Tänk vad några små droppar kan göra gott

Kylan som länge hade hållit sitt stenhårda grepp om oss var densamma. Snön låg som ett tjockt täcke över både mark och hustak och mars var bara någon dag gammal.

Allt det yttre pekade på att det var vinter och erfarenheten från tidigare vintrar sade mig att det var långt kvar till dess att det ens gick att fundera på om våren trots allt lurade bakom hörnet. (Det gjorde den naturligtvis inte).

Ändå var det något mycket litet som fick det att närmast spritta i benen på mig när jag var ute på en sen lunchpromenad i slutet av förra veckan.

När jag hade kommit till parkeringen vid Tegelbruksvägen hörde jag hur det droppade.

Droppet kom från från ett av garagens tak och det var istappar som hade börjat smälta i eftermiddagssolen.

Trots att det enligt alla definitioner var vinter och kommer fortsätta vara det ett bra tag till var de små dropparna åtminstone en försmak av vad som kommer.

Den här gången lät jag känsla gå före förnuft och det kan erkännas att jag njöt lite extra på väg tillbaka till redaktionen.

Så litet, men samtidigt så underbart i all sin enkelhet. Så här års kan det hjälpa med något sådant för att för en kort stund glömma kyla, mörker och täckjacka.

Och kanske, kanske kan det vara fler istappar som smälter de kommande dagarna. I de prognoser som jag har tagit del av ska det bli plusgrader de kommande dagarna.

Så komsi, komsi våren, du är hjärtligt välkommen och väldigt efterlängtad.

Tills vidare får jag hålla utkik efter fler istappar.