ett stort träd gå på promenad. Detta visade sig vara byns årliga Heart Of Oak Festival, där en grupp ortsbor bar på blombuketter och marscherade stolt bakom sin rosettbeklädda ek, följt av en orkester och ett gäng scouter. Vi följde efter paraden lite, de verkade inte ha något emot det.

När vi lämnade festivalen bakom oss och trampade hemåt längs tomma vägar insåg jag hur lycklig jag kände mig och hur harmonisk världen plötsligt verkade.

Nästa gång du vill fly från världens alla problem kan en cykeltur vara ett bra sätt att göra det på. Jag rekommenderar det starkt! Du kanske finner (eller cyklar) vägen till lycka.