BEHÖVER UNGA.
”Får vi inget tillskott underifrån försvinner klubben”
Det är torsdagsetermiddag i mitten av maj och solen bränner i gruset när ett tjugotal pensionärer sprider ut sig över de 16 boulebanorna i Amaryllisparken.
Först och främst ska det lottas lag – den färgade träkulan, lillen, kastas ut och alla spelare ska sedan kasta sitt järnklot så nära som möjligt. De två som kommer närmast lillen bildar lag och så fortsätter det hela vägen ut till de som hamnat längst ifrån, en metod som kallas för middling.
Nu kan spelet börja. Gudöbon Monica Svensson väger omsorgsfullt sitt första klot i handen.
– Jag har alltid spelat golf, men skadade mig för några år sedan och tvingades sluta. Då testade jag boule för första gången och tyckte det var så kul. Det var under pandemin så jag är nog den nyaste medlemmen här i klubben, säger hon leende och hystar iväg klotet.
På huvudet har hon – precis som många andra – en röd keps med bouleklubbens logga.
Tränar tre gånger i veckan
Det är Trollbäckens boule club som spelar på hemmaplan. Klubben består av cirka 80 medlemmar där ungefär hälten är aktiva spelare, som tränar i Amaryllisparken tre gånger i veckan och tävlar i olika mästerskap.
– Är det bra väder som i dag brukar vi bli 20–30 på träningarna. Men vi tycker att vi borde vara många ler, säger Thomas Bokö från Fårdala.
Han har varit med sedan klubbens begynnelse år 1980, då några elever och lärare på Kumla skola i Trollbäcken startade klubben. Eter ett tag slutade eleverna, men många föräldrar blev kvar.
– Boule är en tävlingssport som passar alla åldrar, det är så mycket mer än bara en pensionärsaktivitet. Det bästa med boulen är spänningen i spelet, taktiken och teamworket, säger han.
Nästa stora tävling på tur är boule-SM i Kalmar i början på juli.
– Vi är ett stort gäng som åker ner tillsammans. Det är stor skillnad på spelet när man tävlar, då är det allvar. Men det blir en riktig folkfest och familjär stämning inom klubben där alla hejar på varandra.
Vill locka yngre
Det lag som hamnar längst ifrån lillen fortsätter att kasta ända tills laget får ett klot som ligger närmast. Då är det andra lagets tur.
Bosse Broström formar vänsterhanden till ett rör och blåser två gånger i hålet.
– Det är för att skapa fukt i handen, så jag får bättre grepp om klotet, säger han och ställer sig i den röda gummiringen.
Tillsammans med Thomas Bokö, Monica Svensson och en kvinna som heter Eva Tessem har han nyligen startat en ungdomskommitté med sytet att locka yngre personer till klubben. Till exempel har de satt ut skyltar vid kommunens boulebanor för att uppmuntra folk till att komma och prova.
– De flesta som spelar boule i dag är äldre. Och det är ju så att får vi inget tillskott underifrån så försvinner till slut klubben. Än har ingen kommit, men vi kommer att göra lera satsningar, säger Bosse Broström.
Det bästa med boulen är spänningen i spelet, taktiken och teamworket.
”Finaste man kan göra”
Han släpper klotet högt upp i luten och det landar rakt på motståndarlagets, som skjuts bort och ersätts av hans så den hamnar närmast lillen.
Monica Svensson lämtar till.
– En karrå, det är det inaste man kan göra!
Julia Wide