Ta körkort med adhd

Jag har en 19-årig dotter med diagnosen adhd, som hon fick när hon var cirka 7 år. Hon har alltid haft dåligt självförtroende. Hon bor hos sin mamma eftersom vi separerade när barnen var små.

Nu vill min dotter ta körkort trots sitt handikapp och hon är väldigt osäker på både sig själv, körning och teori. Jag har själv diagnosen och vet att det kan innebära svårigheter att lära sig saker men jag vill stärka hennes självkänsla så att hon vågar ta för sig mer. Bör hon uppsöka psykolog eller kan jag hjälpa henne?

Jag övningskör med henne, men det känns som om hon inte kan klara av alla moment. Visst är man osäker i början, men nu har hon kört så pass mycket i körskolan att det borde släppa. Jag har själv föreslagit automatväxel för att slippa tänka på växling, men då känner hon sig nervärderad.

Det låter väldigt fint att du, som har samma diagnos som din dotter, också är den som hjälper henne med körkortspluggandet. Just det här att adhd är ärftligt kan ibland vara jobbigt, om till exempel flera familjemedlemmar är känslomässigt impulsiva eller har väldigt svårt att hålla reda på tider. Men på det hela taget tycker jag att det ofta är bra med den igenkänning som blir följden då förälder och barn har samma svårigheter. Du är ju äldre än din dotter och kan på så vis lotsa henne igenom sådant som du själv har klarat av att ta dig igenom. Och du kan lära ut strategier som du har prövat och vet fungerar.

Du tar också upp att din dotter alltid har visat tecken på osäkerhet och dåligt självförtroende. Så kan det bli om man har en funktionsnedsättning. Risken finns att man tolkar det som att man är sämre än andra, och att man inte riktigt klarar av att hänga med sina jämnåriga i utvecklingen. Faktum är att forskningen visar att personer med adhd/add ofta har känslomässiga problem till följd av sitt neuropsykiatriska tillstånd. Därför skulle jag säga att det ofta finns ett större behov av samtalsstöd hos gruppen funktionsnedsatta än hos befolkningen i stort.

Du tar även upp frågan om din dotter behöver en psykologkontakt. Om du tänker att psykologkontaktens syfte ska vara att prata om din dotters tendenser att nedvärdera sig själv, eller hennes ängslan eller svårigheter att ta för sig, så är det bara hon själv som kan avgöra om det vore en bra lösning. För att vara mottaglig för psykologisk behandling så krävs det att man upplever ett eget lidande och något slags önskan om förändring. Om det bara är du som tycker att hon har de beteenden du beskriver så kanske hon inte upplever något behov av samtalsstöd.

Men psykologer arbetar även med annat än psykoterapi och stödsamtal, och kanske menar du att din tjej skulle behöva träffa en psykolog för att bättre förstå vad det är som gör körträningen så svår. Att man skulle behöva göra en förnyad utredning av hennes förmågor