Claes Eriksson redo för nya galenskaper

Nya humortrion Anakronisterna showar på Intiman

Eriksson är tillbaka i

Stockholm. Tillsammans

med Per Andersson och

Andreas T Olsson gör

han revyn Anakronisterna

på Intiman – med

allt från getdressyr till

korvdikter.

STOCKHOLM

Så, vad är då en anakronist? Förutom ett av två ord som Claes Eriksson ”har tillfört det svenska språket”. Det andra är ”galenskapare”. Humornestorn drar upp en gammal recension där han kallades anakronism.

– Det betyder ungefär ”något som fanns förr och som fortfarande inns, men inte borde innas.”. Jag tog det som en komplimang och sedan har jag hat det i bakhuvudet. Det är inte bara en liten mening i en recension, utan det ligger något int i det. För mig handlar det om att ta med något som är bra in i nutiden, säger han.

– Och en anakronsim behöver en anakronist för att innas. Man kan säga att det är en liten mild aktivist.

Ordets innebörd engagerar honom onekligen.

– Inte minst i Sverige inns det en enormt okritisk inställning till allt nytt. Det är inte humorn som är färskvara, det är tajmingen. Jag har ett skämt, ett av mina första, från 1958 som jag tänker berätta här också. Det funkar fortfarande – för att jag gillar det så mycket!

”Otroligt spretigt”

Anakronisterna är en revy i 24 nummer. För övrigt lika många som antalet föreställningar. Lite som en adventskalender, konstaterar Claes glatt. Sånger, sketcher och monologer är de tre fundamentala delarna.

Men någon egentlig handling inns inte.

– Det är otroligt spretigt. Med allt från getdressyr till matematiklärare. Vi har till exempel ett nummer där in- och fulkultur möts på ett väldigt brutalt sätt, berättar han.

– Jag och Per kommer in i en salong som representanter för något som heter Trygg teater som vill att allt som sker på scen ska var tryggt så att man inte blir överraskad. Där står Andreas i korvdräkt och läser en korvdikt och vi blir väldigt upprörda.

Där hittar vi förmodligen förklaringen till varför Claes föredrar det han kallar lätt underhållning.

– Ibland möter man folk som säger ”det här var inget för oss” om en föreställning. Vadå? Det är klart att det är, det är för alla! Inte minst här, som är skatteinansierat, säger han och sytar på Dramaten.

– Om man inte kommunicerar med publiken spelar det ingen roll hur bra det är!

Det är inte humorn som är färskvara, det är tajmingen.