I SITT EGET UNIVERSUM
Visst kommer vi njuta av en svensk stjärna – men nere på Jorden handlar spansk fotboll alltid om de två giganterna
Vill du höra en saga om La Liga?
Okej – men lova att inte bli arg i maj.
När guldet delas ut kommer verkligheten att vinna.
Det lyser en stjärna över staden Vigo. John Guidetti är här som en frälsare, med ryktet om att kunna leda ett anfall med sin obestridliga tro på tre poäng. Han är här för att spruta eld över motståndarmålen och njuta av hur flammorna förstoras av de svenska vindarna från norr.
Alldeles oavsett hur det går för honom känns det på förhand som rätt klubbval. Visst stod Sevilla där med öppna armar, men det är en sak att flankera Iago Aspas och en helt annan att ersätta Carlos Bacca.
I Celta Vigo kan Guidetti få tid och ro att blomma ut på allvar. Presterar han på topp kan klubbar som Atletico Madrid och Valencia pussla ihop en affär, men fram till den dagen ska han lysa som en stjärna över Vigo.
Här skiljer sig dock den välbekanta berättelsen från originalet. De tre vise männen från Barcelona bryr sig nämligen inteom frälsarens ankomst.
Tiki- takan revolutionerad
Messi, Neymar och Suarez behöver knappast tänka på någonting annat än sin egen överlägsenhet. Tillsammans har de bildat en vacker och effektiv triad som sköt Barcelona till guld, rökelse och myrra.
Alla vet det här. Alla vet hur ” Barca” spelar. Av just den anledningen är det fascinerande hur tiki- takan har lett till fortsatta framgångar när den var levande begravd efter snacket om en döende spelstil.
Barcelonas filosofi lever – och den är revolutionerad.
Ivan Rakitic löper in i ytor som inte existerar förrän han är där, Suarez erbjuder alternativet ” långbollar” när han sticker i raka, bestämda löpningar mot mål, Neymar tänder blåröda gnistor parallellt med de gröngula – och den största lilla pojken dribblar sig allt närmare evigheten.
Tuffaste jobbet
I huvudstaden, då? Där är allt och inget sig likt.
Florentino Perez har skickat iväg Carlo Ancelotti och frågat Rafael Benitez om han är sugen på att ta världens svåraste jobb. Du basar över historiens mest framgångsrika fotbollsklubb – men självklart kan
du bli sparkad även om du vinner.
President Perez vill se bärgade bucklor och bländande fotboll gå hand i hand. Oavsett vilka rafflande nyförvärv som ramlar in är pressen lika stor som alltid på Luka Modric att styra och Toni Kroos att städa, på James Rodriguez vänster och Karim Benzemas höger.
Deras arbetsgivare vill se guld som glimmar vad gäller både estetik och titlar. Det vet Cristiano Ronaldo mer än någon annan.
Ännu en gång kisar han mot solen och tar ett så djupt andetag att överkroppen gungar. Kastar han en blick över floden Manzanares kan han dessutom se en brinnande ledare beordra sina mannar att tro på det omöjliga.
Orubblig ordning på sikt
Diego Simeone fortsätter att värva smart, men den här gången känns hans Atletico Madrid snäppet sämre, utrustade med lite mindre energi och frenesi. Jackson Martinez är visserligen ännu ett genialiskt anfallsköp, men Arda Turan, Mario Mandzukic och Joao Miranda jagar nu framgångar någon annanstans – och så är ju den nya världsordningen orubblig på sikt.
Barcelona och Real har för mycket pengar och för stor attraktionskraft. De är för svåra att besegra i det långa loppet. Atletico Madrid kommer inte att lyckas, inte Sevilla eller Valencia eller Villarreal heller. Det är så verkligheten ser ut. Vi kan prata om sagor och legender hur bäst vi vill, men när La Liga rullar igång är den ju dränkt i realism.
En svensk stjärna må lysa över Vigo, Simeone må försöka dela havet igen, men som vanligt kommer pokalen att lyftas mot den rödblå himlen i Barcelona eller mot den vita i Madrid.