” Kan man samarbeta med någon man är väldigt arg på? Svar: ja”
Det är nästan alltid värre för barn att leva i en dysfunktionell familj med mycket gräl och konflikter.
Den enda gången det kan vara värre med separation än att leva kvar i en väldigt konfliktfylld kärnfamilj är när den ena föräldern inte alls fungerar – och alltså utsätter barnet för dysfunktionellt bemötande och riskfylld omvårdnad, och barnet tvingas vara ensam i det utan insyn av någon annan.
Det viktigaste är att få till ett samarbete som fungerar. Kan man samarbeta med någon som man är väldigt arg på? Kan man ha en fungerande kontakt med en fullständig idiot? Kan man kommunicera med någon som får en att se rött? Svar: ja.
Det är svårt. Men det går. Åtminstone till viss del.
Många resonerar kring samarbetet utifrån en förändring hos den andre. ”Om hen bara kunde skärpa sig” eller ”Varför kan hen aldrig …” Det vore enklare om partnern ändrade sig enligt de önskemål man har. Man kan dock inte styra och kontrollera den andre. Den enda man kan styra och kontrollera är sig själv. till att man skilt sig. Man har glömt att barn sätter sig på tvären och har det jobbigt även med föräldrar som bor ihop.
Och snabbt är skuldkänslorna där, de parkerar sig mitt över bröstkorgen. Ibland är de berättigade, en signal till oss att vi gjort något som inte blev så bra. Kanske var man för trött under gårdagskvällen och fräste lite väl mycket åt dem. Då kan man förklara tröttheten och be om ursäkt. Men ofta är skuldkänslorna diffusa och oberättigade. Och vi kommer ingen vart med dem då. De bara finns och klibbar sig fast i oss på det där tunga sättet. Att försöka skaka dem av sig och rikta blicken framåt kan vara svårt, men också viktigt för att vi inte ska fastna i något som inte ger oss någonting annat än (ännu) mindre ork.
Ibland kan man medvetet bestämma sig för vissa beteenden i samvaron med barnen, för att minska på skuldkänslorna. De kan riktas emot barnen men också mot dig själv. Det senare handlar till stor del om ett good enough- tänkande och att ge sig själv en klapp på axeln.
Bestäm dig för att i vissa specifika stunder försöka hålla ett bra humör i samvaron med barnen. Håll så fullt fokus på dem som du kan (lägg bort egna skärmar ett tag eller var delaktig vid samma skärm). Bestäm dig för att det sedan är okej att pyssla med ditt en stund, gå undan och vila eller tillåta negativa känslor. Barn behöver inte ständig uppmärksamhet, om de inte är väldigt små.
Hjälp barnet med sina egna känslor kring separation och det nya ni befinner er i. Det kan vara bra att samarbeta med andra viktiga vuxna som finns runt barnet, en moster eller farfar eller någon nära vän som också kan finnas som stöd.