” Det behöver inte vara så allvarligt”

Karin Franz Körlof spelar Lydia i

När Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken, från 1912, blir film i regi av Pernilla August är den tidlösa kärlekshistorien mellan Arvid Stjärnblom och Lydia Stille skildrad ur bådas perspektiv.

– Man får inte följa historien enbart genom Arvids ögon, utan Lydias del av historien är också viktig. Man förstår hennes känslor på samma sätt som man förstår Arvids, vilket gör det svårare att avfärda henne som en sexuellt utlevande femme fatale, , säger Karin Franz Körlof, som spelar konstnärsdottern Lydia Stille i filmen.

Berättelsen handlar om kärlek och dess efterdyningar, menar hon. Det är en beskrivning av en kärlek som misslyckas. Och av otrohet? – Ja, kanske ännu mer än i boken. För i filmen får vi också följa Dagmar, Arvids fru. Och ur hennes perspektiv är ju Arvids otrohet väldigt plågsam. Men man förstår samtidigt varför han är otrogen, och även varför Lydias är det. Hurdan är Lydia? – Hon är modern för sin tid, självständig och handlingskraftig. Men också skör och sårbar – högst mänsklig alltså. Ibland har det känts obegripligt att boken är skriven för över 100 år sedan, för jag känner igen mig så mycket i Lydia. Men jag kan förstå Arvid också. Även han brottas med den tidens konventioner.

Om Karin Franz Körlof får ”vara naiv och hoppas att en film kan påverka”, så hoppas hon att människor ska vilja förändra sina liv och kanske till och med skiljas efter att ha sett filmen.

– Man behöver inte vara fast i ett dåligt äktenskap hela livet. Kärleken till någon kan dö, men man kan hitta den känslan igen, med någon annan. Kanske borde vi leva lite mer så: se kärlek som något stort, men också världsligt. Det behöver inte vara så allvarligt.