Hockeyn gör Hugo självständig
Redan i landslaget – nu är målet Paralympics
Träning, gemenskap och
inte minst stor utveckling
utanför isen. Vallentuna
Hockeys Hugo
Liljebäck älskar
sin parahockey.
– Många tror att det
inte är riktig idrott, säger
han.
VALLENTUNA
Åtta år gammal satte sig Vallentunabon Hugo Liljebäck i en parahockeykälke för första gången.
Sporten och den unga hockeyfantasten blev en lyckad kombination som håller än, nio år senare.
– En familjekompis som jobbar inom Parasportförbundet tipsade. Jag åkte och provade och föll direkt. Jag kände direkt att det var rätt grej för mig, säger han.
Hugo föddes med ett ryggmärgsbråck och har provat på andra parasporter, men inget går upp emot parahockeyn.
– Det är likt hockeyn med hög fart, tacklingar och intensivt för att vara parasport tycker jag, säger Hugo Liljebäck.
Utvecklande
Till en början tränade han i Nacka och senare även hemma i Vallentuna. I dag är han 17 år och tränar bara i hemkommunen där han även går på hockeygymnasium.
Förutom att få ägna sig åt sitt intresse och få den fysiska träningen har sporten kommit med ovärderliga nycklar i vardagen.
– Det ger mycket på så många olika plan. Man lär sig väldigt mycket när man hänger med folk som har gått igenom samma saker och som dina föräldrar, hur bra de än är, inte kan lära sig. Som hur man klarar sig själv med rullstol till exempel. Det har varit det viktigaste för mig, att bli självständig. Där har jag fått väldigt mycket från parahockeyn, säger Hugo Liljebäck.
Han återkommer ständigt till glädjen och hur kul det är.
– Det är otroligt kul att ha något att längta till, ett sammanhang och något man är bra på. Sedan är det kul att utvecklas och möta folk med samma förutsättningar, säger han.
Samtidigt känner han att det inns mycket fördomar om parahockeyn.
– Jag tror att många föräldrar är rädda att sätta sina barn på paraiishockey på grund av till exempel tacklingar och att de är rädda att barnen ska skada sig. Det är inte mer skador i parahockeyn än i någon annan sport. Vi har skydd och kommer någon ny är det så klart ingen som åker och tacklar
den. I Vallentuna har vi en tioåring som är med. Det är klart att vi inte tacklar honom, säger han.
Det är inte mer skador i parahockeyn än i någon annan sport.
Landslagsman
Den unga backen har redan gjort avtryck nationellt och nyligen togs han ut till seniorlandslaget för första gången.
– I oktober var vi i Kazakstan och spelade B-VM. Det var otroligt kul, men gick inte riktigt vägen, säger han.
Att ta sig upp till A-divisionen och på sikt kvala in till Paralympics 2026 är de stora målen.
– Det vore otroligt hätigt att vara med och tävla med de riktiga topplagen. Där är vi inte riktigt än, säger Hugo Liljebäck.
sammanhang och något
man är bra på, säger Hugo