IL CAPITANOS SISTA CHANS

Så nära. Så långt borta. Åtta gånger har Roma slutat tvåa på 2000- talet – och när Totti dansar för sista gången vill han så gärna göra det i scudetto- solens strålar.

Bilen har tonade rutor, svarta som olja. Francesco Totti rullar in på träningsanläggningen med ett leende som knappt orkar utstråla glädje. Han är gammal och trött. Tiderna då han svischade förbi motståndarna och luckrade upp försvarsportar har förvandlats till magiska minnen, men supportrarna älskar honom inte mindre för det. De jublar och hoppar, sjunger och skriker om en kapten större än självaste påven.

I nästan 25 år har Tottis själ svävat fritt från planen till publiken, graciöst snuddat stjärnorna och landat mjukt i straffområdet för att hamra in volleyträffar i vänsterkrysset. Nu är han gammal. Gammal och trött.

Kontraktet löper ut nästa sommar. Han har sett allt, hört allt och gjort det mesta, men nästan lika mycket som sin vunna ligatitel lär Tottiminnas den där förbannade andraplatsen. På 2000- talet har Roma slutat tvåa i Serie A åtta gånger. Två gånger har man blivit snuvade på guldet i säsongens allra sista halvlek. Diego Milito och Zlatan Ibrahimovic har turats om att ta ett fast grepp om Inters båge och avfyrat pilar mot det hoppfullt bultande Roma- hjärtat.

De senaste åren har Juventus varit ännu mer skoningslösa. De har lekt hem ligan med Andrea Pirlo som mästare, med Paul Pogba som urkraft och Carlitos Tevez som avgörande anfallare. Nerifrån blickar Roma upp. De försöker och frustar, men faller och förlorar.

Juve känner till alla knep

Fotbollens storhetstider går i cykler, men i ryggmärgen på de riktiga storklubbarna finns en vinnarmentalitet. Juventus är Italiens mesta mästare. De vet exakt hur man gör för att vinna, de känner till alla knep. Roma är helt annorlunda. Hit kom tränare Rudi Garcia för två somrar sedan. Tillsammans med den sluge sportchefen Walter Sabatini pusslade han ihop ett lag med väldigt mycket spets, men väldigt lite bredd.

Gick den komplette holländaren Kevin Strootman sönder kunde inte Michael Bradley fylla ut hans skor. Försvann Gervinho ur matcherna lyckades inte Adem Ljajic axla fantasimanteln. Klev Francesco Totti ut skadad orkade inte Miralem Pjanic bära offensiven.

Och fjolårssäsongen blev ännu värre.

Supportrarna vacklar

Roma inledde starkt, men efter 1– 7 mot Bayern München var psyket massakrerat. Till slut red man dock ur stormen och kvalificerade sig för Champions League efter en förlösande derbyseger. Det räckte för vissa, men inte för andra. Supportrarna visste inte vad de skulle tycka eller tro om sin spelartrupp och blev frustrerat kluvna angående tränare Garcia.

Visst att Roma aldrig varit någon italiensk dominant, men det här var ju året då man skulle ha gått hela vägen. Nu står man i stället vid världens ände igen. För femte gången på fem år står Roma redo att födas på nytt.

Efter en era med Luis Enrique och en annan med Zdenek Zeman, och efter beslutet om att bygga en ny arena och efter två raka andraplatser i ligan är det förståeligt att supportrarna vacklar i sina förhoppningar. De viskar sinsemellan:

Kommer Juventus att spela hem ännu en scudetto? Kan Lazio och Napoli glida om? Är Milanos giganter på väg att resa sig ur dödsskuggornas dal? Och var står egentligen klubben vi älskar?

Totti ledde orkanoffensiv

Roma och Rom är en förtrollande kombination. Det är vackert att titta på Pjanics poetiska fötter, och befriande att se Alessandro Florenzi rusa upp på läktaren för att hylla sin farmor efter ett mål. Under stora delar av 2000- talet har Roma dessutom bjudit på sprakande fotboll.

För tio år sedan revolutionerade man sporten genom att sätta Totti som falsk nia och låta honom droppa ner för att dra isär motståndarnas mittförsvar. För fem år sedan ledde Totti en orkanoffensiv på tre tenorer i form av Jeremy Menez, Mirko Vucinic och han själv.

Det var vackert – det var det verkligen – men skönhet vinner inte alltid matcher och definitivt inte alltid ligatitlar. Francesco Totti är nog beredd att hålla med.

Den legendariske kaptenen gör sin förmodligen sista säsong i Roma, i hans första, största och enda kärlek. När tabellen summeras kommer han antingen att dansa i scudetto- solens strålar som en vinnare – eller deppa i det bleka månskenet som en evig tvåa.