Varför vill ni inte prata med oss över telefon?
Den senaste tiden har vi på redaktionen diskuterat ett problem som vi känner har blivit allt större. Det handlar om intervjusituationer och framför allt de intervjuer som vi vill göra med kommunala tjänstemän.
När vi gör intervjuer vill vi absolut helst göra det på två olika sätt, telefonintervju eller ett möte ansikte mot ansikte, lite beroende på storlek på artikel och vilken typ av frågor det rör.
Även om vi inte har några siffror på det är vår känsla att det har blivit allt svårare. Vi har på ganska kort tid haft flera tillfällen då vi blivit hänvisade till mejl utan riktigt motivering.
Ibland har vi uttryckligen bett om en telefonintervju, men ändå fått mejlsvar.
En mejlväxling blir aldrig lika bra som en telefonintervju. Det tar längre tid att få artikeln klar, vi missar chansen att ställa direkta följdfrågor, dessutom blir svaren ofta onödigt byråkratiska och skriftspråkliga.
Vi är medvetna om att det kan finnas giltiga skäl att föreslå en mejlväxling, någon kanske är utomlands i en helt annan tidszon, eller har tappat rösten.
Att få motiveringen att man inte är så bekväm med intervjuer eller hellre låter kommunikationschefen prata tycker jag inte håller. En kommunal tjänsteman ska gå att få tag i och ställa frågor till över telefon. Det handlar inte om att alltid vara tillgänglig utan om att hitta en tid när det passar. Där är vi anpassningsbara.
Jag tycker att vi har varit väldigt tydliga och generösa genom åren med att de som intervjuas får läsa sina citat innan tryck för att försäkra sig om att allt har blivit korrekt uppfattat och återgivet.
Så kommunala tjänstemän, varför vill ni inte prata med oss över telefon?