HERE’S CONTE!
En majestätisk trippel 2010 toppat med första segern i Champions League. Därefter följde en lång svit av anonyma säsonger för Inter. Men nu verkar det som ”pazza Inter” är tillbaka i den italienska toppen, och siktar på mycket mer.
GALNA INTER VILL TA SIG IN I FINRUMMET IGEN OCH BRYTA JUVENTUS DOMINANS
Bilden är evig för alla som följer Inter. Scenen var parkeringshuset under Estadio Santiago Bernabéu i Madrid efter att Inter besegrat Bayern München i finalen av Champions League i maj 2010.
Ur en limousin hoppar Inters tränare José Mourinho. Han har sett att spelaren Marco Materazzi står lutad mot en vägg, väntande på den buss som ska ta laget till hotellet för segerbankett.
Mourinho går fram till Materazzi, kramar om denne än mer ömsint än han gjort efter slutsignalen ett tag innan. Därefter viskar de två något till varandra innan Mourinho återvänder till limousinen. Då med tårar rinnande på kinderna.
Senare har Materazzi berättat att vad som sades mellan de två helt enkelt var ett kort
grazie, tack. Men det upprepades gång efter gång och med många känslor inblandade.
”Marco var symbolen”
Det var inte bara för den stora titeln, som gav Inter en unik trippel det året, som de två tackade varandra.
De tackade även varandra för samarbetet under den portugisiske tränarens sejour i klubben. I Milano hade han på alla sätt varit ”The special one”. När de två Interföreträdarna tackade varandra nere i betongkulverten var det i vetskapen att Mourinho redan veckan efter skulle skriva på som manager för Real Madrid.
– Marco var symbolen för alla känslor den kvällen, har Mourinho senare sagt till La Gazzetta dello Sport som förklaring till varför han valde att ta avsked just via Materazzi.
Vad man inte anade den kvällen var att Mourinhos avsked också inföll vid klubbens zenit för en överskådlig framtid. Tio år senare är de tre titlarna och Inters position i absolut Europatopp våren 2010 smått osannolika.
Klubben har under säsongerna som gått visserligen aldrig nosat vid degradering. Men nerazzurri, de svartblå, blev åter en klubb bland andra medan Juventus intog en helt egen position i italiensk fotboll och även utmanade kontinentens bästa klubbar.
Under sex säsonger från 2011 nådde Inter inte spel i Champions League. 2012 kvalificerade man sig inte ens för spel i Europa efter en niondeplats. Klubben har inte nått slutspelet av Champions League på åtta långa säsonger.
Förlusten av Mourinho visade sig bli fatal. Men där fanns fler faktorer.
2011/2012 hade Inter exempelvis en märklig otur med skador.
Tidvis var namn som Antonio Cassano, Esteban Cambiasso, Dejan Stankovic, Diego Milito, Walter Samuel och Javier Zanetti borta samtidigt.
Men var det bara otur? Det frågade sig allt oftare expertis och fans.
Samma sak hade aldrig hänt historiskt välskötta klubbar som Juventus, menade många. Var det hela rent av följderna av en självbelåtenhet som tycktes evig i Inter?
Tränarkarusellen blev parodisk. Mellan Mourinhos farväl 2010 och Contes entré 2019 har följande coacher passerat revy: Rafael Benítez, Leonardo, Gian Piero Gasperino, Claudio Ranieri, Andrea Stramaccioni, Walter Mazzarri, Frank de Boer, Stefano Vecchi (två gånger), Stefano Pioli och Luciano Spalletti.
Publiken har kommit tillbaka
Att klubben gått genom ägarskiften där först den indonesiske affärsmannen Erick Tohir och senare kinesiska Suning Holding Group skulle styra klubben i ny riktning har inte direkt adderat kontinuitet.
Tidvis tröttnade även Serie A:s mest trogna supporters.
2000 hade Inter 56 000 i publiksnitt. 2015 var det nere vid bleka 37 270. Några säsonger hade rivalen Milan mer publik, en tuff realitet för kärnan av interisti.
Men den gamla giganten har rest sig de senaste åren och i synnerhet så med Conte. Under den märkliga senaste säsongen kom klubben tvåa, bara en poäng efter Juventus. Inter nådde dessutom final
nter är det enda italienska laget som har vunnit trippeln samma år ( Serie A, Coppa Italia och Champions League, 2010).
nter har varit publiketta i Serie A under samtliga säsonger under 2010-talet, förutom 2011/12 och 2014/15. Här är klubbens publiksnitt sedan 2010:
2010: 56 195 2011: 59 697 2012: 44 806 2013:
46 551 2014: 46 246 2015: 37 270 2016: 45 538
2017: 46 622 2018: 57 529 2019: 58 789 2020:
60 738. Källa: European Football Statistics