Roger dokumenterade pandemin genom gatuskyltar
Plåtade 400 skyltar – ”Kommer bli nutidshistoria” ◗ till greppade Roger Simonsson sin kamera och gav sig ut på Stockholms gator. Budskapen från näringsidkarna blev små tidskapslar av den tid som gått.
När pandemin slog
STOCKHOLM
Den 11 mars har fyra år passerat sedan WHO meddelade att utbrottet av covid-19 var en pandemi. Det är också datumet för det första dödsfallet kopplat till viruset i Sverige. Nu har samhället öppnat upp sedan en tid tillbaka och livet som vi känner det är mer eller mindre återställt.
Mitt i brinnande pandemi bestämde sig Roger Simonsson för att inkamma innerstadens alla gator och fotografera de skyltar som företag och näringsidkare satte upp.
– Jag satt på mitt stamställe, Café Dello Sport, när jag ick idén att det här kommer bli nutidshistoria. Man vet med våra mänskliga minnen att eter tio minuter har vi börjat glömma bort, säger Roger.
Fotograferat 400 skyltar
Han berättar att skyltarna var av alla slag – handskrivna, utskrivna, ibland snedskrivna eller med små stavfel. En skylt läste ”Bion stängd tills livet inte känns som en ilm längre”, en annan uppmanade att ”Ringa farfar” och en tredje påminde om att ”Detta smittar också: Leenden, vänlighet, skratt och omtanke”.
Totalt uppskattar Roger att han lyckades fotografera runt 400 skyltar.
– Jag började gå och cykla runt väldigt metodiskt. Först på Södermalm, gata upp och gata ner. Sen Östermalm, och så vidare.
Även om pandemin på många sätt var tragisk och resulterade i ekonomiska förluster för många företag, fanns det en värmande känsla av humor mitt i allt detta, relekterar Roger.
Han minns tillbaka på kvinnor som stod på sina balkonger och sjöng för att sprida glädje, och den panik som uppstod när handsprit blev en bristvara.
Inte lämnat spår
Personligen upplevde Roger pandemin som ganska behaglig. Han ick arbeta hemifrån, njuta av lugnare gym och en timmes promenad om dagen.
– Det inns värre saker i tillvaron, som krig till exempel. Men jag erkänner att min syn kanske hade varit annorlunda om jag själv eller någon nära mig hade drabbats.
Även i dag fortsätter företag att uppmana till stöd för lokala verksamheter, och ett litet hostljud får fortfarande en att rycka till, men förutom dessa små påminnelser har pandemin inte lämnat några större spår, menar Roger.
Jag började gå och cykla runt väldigt metodiskt.