TREND. Stockholm fylldes av bågformade byggen På 60-talet – men vilken var själva ur-bananen?
På 1960-talet byggdes en hel klase bananhus i Stockholmsområdet, bland annat i Tyresö. Mitt i har gått till botten med vilket som var först – och varför arkitekterna gick bananas över böjda kåkar.
Med ett stadigt grepp om rullatorn tar sig 99-årige Rune Hedman snabbt fram över parketten. Den rymliga fyrarummaren på femte våningen i ett av de fem bananhusen i Tanto har varit hans hem sedan 1965. Utsikten över Årstaviken är slående.
– Vad jag har hört var arkitekternas tanke att man skulle sitta i sin lägenhet som i en stor jäkla bio – eller teater – där Årsta holmar var scenen, säger han på utpräglad stockholmska.
Ungefär tio år innan Rune Hedman lyttade till Tanto fick Sune Lindströms arkitektkontor Vattenbyggnadsbyrån i uppdrag att utforma Tantoområdet på Södermalm av Sockerbolaget, vars fabrik skulle rivas. Influerade av den franska stjärnarkitekten Le Corbusier ritade Åke Ahlström och Kell Åström fem krökta byggnader på mellan 9 och 15 våningar vända mot söder.
– Corbusier var någon alla tittade på då, men jag kan inte på rak arm säga om han har ritat några bananhus, säger Martin Rörby, arkitekturhistoriker, känd från bland annat SVT-programmet Arkitekturpärlor.
Han konstaterar att Tantobågarna med största säkerhet var först i landet. Planerna slogs upp stort i branschtidningen Byggmästaren 1958 och fyra år senare sattes spaden i den gamla sockerbruksmarken.
Populärt studieobjekt
Rune Hedman pekar ut genom fönstret för att visa var familjen bodde innan de fick ett hyreskontrakt på Tantogatan genom Bostadsförmedlingen. 1980 omvandlades lägenheterna till bostadsrätter.
– I Årsta hade vi en hyra på 250 kronor och nu fick vi 860, så det tärde på plånboken! Det här var det sista huset som blev klart. När vi lyttade in bodde det inte ens någon ovanpå. De höll på att jobba med att göra färdigt den lägenheten.
Kallades de bananhus på den tiden?
– Nä, det var en senare grej, men nu sitter det lappar i porten om att man kan köpa foton av Tantos bananhus.
Vid samma tid skapade Sune Lindström stadsplanen för Täby centrum, inklusive i Grindtorp och Storstugan. De båda områdena, belägna bara några hundra meter från varandra, drog till sig intresse från hela världen. Grindtorp blev till och med utställning på MoMa i New York.
Grindtorp består av fyra hus. De båda storskaliga placerades högt upp medan de två lägre och grönytorna lades i dalgångarna för att förenkla för betraktaren att överblicka stadsdelen. Med sina omkring 1 500 lägenheter utklas(s)ar området övriga bananbyggen i storlek.
– Förutom Grindtorp tycker jag Tanto och Kallhäll funkar bäst. Då pratar jag inte bara om husens form, utan även hur ser det ut runt omkring. Det finns en omsorg om detaljer, inga dödytor och en rumslighet man inte känner hos de raka limporna, säger Martin Rörby.
Mitt i åker vidare till
Grindtorpsvägen, som följer den ena av de halvcirkelformade huskropparna lika sömlöst som ett bananskal.
Området är indelat i två bostadsrättsföreningar. Paret Karin Fischer och Lasse Sterner bor, liksom vännen Sonja Vidén, i brf Jupiter. Både Lasse och Sonja är pensionerade arkitekter.
– Det är en härlig form, men det ska vara den konkava. Man får inte alls samma känsla på den andra gården där huset är konvext, säger Sonja, som har bott här sedan området var nytt.
När hon får frågan om byggnaderna brukar kallas bananhus skrattar hon gott.
– En gång fick vi ett vykort från en släkting som hade skrivit adressen ”Bananhusen, Täby”.
Karin, som även bott i Jakobsbergs bananhus, bjuder på fika i köket i den genomgående fyran. Vi sitter på danska designstolar – det är ju ändå ett arkitekthem. Lasse säger att husen omedelbart appelerade till honom:
– Dels gillar vi lägenheterna, dels formen som gör att man ser alla grannar. Man känner att man är en del av en gemenskap.
Det enda aningen negativa tycks vara att det är lite svårt att få in sängarna ända in i hörnen.
Storvreten var sist
Merparten av bananhusen återfinns norr om stan, men i Tyresö ligger fem rejäla bågar om totalt 952 hyresrätter, placerade som en blomma. Eller en ring om man så vill.
– Granängsringen har en väldigt fin arkitektur, både på utsidan och insidan. Många får en ”wow-känsla” av innergården, som är unik med sina stora grönytor, många lekplatser, multisportarena, odlingslådor, utegym och tennisbana, säger förvaltaren Ronnie Breklin.
Ringen stod klar 1969. Tre år senare lades sista handen vid Storvreten i Tumba, bananboomens sista hus. Martin Rörby har en förklaring till varför det inte blev ler:
– Det byggdes vansinnigt mycket under miljonprogramsåren -65 till -74, så man hade byggt bort bostadsbristen. De jättestora husen var inte aktuella längre, men de får säkert en renässans etersom det är ett fint sätt att bygga – i rätt läge.