Järn­vägs­spår av slav­ar­be­te

För­vå­nans­värt myc­ket finns kvar av and­ra världs­kri­get ovan­för nor­ra pol­cir­keln – till och med spår av en mind­re känd svensk in­sats med ame­ri­kanskt mi­li­tär­flyg i ju­ni 1945.

Militär Historia - - Contents - Lars Gyl­len­haal är för­fat­ta­re och mi­li­tär­histo­rik skri­bent.

I Kir­ke­nes, Faus­ke och Töm­mer­ne­set hit­tar man spår från and­ra världs­kri­get.

Hit­lers störs­ta ark­tis­ka pro­jekt var en järn­vägs­lin­je tänkt att slu­ta först vid den fins­ka (se­der­me­ra rys­ka) grän­sen. Or­ga­ni­sa­tion Todt (OT) var ett tyskt pa­ra­mi­li­tärt in­gen­jör­för­band upp­kal­lat ef­ter Fritz Todt, en tysk in­gen­jör och ti­dig na­tio­nal­so­ci­a­list. OT var en av fle­ra We­hr­machts­ge­folge, en or­ga­ni­sa­tion sär­skilt knu­ten till den tys­ka krigs­mak­ten.

Det var TODT som skul­le för­verk­li­ga Hit­lers vi­sion om att med järn­väg kny­ta ihop he­la Nor­ge än­da bort till Kir­ke­nes, den nord­ost­li­gas­te sta­den in­te långt från sov­je­tis­ka/rys­ka Mur­mansk. Det in­ne­bar ar­be­te i ett av de mest ut­ma­nan­de land­ska­pen på jor­den, med en häp­nads­väc­kan­de mängd fjäll och fjor­dar. Det ark­tis­ka kli­ma­tet och den of­ta to­ta­la bris­ten på när­lig­gan­de bil­vä­gar un­der­lät­ta­de in­te.

Som van­ligt skul­le OT främst för­li­ta sig på slav­ar­be­ta­re, hu­vud­sak­li­gen sov­je­tis­ka och ju­go­sla­vis­ka krigs­fång­ar.

Det OT-av­snitt som an­sva­ra­de för det­ta mest ex­tre­ma järn­vägs­pro­jekt kal­la­des OT-Ein­satzgrup­pe »Wi­king«. Pro­jek­tet be­drevs helt till slu­tet av Tred­je ri­kets ex­istens, till en kost­nad av tu­sen­tals män­ni­sko­liv.

Re­ser man med bil el­ler buss från svens­ka Norr­bot­ten (Ar­jeplogs kom­mun) för att se det­ta väl­di­ga pro­jekt är en na­tur­lig förs­ta an­halt Klung­set, bred­vid sta­den Faus­ke cir­ka sju mil ovan­för nor­ra pol­cir­keln. Klung­set är för­mod­li­gen den mest in­tak­ta OT­ba­sen som finns, och ett av få be­va­ra­de tys­ka mi­li­tär­sjuk­hus från kri­get.

För­ra gång­en jag be­sök­te det, för 19 år se­dan, var bygg­na­der­na i ett rätt be­dröv­ligt till­stånd. Nu har fle­ra de­lar re­no­ve­rats. År 2015 blev kom­plex­et skyd­dat av Rik­san­tik­va­ri­en i Nor­ge.

det­ta sjuk­hus­kom­plex bygg­des i sam­band med det enor­ma ark­tis­ka järn­vägs­pro­jek­tet till Kir­ke­nes 1942–43, främst för tysk OT-per­so­nal. Byg­gan­det ut­för­des av slav­ar­be­ta­re, lo­ka­la fir­mor och ett syd­norskt bygg­fö­re­tag. När ba­sen stod klar 1943 be­stod den av 12 bygg­na­der med en to­tal ka­pa­ci­tet på 200 sjuk­bäd­dar. I dag be­va­ras 4 av des­sa bygg­na­der.

Även om hu­vud­de­len av ar­bets­kraf­ten be­stod av krigs­fång­ar fick den­na grupp ba­ra be­grän­sad be­hand­ling vid ba­sen. Det­ta för­änd­ra­des ra­di­kalt ef­ter den tys­ka ka­pi­tu­la­tio­nen, när USAAF, allt­så den ame­ri­kans­ka ar­méns flyg­styr­kor, i ju­ni 1945 flög Svens­ka Rö­da Kor­set-per­so­nal och me­di­cinsk

ut­rust­ning för att be­hand­la de mest sju­ka sov­je­tis­ka fö­re det­ta fång­ar­na. Så­le­des för­de ame­ri­kans­ka C-47-flyg­plan svensk vård­per­so­nal från Lu­leå/Kal­lax (F 21) till Bo­dös flyg­plats, in­te långt från Klung­set.

För­hopp­nings­vis blir Klung­set nå­gon gång i fram­ti­den ett verk­ligt mu­se­um. Hu­vud­bygg­na­den har re­no­ve­rats och en an­nan har läm­nats prak­tiskt ta­get in­takt se­dan 1945 och in­ne­hål­ler många ovan­li­ga fö­re­mål och fo­to­gra­fi­er. Att ba­ra gå runt på ba­sen, sär­skilt i käl­lar­na, är i sig en stark upp­le­vel­se. De två her­rar­na som äger lo­ka­ler­na har ock­så fle­ra re­le­van­ta tys­ka och al­li­e­ra­de mi­li­tär­for­don, någ­ra näs­tan orör­da se­dan kri­get, någ­ra re­no­ve­ra­de.

In­te långt från Faus­ke/Klung­set lig­ger Bo­dö med Nor­ges störs­ta flyg­mu­se­um, som är så stort och se­värt att det be­hövs minst en hel­dag för att verk­li­gen upp­le­vas. Ba­ra någ­ra sten­kast från det lig­ger ett mu­se­um mer in­rik­tat på mark­stri­der, Bo­dös krigs­hi­sto­ris­ka mu­se­um.

Men ef­tersom des­sa mu­se­er ti­di­ga­re har be­hand­lats i Mi­li­tär Histo­ria (i nr. 3/2018) ska vi nu istäl­let tit­ta på plat­ser

»KLUNG­SET ÄR FÖR­MOD­LI­GEN DEN MEST IN­TAK­TA OT-BA­SEN SOM FINNS»

li­te läng­re norrut. Drygt tio mil norr om Faus­ke lig­ger det om­rå­de där Hit­lers ark­tis­ka järn­vägs­pro­jekt tog slut på grund av krigs­slu­tet i Eu­ro­pa i maj 1945. Det finns längs den­na sträc­ka bå­de res­ter av själ­va järn­vä­gen, som tunn­lar och ban­val­lar, och oli­ka tys­ka lä­ger med kopp­ling till bygg­na­tio­nen. Få av des­sa res­ter är skyl­ta­de, men man kan hit­ta fle­ra av plat­ser­na via nors­ka böc­ker och nät­si­dor. Ob­ser­ve­ra att långt ifrån allt finns på nä­tet.

Vad finns inu­ti de nord­li­gas­te tys­ka ark­tis­ka järn­vägs­tunn­lar­na? Först vill jag klar­gö­ra att över­giv­na tunn­lar från and­ra världs­kri­get egent­li­gen in­te bör be­trä­das, sär­skilt in­te om man sak­nar sä­ker­hets­ut­rust­ning och gui­de. Ste­nar kan loss­na från ta­ket och det kan fin­nas vas­sa fö­re­mål.

Men vad kan man med skydds­hjälm och en lo­kal gui­de upp­le­va inu­ti tunn­lar­na? Of­ta finns där just ingen­ting fy­siskt, men ic­ke desto mind­re kan man där näs­tan ta på en ödes­mät­tad stäm­ning. Sär­skilt när man kän­ner till allt slit med enk­la verk­tyg och al­la liv, som kräv­des för att byg­ga tunn­lar­na.

Ibland lig­ger där ock­så ros­ti­ga res­ter från ar­be­tet som be­drevs. Fler res­ter, som mat­kärl, kan man ef­ter en del le­tan­de fin­na i läg­ren i an­slut­ning till tunn­lar­na. Vill man di­rekt och en­kelt kom­ma till ett re­la­tivt in­takt och ny­li­gen skyl­tat tyskt lä­ger för främst krigs­fång­ar från Sov­je­tu­ni­o­nen, då ska man be­ge sig till Töm­mer­ne­set, med bil/buss 107 kilo­me­ter norr om Faus­ke. Töm­mer­ne­sets krigs­hi­sto­ris­ka se­värd­he­ter lig­ger på kort pro­me­na­dav­stånd från E6:an. Fak­tum är att man på ett stäl­le vid

E6:an nä­ra Töm­mer­ne­set kan se tysk tagg­tråd från and­ra världs­kri­get ut­an att ens kli­va ur bi­len.

När man går om­kring i Töm­mer­ne­sets oli­ka lä­ger­bygg­na­der är det en upp­le­vel­se mer min­nesvärd än de fles­ta mu­sei­be­sök – ef­tersom så myc­ket finns kvar från då­ti­den. Kring vis­sa plat­ser, och i vis­sa bygg­na­der, finns text och fo­ton lik­som ett lä­ger­dio­ra­ma un­ge­fär i ska­la 1:48. Läs om hur sov­je­tis­ka sol­da­ter, till ex­em­pel från Staling­rad, slu­ta­de si­na da­gar här på grund av Hit­lers »Po­la­rei­sen­bahn», allt­så po­larjärn­väg. Inga dataskär­mar, ing­en tek­nik alls, men hit bor­de än­då många fler kom­ma.

Töm­mer­ne­set är all­tid öp­pet och det kos­tar ing­et att be­sö­ka. Men med snö är det svårt att få ut så myc­ket av be­sö­ket, var­för ett be­sök lämp­li­gast bör ske om som­ma­ren el­ler hös­ten.

»TÖM­MER­NE­SET ÄR ALL­TID ÖP­PET OCH DET KOS­TAR ING­ET ATT BE­SÖ­KA»

Ger man sig in i de över­giv­na tys­ka järn­vägs­tunn­lar­na ska man ha gui­de och sä­ker­hets­ut­rust­ning. Ibland mås­te man även ha en gum­mi­båt.

Riks­väg 95 ock­så kal­lad »Sil­ver­vä­gen» le­der än­da fram till Bo­dö.

En tysk Phäno­men från den re­stau­re­ra­de OT-ba­sen i Klung­set. Där an­vän­des den som am­bu­lans, ef­ter kri­get gick den till en bond­gård.

Bil­den till hö­ger: Sam­ma plats ef­ter krigs­slu­tet med tys­ka sol­da­ter och svens­ka rö­da­kor­sa­re.

Bil­den till väns­ter: Or­ga­ni­sa­tion Tod­ts sjuk­hus i Klung­set i dag.

Krigs­fång­ar­nas ofull­bor­da­de po­larjärn­väg är till stor del över­växt. Men in­till vis­sa mind­re nu­ti­da bil­vä­gar kan man fin­na res­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.