Skilsmässa är bättre än missämja
Det säger forskningen om barn och skilsmässor.
Flera studier har de senaste åren genomförts i Sverige (Elvis-projektet, Stockholms universitet samt KI) med syftet att undersöka hälsa och välbefinnande hos barn som lever med skilda föräldrar. I de flesta studierna har man huvudsakligen jämfört tre grupper: barn som lever tillsammans med båda sina föräldrar (i kärnfamilj), barn som lever växelvis samt barn som enbart eller till största delen lever med en ensamstående förälder. Studierna genomfördes på hela 164 580 barn i åldrarna 12–15 år. Resultaten visade bland annat att:
De barn som levde i kärn familjer fick högre resultat vad gäller upplevd livskvalitet i jämförelse med de barn som levde med separerade föräldrar.
De barn där tiden mellan föräldrarna delades någorlunda lika rapporterade högre livskvalitet, bättre familjeliv och kompisrelationer, än de barn som till största delen levde med enbart den ena föräldern.
Skillnaderna mellan kärnfamiljerna och familjer med växelvist boende var små.
Viktigt att komma ihåg är att studierna inte har kunnat ta hänsyn till hur det sett ut i familjerna före separationen.
I en annan studie vid Stockholms universitet, från 1998, undersöktes hur barn mådde i familjer där föräldrarna hade allvarliga konflikter men ändå levde tillsammans. Deras psykiska hälsa var förstås signifikant sämre än barn vars föräldrar inte hade konflikter, men de mådde även sämre jämfört med barn som hade separerade föräldrar.
EN KANADENSISK STUDIE visar att barn som varit med om en separation drabbas av depression och ångest i högre utsträckning. Men när man gjorde uppföljningar på gruppen i vuxen ålder så fann man inte längre några skillnader. Det tyder på att de allra flesta som är med om föräldrars separation reagerar negativt under krisen men att det för de flesta inte tycks få långtgående konsekvenser.
Liknande resultat konstaterades i en svensk avhandling vid Linköpings universitet 2013. Där studerade forskare inom barn- och ungdomspsykiatrin hur barn i skilsmässofamiljer mådde när de blivit vuxna, cirka 15 år efter föräldrarnas separation.
I intervjuer och enkäter fick deltagarna svara på frågor om sina upplevelser av skilsmässan, sin mentala hälsa och sina personliga resurser (det mättes i upplevd känsla av sammanhang). Dessa uppgifter kompletterades med data från psykiatrijournaler och sjukvårdsregister. Enligt av- handlingen är skilsmässobarn psykiskt och fysiskt lika friska som kärnfamiljsbarn när de nått vuxen ålder.
Trots att dessa barn utöver själva skilsmässan ofta fått vara med om fler omvälvande livshändelser än jämnåriga i intakta familjer – som konflikter mellan föräldrarna, flytt och försämrad ekonomi – märks alltså ingen avgörande skillnad i mental hälsa när de kommit upp i 20–30-årsåldern. I studien fanns dock ett undantag: flickor som var 7–12 år när föräldrarna skilde sig mådde signifikant sämre även i vuxen ålder. Forskarna tror att det kan handla om att flickor i förpubertal ålder kan vara mer känsliga för konflikter, eller tar ett större ansvar för hur föräldrarna och syskonen mår.
RESULTATEN ÄR INTRESSANTA med tanke på ytterligare en stor undersökning i USA där forskare frågat över 2 000 amerikaner hur nöjda de var med livet. Svaren var till en början förbryllande. Människor som sluppit allvarliga motgångar rapporterade sämre mående än