Trevliga grannar är viktigare än någonsin
Phar jag en otroligt vacker Stockholmsvy. Nedanför bron jag passerar brer järden ut sig, ibland glittrar solen nere i vattnet och lyser upp en stad som håller på att vakna.
Men på sistone har det varit många morgnar då jag knappt tittat ut. I stället har jag stirrat ner i telefonen.
Ännu en sprängning, ännu en skjutning.
Ibland känns det som att beinna sig i en framtidsdystopi. Hela tiden passerar det grova våldet nya gränser.
Det är lätt att hopplösheten tar över.
Det är lätt att glömma att de allra lesta av oss faktiskt vill varandra väl.
å tåget till jobbet
I huset höll en granne upp portdörren, en annan hälsade välkommen.
Om det blev jag så int påmind när jag nyligen hjälpte min kille att lytta. Vi kom körande med en fullpackad lastbil när vi stoppades av en bom några hundra meter från huset. En bom som behövde en nyckel för att öppnas, en nyckel vi inte hade.
Det skulle kosta tusenlappar för jouren att rycka ut. Men då kom en räddare i nöden; en man i bil som hade en nyckel – och lånade ut den till oss, främmande människor, trots att han själv behövde den senare samma dag.
Väl i huset höll en granne upp portdörren, en annan hälsade välkommen till området.
En tredje kom ut i porten för att låta sin nyikna vovve säga hej.
Ett par dagar senare höll en tonårstjej upp hissdörren, önskade trevlig kväll när hon klev av på sitt
våningsplan.
Kanske är jag bara känslosam eter alla grova våldsbrott som skett. Men det där välkomnandet, några vänliga ord, en vänlig gest, det gjorde mig så rörd.
För mitt i allt det hemska som sker, här i Stockholm och ute i världen, så är vi många som vill varandra väl.
Nästa gång ett våldsdåd sker, och jag sitter där på tåget till jobbet, ska jag blicka ut över järden och tänka på alla er i den här stan som sprider värme omkring er.
Ni behövs mer än någonsin.