BÖCKER Karin Johannisson och Pia Dellson recenseras.
Tidsbild av kvinnligt gränsöverskridande.
DEN SÅRADE DIVAN: OM PSYKETS ESTETIK (OCH OM AGNES VON K, SIGRID H OCH NELLY S)
KARIN JOHANNISSON [ALBERT BONNIERS FÖRLAG 2015]
”Alternativa sätt att vara kvinna har alltid inneburit en risk”, fastslår idéhistorikern Karin Johannisson en bit in i Den sårade divan: Om psykets estetik. ”För i samma ögon blick som hon överskrider den normativa kvinnligheten står alltid någon där (det kan vara hon själv) och ropar: Hon måste vara galen!”
Några som överskridit denna normativa kvinnlighet är bokens tre huvudpersoner Agnes von Krusenstjerna (1898–1940), konstnären Sig rid Hjertén (1884–1948) och poeten Nelly Sachs (1891– 1970), tre generationskamrater som på olika sätt stångades mot sina inre demoner och mot sin omgivnings ramar. Dessa yttre ramar är något som Karin Johannisson ägnar sig ingående åt.
I den första delen av boken tecknar hon en fascinerande bild av 1920-talets gränsöver skridande avant garde-kret sar, där det experimenteras med sex och droger på ett sätt som får hippietidens excesser att blekna i jämförelse. Men det är en frigörelsetid på gott och på ont. ”Den nya kvin nan” spränger borgerlighetens familjeflicksideal, och skapar en androgyn gestalt som tar gaturummet i besittning och agerar som sexuellt subjekt på ett sätt som förebådar mycket av dagens hbtqkultur. Samtidigt finns i tidens experimentanda en skuggsida, med drog missbruk och barnpro stituerade, som hyrs in till dekadenta fester i Stockholms innerstadsvåningar.
1930-talet innebär sedan början på den backlash som kulminerar i 1950-talets hemmafruideal.
MOT DENNA FOND tecknar sig inte minst Agnes von Krusens tjernas sexuellt utagerande liv och frispråkiga författar skap. Hon får tidigt diagnosen
hysteri och far in på och ut från Långbro och Beckomberga, ofta i samband med att hon avslutat bokmanuskript och på eget initiativ. Sättet som hon planerar sina inläggningar får till och med omgivningen att ifrågasätta om hon verkligen är sjuk.
Hennes hysteriutbrott följer också nära den dokumentation som finns från Salpêtrièresjukhuset i Paris, nästan som ett manus. Det är det här som Karin Johannisson kallar psykets estetik, och hon visar även på slående likheter mel lan Agnes von Krusenstjernas sjukdomsberättelse och Josef Bruers och Sigmund Freuds klassiska hysterifallstudie om Anna O.
Men betyder det faktum att ett sjukdomsförlopp mer eller mindre följer en given mall att det psykiska lidandet är fejk? Inte alls, menar Karin Johan nisson. Vad hon gör är snarare att fokusera på det aktörskap som är värt att lyfta fram i skildringen av psykisk sjuk dom, vid sidan av till exempel de uttjatade offer- och medi kaliseringsberättelserna.
MEDAN AGNES VON
Krusen stjerna och Sigrid Hjertén båda dog på 1940-talet – den schizofrenidiagnostiserade Sigrid Hjertén efter en miss lyckad lobotomi – så ligger fokus i skildringen av Nelly Sachs på 1960-talet, då hon under perioder var inlagd på grund av paranoida vanföre ställningar. Trots att hon var ung i det tidiga 1900-talets Berlin levde hon ett återhållet familjeliv, fjärran från stadens experimenterande kittel. Hon led sedan tonåren av ätstör ningar, men det var i Sverige, dit hon kom som flykting undan nazisterna, som hennes paranoida vanföreställningar blommade ut. Intressant nog skrev Nelly Sachs, som fick Nobelpriset 1966, några av sina mest hyllade dikter under perioder då hon låg inlagd.
Genom Karin Johannis sons tre konstnärsberättelser klingar frågan om psykisk sjukdom och kreativitet. I alla tre fallen verkar kreativiteten helt klart hänga samman med den mentala öppenhet som i lagom dos kan generera stor konst, men i överflöd leder till sammanbrott.