”Lev ditt liv och skit i vad andra tycker”
Fyrfaldigt guldbaggebelönade regissören Levan Akins nya film är här ◗ Vid inspelningen av internationellt hyllade And Then We Danced i homofoba Georgien tvingades Levan Akin ha livvakt. Ändå är Stockholmsregissören tillbaka där – och i det allt annat än t
STOCKHOLM
Om Levan Akin hat tre ben hade ett varit placerat i Sverige, ett i Georgien och ett i Turkiet. Han är född och uppväxt i Stockholmsområdet men har tillbringat åtskilliga somrar hos släkt i de båda andra länderna. Han har också rest mycket där under arbetet med både And Then We Danced och Passage.
– En stor del av Passage är en resa. Jag gick in i de där husen de går in i, pratade med de människorna, åkte de där båtarna och klappade katterna de klappar.
”Känsliga teman”
Vid inspelningen av And Then We Danced, som handlar om samkönad kärlek mellan balettdansörer i Georgien, blev Levan Akin utkastad från en inspelningslokal. Och i samband med premiären hotades han till livet. Svårigheterna stoppade honom emellertid inte från att låta handlingen i Passage kretsa kring transpersoner.
– När vi ilmade i Georgien ick vi vara väldigt försiktiga. Det är teman som är lite känsliga för vissa människor, konstaterar han krasst.
– Då ansåg somliga att jag angrep traditioner och det är inte samma sak nu. Dessutom utspelar sig Passage till största delen i Turkiet och där händer så mycket ändå att de nog inte reagerar lika starkt.
I And Then We Danced tog Akin upp HBTQ-frågor ur en ung persons synvinkel. Nu skildras temat från en familjemedlems perspektiv.
– Jag vill kunna bygga broar mellan generationer, kunna ha det samtalet genom ilmen. Jag vill visa hur det skulle kunna vara.
Med Istanbul som fond
Filmen tar sin början i det djupt religiösa och homofoba Georgien. Pensionerade läraren Lia inleder sitt sökande eter den försvunna systerdottern och transpersonen Tekla. Spåren leder till Istanbul och Lia får med sig Achi på resan, en ung man från orten som säger sig ha Teklas adress.
Men att leta eter någon som kanske inte vill bli funnen på skuggsidan av en myllrande storstad är naturligtvis en utmaning. Till sin hjälp får de så småningom advokaten, tillika transpersonen, Evrim.
– Det är en rolig film, säger Levan Akin oväntat.
– Jag tycker inte ilm ska vara viktig, utan bry sig om karaktärerna och engagera på mänsklig nivå. Det ska handla om människor – inte bara om ett ämne.
Precis som i förra ilmen arbetade han med oprövade aktörer eller debutanter. Av de tre huvudpersonerna i Passage hade bara en skådespelarerfarenhet. Trots det vann de pris för bästa cast vid Filmfestivalen i Berlin i februari.
– Jag har nog avverkat fem castare, haha. De är spännande karaktärer. Alla tre är outcasts. Lia blev aldrig git, Achi passar inte med sin bror. Evrim försöker karva ut sin plats i livet och är en inspiration för de båda andra, trots alla odds emot sig.
Jag tycker inte film ska vara viktig.
Lever dubbelliv
Under resaearchen har Levan mött många unga i Georgien och Turkiet som inte kan vara öppna med vilka de är.
– Det är berörande. Jag har faktiskt även träfat folk i Sverige som lever dubbelliv, säger han och konstaterar att ett tema som genomsyrar hans ilmer är ”lev ditt liv som du vill och skit i vara andra tycker”.
– Det verkar vara något jag går och tänker på!