Nyhetsfronten
Tekniken spreds under bronsåldern
Arkeologer vid universitetet i tyska Göttingen har slagits mot varandra med kopior av svärd från bronsåldern. Med hjälp av experter på stridstekniker har de kunnat återskapa bucklor och repor på vapnen som man har hittat på riktiga svärd från perioden.
På grund av bronsålderssvärdens relativt mjuka blandning av koppar och tenn, har vissa arkeologer haft teorin att svärden enbart har haft ceremoniella syften. Men studien från Göttingen bevisar att bronsålderns stridsteknik anpassades efter metallen.
»Svärd är det första redskapet som tillverkades enbart för att döda», menar arkeologen Raphael Hermanni. Bronsåldersklingans egenskaper gör att användningen är begränsad och svärdet kan förstöras av oaktsamt bruk. Forskarna undrade därför om bronsålderskrigare undvek att korsa klingor med varandra för att inte slita på vapnet. Stickskador mot mjuka delar skulle exempelvis skonat metallen.
för ändamålet gjöt man sju replikor av bronsålderssvärd hittade i Europa från 1600 f Kr till år 600 f Kr. Svärden utsattes för slag svärd mot svärd, men också mot spjut och sköldar. De märken som slagen lämnade efter sig analyserades systematiskt under mikroskop och jämfördes med de arkeologiska fynden. Men något saknades.
Forskarna anlitade experter som stred mot varandra enligt svärdskonstmanualer från medeltiden. Rörelserna och vapnens slitage filmades med höghastighetskameror, och man upptäckte ett mönster i reporna på replikorna och de gamla svärden.
Slitaget från olika platser och olika perioder antyder att en särskild stridskonst för bronssvärd tillämpades – som sedan spred sig successivt i Europa över hundratals år. Svärden användes alltså flitigt i strid, och med stor skicklighet. Bronsålderskrigarna korsade klingor på slagfälten, utan att förstöra bladet.